Foto: Niklas Eriksson

Tänk inte på en rosa elefant!

Okej. Rivstart på krönikan som handlar om språkets magi. Först Jimi Hendrix. I låten Purple Haze sjunger han bland annat: ”Scuse me if I kiss the sky.” (Ursäkta mig om jag kysser himlen.) För mig är det helt naturligt att han sjunger så, hela låten handlar om en värld av purpur-dimma och vet man effekterna av LSD är det logiskt att vilja kyssa himlen. Om man nu tolkar frasen till: ”Scuse me if I kiss this guy” så kan det bero på att kyssar och kärlek tillhör poplåtens mest vanliga ord.

Man tolkar ofta budskapet utifrån den man själv är och har för intressen. Skulle därför tippa att Jonas Gardell och Mark Levengood väljer ”kiss this guy”-versionen. Eller förälskade tjejer!

La Bohème av Puccini
på pizzeria italienska?
I operans värld kanske inte orden är det viktigaste. Handlingen kan i regel rymmas på en serviett, likväl kan berättelsen ta tre timmar att framföra. Vår duktiga Norrlandsopera sätter i februari upp den italienska operan La Bohème av Puccini. Här finns en förfärlig mängd text som ska sjungas. Och repeteras. På italienska! Och nog vet vi väl alla hur italienska låter. Kan vi inte alla sjunga med i några strofer av ”Mammamia Pizzeria” med Lasse Holm, eller ”Jag vill ha en italienare” av Galenskaparna. Har vi inte alla snyftat en aning till den italienska sången där refrängen övergår till ett språk vi förstår och klämmer i med: ”TAJM TOOO SAY GOOODBYE.”
Jag känner nu en tjej som sjunger i Operakören och hur tränar hon in sin italienska? Hon sjunger menyn från Invito och kvarterspizzerian. Samtidigt som hon gör den grafiska formgivningen av böcker, kan hon högt ljuda uttryck som: ”Una quattro Stagioni” ”Limoncello per favore!” ”Ragazza!” Jag tycker det låter som ett bra trick för att komma in i stämningen. Sen spelar det för mig ingen roll om de sjunger just en sådan italienska, men ta gärna på lovikkavantar när ni kommer till hitlåten i operan, ”Vad kall ni är om handen” så jag vet var vi är i librettot!

Veckan när språket
tog makten över tanken
Eftersom krönikan handlar om språket är det oundvikligt att beröra konstcensurskandalen. Det som nästan höll på att hända i nya järnvägstunneln i Umeå. Jag talar om försöket att tysta DE ODYGDIGA ORDEN skrivna av Sara Lidman. Konstverket är påkostat och magnifikt, det är Europas största glaskonstverk av mycket hög konstnärlig klass. Väggarna pryds av ett urval tänkvärda citat ur Sara Lidmans litterära produktion och på gångvägen i tunneln finns ett citat inmejslat i rostfritt stål: ”Skriv något på väggen så att andra får veta hur du har det”.
Det krävs ingen akademisk utbildning för att förstå innebörden av det citatet. Det är ett rakt budskap som uppmanar till ... eftertanke. Precis som god konst brukar göra. En som dock tolkar budskapet bokstavligt och ser ”vad konstverket kan ställa till med”, är målarombudsman Hans Lindberg. Han är socialdemokrat som gjort snabb karriär i partiet och förväntas bli kommunalrådet Lennart Holmlunds efterträdare. Så var tanken.
Har han inte ofta hört hur Holmlund klagat på allt det klotter som görs i gångtunneln under E4:an? Jo varje vecka är där nytt klotter och vad kostar det att måla över. Skattepengar. Ideligen! Nu står han där själv i Järnvägstunneln några dagar innan invigning och han läser det uppviglande budskapet: ”Skriv något på väggen så att andra får veta hur du har det”. Vad är nu detta, tänker Lindberg. Det här har vi aldrig tagit beslut om.
Situationen i korthet: Holmlund är på Malta och Lindberg måste själv ta beslut. Hur tänker en ombudsman för målare som aldrig gick någon akademisk utbildning? Han tänker praktiskt. Måla över! Tejpa! Eller ... det enda som duger på vägen är väl ... kall-asfalt!? Ja Lindberg tänkte inte bara längre. Han gick till handling!
Resten är historia: Nu var det väl tur att bara tejpen användes. Hade han lagt på kall-asfalten hade den härdat fast direkt och censurerat konstverket för all framtid. Hur det blir med Lindbergs framtid återstår att se.

Tänk inte på en rosa elefant!
En morgon för någon vecka sedan ser jag ett kort meddelande på facebook som skrivits av vår begåvade poet Solja Krapu. Hon ska till en fjärdeklass i en skola i Holmsund och prata om språkets finurligheter. Jag gör ett inlägg: När du är där i skolan, skriv på svarta tavlan TÄNK INTE PÅ EN ROSA ELEFANT. Och så ber du eleverna rita precis vad som helst på ett papper.
Svaret från Solja kommer efter några sekunder: INTE finns inte. Och så sätter hon dit en ”smiley”.
Hon är smart Solja Krapu.
Tänk inte på en rosa elefant. Inte finns inte. Du tänker bara på den rosa elefanten. God Morgon!

Ja du Nicklas. Ett nytt ord som har dykt upp i Frankrike kommer med anledning av Zlatans idolskap. Ordet är zlatanisera! Finns det någon användbarhet för det ordet i din värld?
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!