Foto: Niklas Eriksson

Sär skrivning och crowd funding

Ja, hörrödu Karlsson. Crowd funding? Här drar du in mig i stormens öga, verkligen. För jag tror att vi har merparten av gnälliga artikelkommentarer och upprörda insändare om Festival 2014 framför oss. De bara bidar sin tid, och vid minsta tecken på att festivalen stött på problem kommer de att kräla ut ur trävirket. För är det någonting gaphalsar älskar att hata är det nymodigheter, visioner och spända bågar av det här slaget. Det finns massor av anledningar till det. Jag ska försöka bena ut några av dem.

I: Låneord
Jag börjar med det mest uppenbara – engelska låneord. Väldigt få saker upprör så många 40-talister på samma gång som moderna låneord av den här typen.
Det finns för dem varken motiv till eller försvar för såna. (Vad de egentligen menar är nya låneord, kring ämnen och subkulturer de inte riktigt greppar. De gamla, som de var med och implementerade går däremot finfint.)
Men nu blir de instinktivt jätteirriterade, och hävdar mellan raderna att det mesta var bättre förut. De kan givetvis ha rätt, särskilt vad gäller dem själva, men det har antagligen väldigt lite med just låneord att göra.
Den odramatiska sanningen är att ord kommer och går hela tiden. Och de som inte används längre, de försvinner. Inte bara ur folks medvetande faktiskt, utan till och med ut ur Svenska Akademiens Ordlista.
Jag hörde på radion att ”mosterlig” gjort sitt och därmed också blivit förpassat ut ur SAOL. Det går att jämföra med att åka ur Elitserien i hockey. Vägen tillbaka är oerhört lång, näst intill omöjlig att göra. (Tror därför att jag ska börja använda det nu: ”Usch, va mosterligt!” typ.)

II: Särskrivningar
Särskrivningar stör en annan grupp människor, de som anser sig vara betydligt bättre än andra på svenska (och ofta är det), och driver häxjakten på dessa språkliga styggelser. Och; då hjälper det inte att det är praxis på engelska, att inte bilda sammansatta ord – för många räcker det att den här typen av särskrivning riskerar att uppmuntra liknande beteende på svenska.

III. Moderniteter
Moderna saker över huvud taget. Är störande. Givetvis tas de inte emot bättre när de förses med engelska viktigpetteruttryck, som crowd funding. Det här är nog en av anledningarna till varför Festival 2014 verkligen kan fungera – ungdomarna kommer på pin kiv att hamstra biljetter, bara för att få bevisa alla medelålders dysterkvistar fel.

IV. Jantelagen
Någon försöker åstadkomma nåt. Säkert för sin egen vinnings skull dessutom. Också irriterande. Sånt kommer man inte undan med så lätt. Risken är ju att någon lyckas, och om någon lyckas göra nåt i närmiljön blir det tydligare att man själv inte förmår eller ids. Latmaskarna föredrar ett stillsamt status quo där deras egen inaktivitet inte märks.

V: Guilt by association
Kan det här eventuellt ha någon beröringspunkt med Kulturhuvudstadsåret 2014? Då blir vissa upprörda bara av gammal vana.
Det här är häpnadsväckande, verkligen. Att om det INTE händer nåt med 2014 då blir folk som vansinniga – och det är slöseri med tid och skattepengar (det är alltid slöseri med skattemedel, på nåt sätt).
Men; när det väl händer saker då är det ännu värre. Då är det SLÖSERI med SKATTEPENGAR. Med versaler. Och utropstecken!
Folk får nu anledning, anser de, att berätta vad de INTE vill att deras surt inbetalda skattepengar ska användas till, och sen förslår nån klok och jordnära person att alla skattemedel borde gå till vård och omsorg och sen mot slutet påpekar nån annan att vi måste tänka på barnen och sen är man tillbaka på ruta ett.
Var nu den är?
Du undrade om jag gillar Festival 2014? Nix. Jag älskar den.
Själv hoppas jag på Paul Simon.
Undrar förresten om det är mosterligt att tänka på barnen?

Benny; insändare som folk skriver i affekt är ofta roliga, även om de inte var menade så. Kan inte du ta några käpphästar du har och skriva om dem i arga insändare? Undertecknade på lika roligt sätt, som ”En som vet” och andra klassiker?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!