Foto: Niklas Eriksson

Publika relationer – ingen exakt vetenskap

Insändare är en klassiker, en sida i tidningarna som jag gissar behåller sin status. Eller status vet jag inte, det har den kanske aldrig haft, inte som debattsidan. Vad den däremot har, till skillnad från debattsidan, är läsare.

För er ungdomar som inte läser papperstidningar kan jag berätta att insändare är som ett långt twitterinlägg, eller en artikelkommentar om ni så vill.
Högt och lågt, det kan handla om vad som helst … förutsatt att det intresserar gamla människor – för det här rör i princip bara äldre medelålders och nyblivna pensionärer. Kanske bör jag påpeka att jag själv läser insändare, om inte annat för att inte göra fler 40-talister mer irriterade än de redan blev för fjorton dagar sen, när jag hängde ut dem senast.
Men faktum kvarstår. Medelåldern för en prenumerant på Norrländska Socialdemokraten är 59 år. En medelålder som antagligen kommer att stiga med ganska exakt ett år per år.
Det säger en hel del.
Framförallt att vi som läser papperstidningar är en åldrande och av naturliga orsaker minskande grupp.
Men det finns även onaturliga orsaker, till tidningsdöden. Först och främst; korkade och kortsiktiga beslut tagna av inga mindre än de som ger ut tidningarna. Att de i början valde att publicera allt pappersmaterial gratis på nätet, i den vilda jakten på marknadsandelar, var ju helt uppåt väggarna (som min mormor skulle säga).
Man kunde knappast ha kommit på ett effektivare sätt att få folk att vänja sig AV med en fysisk tidning. Föreställ dig att Frippe på Gregers tar betalt som vanligt för kläderna i butiken, men samtidigt skänker bort samma grejer på bakgården. En märklig affärsmodell, minst sagt.
Så mänskligheten gick ut på nätet, och stannade där. Tonåringar till exempel spenderar minst 16 procent av sitt liv online, så vill man träffa dem är nätet ett säkert sätt. Det här har ju företag och organisationer fattat, och gör därför sitt bästa för att möta och umgås med målgrupperna där.
Hur är däremot en mer oklar fråga.
”Hälften av all reklam är värdelös – problemet är bara att jag inte vet vilken hälft” sa redan T-Fordens upphovsman Henry Ford, trots att allt var enklare på hans tid. Dagens många medier, med de sociala i spetsen, är allt annat än en exakt vetenskap.
Jag var på Creative Summit i Skellefteå i våras, en branschträff för den digitala kommunikationsindustrin. Där föreläste även många av reklambranschens förståsigpåare från scen och de var rörande överens om att ingen riktigt vet vad de håller på med.
”Vi jobbar inte ens med morgondagens kommunikation … vi har fullt upp med att förstå dagens kommunikation” sa Gustav Martner, grundare till hippa byrån Daddy.
Mottagarna (vi) har blivit sjukligt misstänksamma med tiden, nästan resistenta, och gamla marknadsföringslagar gäller inte riktigt längre när Tomas Mazetti bombar Lukasjenko med teddybjörnar.
Problemet är att folk inte riktigt lyssnar längre. Vi är fullt upptagna med att nästan göra nåt annat. (Att göra två saker samtidigt är att göra ingen.)
Jag antar att även du som läser det här ”tvurfar” ibland – tittar på teve OCH surfar, på samma gång. En ny, modern, och inte alltid så tillfredsställande sysselsättning. Det kan börja med någonting oskyldigt, som att man vill kolla filmografin för en skådis, på IMDB, men snart har man även kvistat in på Facebook, checkat morgondagens väder, dubbelkollat ungarnas träningstider – och i processen missat halva filmen.
Häromkvällen tittade jag på US Open på teven, samtidigt som jag hade Real Madrid-Barcelona på en allt varmare dator i knäet och wordfeudade med ett par av mina bittraste rivaler ”Klaver23” och ”honx”.
Det betyder bland annat att en traditionell reklamfilm på gamm-teven, även om den är platt, ska vara ruggigt bra för att jag ska förledas från datorn eller telefonen.
Snart reagerar jag bara när Fåret Frank dyker upp i teven, och vi kan återigen konstatera att det inte riktigt är vad man gör som är viktigt, utan hur man gör det.
Kvalitet funkar, både i och utanför universallösningen ”sociala medier”.

Benny; det fanns en tid när reklamfilm var nåt folk verkligen såg fram emot när de gick på bio – vilka minns du helst och vilka är världens bästa genom tiderna?
NICKLAS BERGLUND

Fler Artiklar
Klicka och läs!