Foto: Niklas Eriksson

Mat från det egentliga Västerbotten

Benny undrar hur det är med statusen i frysen hemma hos mig, och det första jag tänker på är att den är hel, vilket tyvärr gör frysen unik bland våra vitvaror i hemmet. Men jag förstår givetvis att han syftar på innehållet, och det är kul och angeläget att Benny tar upp ämnet mat och nämner sin älgköttsoppa … för det är bara nån vecka sen jag plötsligt utbrast ”korvgryta”, helt off topic.

Jag var på resande fot med mina adepter i Sandåkerns flickor -99, på innebandycup i Sundsvall, och bodde i klassrum och åt återigen på en skolbespisning. Och antagligen var det nåt med brickorna och de där plasttallrikarna som triggade mitt undermedvetna. Därav: ”Korvgryta”.
Jag sa det som ett svar till mig själv, när jag för första gången på tjugofem år tänkte på den där sörjan som band ihop korven med potatisen och morötterna.
Helt oavsiktligt anslöt jag då till en trend som är på stark frammarsch. Den har manifesterats i en bok, en blogg och ett teveprogram på SVT: Den bruna maten. Trenden handlar om att kanske inte uppskatta, snarare bara uppmärksamma, all märklig mat som kompilerades på 70-talet. I den här tittarsuccén återupplevs sedan länge förträngda rätter som ”Skinkägg i gelé” och “Bananer i skinkrock”.
Och för att klargöra att oglamorös mat verkligen är trendig tänker jag ta ytterligare ett exempel: ”Restaurangköket i det egentliga Västerbotten”.
Det här verkar vara en hemlig, eller i varje fall tillbakadragen, sammanslutning människor snarare än en fast restaurang. De påstår sig kunna erbjuda paltogram, vilket ni antagligen kan räkna ut vad det är för nåt, men framförallt har de skrivit ihop en text på sin hemsida som är värd uppmärksamhet.
Med risk för att utsätta mig själv för sylvass (och onödig) konkurrens kommer jag nu att citera presentationstexten. Det andas så mycket Nikanor Teratologen av stämningen att jag bara inte kan undanhålla er den, i sin helhet.
“Det här är inte berättelsen om en restaurang, det är berättelsen om Västerbottnisk matglädje som, på grund av bristande råvaror, uteblivit. Vi har en säregen uppfinningsrikedom här i länet och när kölden slår fryser den vettet ur människorna och vetet ur Västerbotten.
Jag behöver alltså inte överdriva när jag säger att våra förfäder med dom bistra svältåren som motivation och stort vemod improviserade fram det vi idag stoltserar med, rent kulinariskt så att säga.


Potatisen drygades ut och blandades med kornmjölet tills en, till synes, obetydlig degklump tittade upp från vedlårslocket. Det krävs ett speciellt sinnelag förstärkt med hembränt att fylla den med sidfläsk och kalla den för palten, men det hände så sant som jag lever.
Vi bor i ett län vars skogar fortfarande inte har utforskats och ett väder som fryser igen käften på de pratglada så vi kan egentligen inte slänga någonting, allt måste med i köket. Här föddes en annan av våra storheter, en riktig aptitretare. Pölsan. Med sin mix av allt som inte vilddjuren redan farit iväg med och det bonden hittar i fjolårsskafferiet har den en säregen och vad vi skulle kalla exotisk smak.


Ni i storstan har inte palten och inte heller pölsan. Ni har inte hembränningsapparaten eller dansbanan. Därför öppnar vi nu det här restaurangköket så ni får uppleva det vi växte upp med. Det som formade vår matkultur och vårt vemod. Recepten som förfinats av farmödrar genom generationer. Det är med dessa recept ni nu får njuta när vi nu slår upp portarna till Restaurangköket i det egentliga Västerbotten.”
Vet inte om man blir överdrivet sugen på vare sig pölsa eller palt, men man blir däremot vansinnigt nyfiken. Så nyfiken att jag nästan överväger att göra korvgryta hemma nån dag. Å hur var det nu igen? Serverades det nåt särskilt till korvgrytan?
Knappast, va?

Benny: Jag minns väl min första pizza, en Vesuvio på Exotic i Luleå, vilket mycket väl kan ha varit Norrlands första pizzeria. Jag har även svårt, av helt andra anledningar, att glömma en ”stifado” i Grekland där nån hade dränkt en fläskkotlett OCH stripsen i tomatsås, djupt nere i ett lerkrus. Vilka matupplevelser kommer upp först i ditt minne?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!