Foto: Niklas Eriksson

Likt dyngbaggen strävar vi vidare...

Nej Nicklas, min kamrat Kee Marcello gav sig själv det artistnamnet. Han heter egentligen Kjell Lövbom men det är klart Kee lät ju lite tuffare. Det fanns ju också en körledare från Sundsvall som hette Kjell Lönnå och det kunde ju ha blivit en sammanblandning där, kanske. Med tiden om inte annat.

Nu skrev Nicklas så uttömmande om smeknamn i sin förra krönika så jag tror jag hellre ägnar några tankar åt hur vi döper våra vänner djuren. Det tål nämligen att fundera på!

Om det motstridiga med att
ge kattor namn med ”s”...
Några gånger har jag nog skrivit om våra katter; Busan, Socker, Nisse och Frasse och det har hela tiden varit min övertygelse om att sätter man ”s” i namnet på katten känner din snabbare igen sitt namn och kommer när man ropar på den. Jag tror det skulle funka sämre om kattorna hette Gunilla, Greta, Gunnar eller Göte men å andra sidan har jag aldrig testat.
Jag läste nyss Stig Larssons bok och där nämner han ofta sin katt med namnet Esset. Jag skulle tippa att han döpte den efter Lilla Essingen, ön i Stockholm där han levde med Esset i sin etta i ett hyreshus. Kom att tänka på det också att det kan ha varit rätt praktiskt när Stig har varit ute och rumlat på stan och tänker tänker i taxin, vad är adressen nu igen. Då kommer han på Esset som väntar på honom och då tänker han säkert även Lilla Essingen och så minns han adressen. Ja det var en utvikning.

…när man även säger
”schas katta!” och skräms!
Det forskas mycket kring djurens beteende. Jag hörde på radion ett långt inslag om hur man forskade kring dyngbaggen och dennes sätt att rulla gödselbollar genom öknen. Den heta sanden kunde ibland bli så het som +60 grader och vad gjorde Dyngbaggen då? Jo den klev upp på gödselbollen för att ibland svalka sina heta fötter. I det omfattande forskningsprojektet gällande Dyngbaggen kostade man nu på tillverkning av silikonstövlar som man satte på den lille krabaten. Vad hände nu? Jo med silikonstövlarna på sig kunde nu Dyngbaggen rulla sin ofantligt stora gödselboll betydligt längre sträckor i den heta ökensanden och gick nu mera sällan upp på bollen för att finna svalka.
Bara det faktum att någon har tänkt ut hur man tillverkar silikonstövlar till en Dyngbagge kan göra en människa stum av förvåning och jag vill gärna roas av den kostnadssammanställning man gjort när hela projektet ska redovisas av just den detaljen. Kostnad: ”Silikonstövlar till dyngbagge.” Attestera!
Vad jag vill åt är att jag inte känner till någon forskning som gjorts kring det motstridiga faktum som är med att vi sätter ”s” i namnet för att locka på katten, samtidigt som vi använder det för katter unika uttrycket ”SCHAS” för att köra bort dem! Gör vi inte våra katter till neurotiker med ett sådant beteende? Eller förstår vi det motstridiga?

Idén om att vi alla
har en ursprunglig rädsla
Det sägs att både människan och djuren har nedärvda egenskaper som ska varna oss för farliga situationer. Allt det här ska ha nedärvts i våra gener sedan vi ”alla bodde i grottor” för att uttrycka det enkelt. Om vi för hundratusentals år sedan fick kasta oss undan en framrusande gnu gör vi detsamma idag för en olaglig cyklist som tar sig fram på gågatan. Och vi blir lika förbannade! Vi rycker till och skäller ut fanskapet.
Vissa har fobier över kryp som kravlar i din närhet. Getingar, spindlar, tusenfotingar, fästingar och tvestjärtar. Djur som kravlar och kryper och vill in i dina kroppsliga gömslen. Av sådant får du HURRVEN!
Jag kan tänka mig att ursprungspappan kittlade sina små hedenhösbarn för att lära dem att skrika och fäkta med sina armar för att vifta bort ”skorpionen” som kröp där och det är mycket möjligt att ursprungsmamman uppfann ”Imse vimse spindel” för att pedagogiskt visa hur hela kretsloppet och samspelet fungerade med uppgång och fall både när det gäller människor och kryp. Det fanns ju inte heller väderleksrapporten på den tiden, eller hur?
Därför blir våra husdjur
rädda för dammsugaren
Någon har sagt att det enda som skiljer människan från djuren är att djuren blir rädda för dammsugare. Det är främst slangen på dammsugaren som skrämmer. Nu borde också människan ha en nedärvd rädsla för ormar men här är våra hundar och kattor betydligt mer rädda än vad vi är. Nedärvt alltså, från tidernas begynnelse.
En dammsugare låter också ”SCHAS” vilket kanske kan liknas vid en orms väsande läte, så det finns här en logik till varför kattor och hundar är rädda för dammsugare. När katten själv ska jaga bort andra kattor så fräser hon och vill människan ha tyst på en annan människa hyssjar hon: ”SCHHH!”
Hur det nu kommer sig att vi ger katten namn som innehåller bokstaven ”s” – för att locka på den, ter sig alltså mer och mer ologiskt och det enda jag ser för mitt inre i mina sisyfostankar över ett problem jag inte kan lösa är den förbannade dyngbaggen som kravlar fram i öknen med silikonstövlar och rullar sin gödselboll. Samtidigt som forskarna närsynt betraktar fenomenet och skriver ned en iakttagelse i sin Ipad med GPS-Google för att få exakt postition på fanskapet och dess larviga rörelsemönster. God Morgon!

Ja du Nicklas. Jag trodde jag kunde allt, men här gick jag bet. En lika svår uppgift är att förstå sig på Kina. Vad har du för uppfattning om supermakten i öst, världens nästa och största ekonomi?
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!