Foto: Niklas Eriksson

Sport, bara sport, bara massor utav sport

Benny frågar mig, i egenskap av sportfåne antar jag, vilka lokala idrottsstjärnor jag minns. Och allra helst minns jag förstås Tore Öqvist, av uppenbara anledningar.

Sen, utan inbördes ordning – de första jag kommer på som jag saknar nu när de inte längre håller på: Hanna Marklund, säkert av helt fel anledningar men hon var ju jäkligt duktig och elak när det behövdes också, Per Elofsson, för att han var från Röbäck och mycket bättre än alla norrbaggar på vår regionala nationalsport, längdskidåkning, Magnus Norén, för att han inte visste om han var höger- eller vänsterfotad. Jag saknar redan Anja, kanske inte fjolårets upplaga, men alla de andra… Vilka fler? Fernando Pontes, Lars Briell, Peter Kattilasaari?
… Mitt i den här uppräkningen vandrar mina tankar till en annan enformig text jag skrev en gång, på den tid då jag använde mina sportkunskaper till krönikor på Sportstory.se. Jag förutsätter, på mycket goda grunder, att i princip ingen av er någonsin var in på den sajten, så därför tänkte jag bjussa på en, den sista. Jag hade just läst en bok av fransmannen Eduardo Levé, och ville göra nåt liknande som han.

Självporträtt*
Jag är så gammal att jag inte längre pallar att se folk som gör sig illa. Ibland hejar jag i smyg på motståndarlag för att matcherna ska bli mer spännande. Min farsa känner Tore Öqvist. Jag deltar allt mer sällan i debatten kring dam- kontra herridrott och det är faktiskt en sorts utveckling. Egentligen gillar jag Petter Northug. Jag har svårt att upptäcka olika spelstilar i bandy. Fotbollsdomare lägger till för lite tid. Likt de allra flesta får jag nöja mig med att ha rätt de gånger jag önskar att jag hade fel. Jag minns de Olympiska Spelen på 80-talet bättre än de på 2000-talet. Det är stor skillnad på att bidra med det som behövs och med det man vill bidra med. Straffsparksläggningar är inte ”kul att se på”. Jag toppar inte mina ungdomslag, särskilt mycket. Ibland är sanningen inte nog – ibland förtjänar vi mer. Sport upptar alldeles för mycket av min tid men ofta är konkurrensen ganska blek. Paolo Maldini är det slutgiltiga beviset på att livet inte är rättvist. Jag är misstänksam mot estländska skidåkare. Tioåringar har alldeles för mycket fritid. Det är inte bara att följa sina drömmar och tro på sig själv. Jag gråter aldrig men kan vara riktigt nära ibland när jag ser på prisutdelningar. Hårt jobb är ingen garanti för framgång – det känns bara så mycket bättre i efterhand. Landhockey är den sport som är taskigast mot sina utövare. Dåliga vinnare är värre än dåliga förlorare. Fler än en reklamplats på en matchtröja är en dålig affär. Jag blir modfälld när hela sektioner gapar tomma i Läkerol Arena. Det är för få lag i Elitserien. Jag tror fortfarande att jag kunde ha blivit nåt. Jens Byggmark har slutligen förtjänat vår respekt. Innebandy är ingen utslagsgivande sport. Carolina Klüft borde tvingas att tävla i sjukamp. Martin Solvegs ”Hello” är årets sportiga musikvideo. Jag är missunnsam mot framgångsrika medelmåttor. Nytt är nytt. Man kan aldrig bestämma hur man vinner men man råder alltid över hur man förlorar. Zlatan Ibrahimovic är en skitstövel. Konditionsträning är mjukgörande. Per Ledin är en tölp. Schmucks are people too. En bra tennismatch är som en bra roman. Det viktigaste är inte att vinna. Jag snyltar på elitidrottares känslor. Johan Croneman är Sveriges mest underhållande sportskribent och han skriver inte ens sport. Beslutsamhet är en talang, som dessutom går att träna upp. Jag vill krama Sanna Kallur. Ibland brukar jag fundera över hur många mål jag skulle göra i en damallsvensk fotbollsmatch. Om jag måste välja en pojkvän på ATP-touren blir det Andy Roddick. Skateboard är spontanidrott. Vi behöver inte följa med på evolutionens alla senvägar. Jag skulle vara så rädd om jag var så modig som Patrik Järbyn. Det här är inte slutet.

Benny: Du är ju så vacker så du behöver inga skönhetsoperationer, men jag vet att du har en liten grunka inopererad för ditt hjärtas skötsel. En pacemaker, defibrillator ... hur funkar en sån?

* Den franske författaren Eduardo Levé skrev 2005 ”Självporträtt”, en självbiografi enbart bestående av påståenden. 2007 lämnade han in ”Självmord” till sitt förlag för att tio dagar senare ta livet av sig.
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!