Foto: Niklas Eriksson

Hur grym är en sjukt fet skinka?

Läs rubriken igen. Försök att förstå vad jag menar. I det moderna språket har vissa ord fått en ny betydelse. Låt mig pedagogiskt försöka gå igenom satsen: Hur grym är en sjukt fet skinka, med den betydelse den hade bara för tio år sedan.

1. En fet skinka är sådan skinka där grisen har lagt på sig hull under svålen. Det är det vita ytterhöljet på skinkan som gammfolket vill ha kvar när man kokar den. Det blir bra spad då.
2. En sjuk skinka. Ja det borde rimligtvis vara en oätlig skinka. Det kanske finns trikiner i den och då ska du definitivt inte äta den. Den kan också vara förkokt och blivit angripen av bakterier i sin förpackning. Jag råkade köpa en sådan för någon vecka sedan och den var definitivt sjuk. Tack och lov fick jag en ny av den trevliga personalen på Konsum.
3. En grym skinka. Jag tillhör generationen som kopplar samman ordet ”grym” med bröderna Grimms värld av sagofigurer. Grymma troll och jättar som gärna ville äta upp dig om du hamnade nära deras grottor. Men en grym skinka, vad är det för skinka? Ska den äta upp dig eller vad är tanken?
För den som tänker på ett gammeldags sätt borde alltså ”en grym sjukt fet skinka” vara otjänlig som människoföda. Men med dagens moderna språk är det tvärtom. En grym sjukt fet skinka är den bästa skinka som finns. Att det blev på det viset skyller jag uteslutande på Kishti Tomita. Hon som satt i Idoljuryn i TV 4 mellan 2004 och 2007.

När de vuxna kidnappade
ungdomens egna uttryck
I alla tider har yngre generationer hittat på koder som bara de ska förstå. Men idag sker kommunikationen blixtsnabbt och vuxengenerationen – som aldrig vill bli gammal – vill gärna kidnappa uttrycken och göra dem till sina. Jag undrar om inte allting började med Kishti Tomita som satt i Idoljuryn i TV4 mellan åren 2004-2007.
Vem var Kishti Tomita, kunde man undra. Jo hon hade jobbat med yngre artister en tid som sångpedagog för till exempel Robyn och var för allmänheten helt okänd när hon fick en plats i Idoljuryn. Här skulle hon minsann visa att hon var ingen vanlig do-re-mi-tant, nä var hon inte själv artist?!?!?
När en lovande yngling nyss hade framträtt utbrast hon därför: ”Men SHIT! Du är ju GRYM. Det här var ju SJUKT BRA!”
Lägg märke till att nu är vi alltså inte kvar i den ironiska generationens 90-tal utan det här är på riktigt. Och nu satt ju tant Kishti där bakom ett bord tillsammans med gubbarna musikproducenten Peter Swartling och Sveriges äldste discjockey Claes af Geijerstam (popidol på 60-talet) och de kunde ju liksom inte sitta där och säga: ”vad ball det lät”. Nä nu var det grymt och fett och sjukt för hela slanten. (Vi kommunicerar ju med en miljonpublik som pratar likadant, eller hur?)

Sedan spreds ofoget till
morgonteve och till sporten
Nu var det ju inte bara Idoljuryn som ville verka ungdomlig och bli populär, det här språkbruket spreds snabbt till våra yngre programledare i televisionens alla kanaler – främst när det gäller det lätta gardet inom underhållningsprogrammen – men det skulle snabbt anammas i en sorts radio- och teveprogram som ständigt behöver nya superlativer.
Inom sporten förstås. Här hade reportrarna nött slut på vinnarintervjuns ständiga förstafråga: ”Hur känns det?”. Taktiken blev nu en helt annan för sportens personligheter som Patrik Ekwall eller Peter Jihde. De överföll sina offer som kunde vara fotbollsspelare, skidåkare, handbollsspelare som alla hade vunnit och som stod där och flåsade med svetten i håret och rosor på kinden och fick höra: ”JA DET HÄR GICK JU SJUKT BRA… DET VAR GRYMT!”
Det som hände var att reportrarna nu hade snott alla deras egna repliker. Ja vad fanns det att tillägga?
För mig är det nästan sport att titta på de här sändningarna och se vilka som hinner först. Jag håller alltid tummarna för att Charlotte Kalla eller Markus Hellner ska hinna säga ”DET GICK SJUKT BRA” innan reportern gör det. Och den ende jag kan se förnya språket i en sådan situation borde vara Björn Ferry om han någon gång vinner i vinter. Han borde kunna få ur sig: ”DET GICK SÅ IN I BALLAN BRA!” Eller: ”FYFAN NU ÄR JAG PUNGKUNG”.

Så var finns de vackraste orden?
Ni får ursäkta om jag uppehållit mig med att skriva om det torftiga språket. Men uppdraget från Krönikör Berglund var ju också det. Så här när julen nalkas tänker jag allt oftare på de vackra orden som sjungs i våra julpsalmer. Gläns över sjö och strand, stilla natt heliga natt. Det är någonting fridfullt över det språket som är värt att bevara. Och det är nu på det viset att julen är en kristen högtid, så låt den då också få vara det!
När jag skriver denna krönika och jag funderar på det vackraste ordet, så dyker det upp på ett oväntat ställe. Jag ser på morgonsändningen i SVT Västerbotten en intervju med en flicka som går i nionde klass i en skola i Lycksele. Hon hoppas få gå vidare på en frisör- och hantverksutbildning i Lycksele och hon heter Heaven Small. En ung och vacker tjej i Lycksele som hoppas på framtiden och som heter Heaven Small. Det är förbanne mig det vackraste ordet jag hört på länge. God Morgon!

Ja du Nicklas Berglund. Vi gör snart årsslut med våra krönikor. Nu tror vissa att jorden går under 21 december och eftersom din krönika publiceras 19 december kanske du kan ge den oroliga skaran några tips om vad de ska göra de sista två dygnen innan den stora kollapsen?
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!