Foto: Niklas Eriksson

I den kreativa morgonstund

Nyheten om att man äntligen funnit Higgs partikel i Cern-laboratoriet gör att jag känner en viss frid i mitt sinne. Jaså var den DÄR den rackarns partikeln. Som man har letat i hela universum efter alltings ursprung. Och så fanns den där i gränstrakterna av Schweiz och Frankrike. Tänk om jag hade vetat det när vi for där med familjen på bilresa från Sofiehem till Rivieran sommaren 1992.

Eller vänta nu. Det var inte om det den hör krönikan skulle handla eller hur? Nej, Nicklas vill att jag ska skriva om min ”lyckolinje”. Vad är det? Menar han den tid på dagen jag tycker är bäst? Bra. Då kan jag skriva. Det är morgonen. Jag tror det har att göra med att jag blivit äldre. Det har också att göra med att jag jobbar med huvudet och inte med kroppen.

Mjukstart på balkongen med
kaffekopp och lokaltidning
Jag är i regel vaken när klockradion går igång halv sex på morgonen och jag vaknar till P1:s vågskvalp som snart ska övergå i någonting kristet innan det blir sjörapport och det efterlängtade morgonekot 06.00. Det är en slags mjukstart för hjärnan att gå igång med lite andlighet i radion, det spelar ingen roll om där är en muslimsk röst, en pingstvän, katolik eller kristen.
Det jag tänker när jag lyssnar på sådana röster är att där inne i klockradion finns en person som vill väl med hela mänskligheten och det kan ju vara skönt att få höra innan man stiger upp, ger katterna mat och går ut på balkongen med kaffekoppen och lokaltidningen. Jag bor HÄR och vill läsa om det som har hänt på trakten. Och just det förmedlar lokaltidningen bäst.
Jag vill läsa om att mördarsnigeln nu finns i Obbola, att den alltid krånglande färjan till Holmön har mackelmang men att turbåten Ronja hjälper till att få besökarna till Visfestivalen. Jag vill läsa om det väntas tillökning hos kamelerna i Mickelsträsk, om hemvändare som bjuder på paltfest och jag vill se vilka jubilarer som idag hyllas i personporträtt och läsa att trädgården är fin och mot eftermiddan ska det vankas tårtkalas och kanske körsång.
Det är slutet av juli nu och jag är glad och tacksam att jag inte har en sommarstuga som hade inneburit en jämrans massa Ernst-uppgifter med hamrande av altan eller ombyggnad av loft. Jag är en modern cityboende kreativ hjärnarbetare som kopplar av med promenader längs älven, ibland har jag med mig mitt kastspö och hoppas få en börting jag kan laga till middag.
Under såna promenader är det lätt man börja gnola på gamla rocklåtar. Neil Young till exempel...

”Låt oss göra ett nummer
om kulturrevolutionen i Kina”
Jag läste någonstans att hjärnan är mest mottaglig för intryck fram till 25 års ålder. Sedan bearbetas informationen i alla hjärnans vindlingar. Då är det inte så konstigt heller att det dyker upp gamla låtar i skallen och minnen kopplade till dessa. Ofta är det Neil Young som ger sig tillkänna med dängor som: ”Hey hey, my my, rock n’ roll will never die.” Eller ”Rockin in a free world” som kanske är Neil Youngs största paradnummer och som gjorts tillsammans med Springsteen och flera andra.
Just den låten gav jag mig på för många år sen och försökte göra en svensk text till. Tanken var att showgänget jag jobbade med; Harr, Benty, Engberg med flera skulle göra ett nummer som handlade om den kinesiska kulturrevolutionen. Jag tänkte det att vi kan damma av gamle Mao Tse Tung och hans besynnerliga kampanj när han skickade ut massorna i Shanghai för att fånga flugor och lägga dessa i en hög på torget. Om det sedan var en skröna är ointressant. Tanken att hundratusentals kineser jagar flugor med ätpinnar och lägger dessa i en hög på torget tilltalar mig.
Låten var alltså Rockin in a free world och i min kinesiska version hade jag tänkt att grabbarna skulle jaga flugor som Karate Kids mästare med kinesiska ätpinnar och med full kraft sjunga. ”We lockin in da flee worl”....Bra idé. No? Jag satt på repetition med grabbarna i lokalerna på Götgatan där Benty Öqvist och Tobba Harr höll till på den tiden och pushade min idé.
När jag märkte att det inte tog, la jag till:
”Dessutom, sa jag. Mao hade ju en sånhär Emil i Lönnebergakeps och en sådan hade även Count Basie”. Man kunde slå två flugor i en smäll, skaffa en sån keps och göra ett nummer om Count Basie också. Så har vi sparat in på rekvisitan, tänkte jag. Good thinking? No?
Du Karlsson, tror jag Harr sa. ”Skulle inte du behöva semester snart.” Och det hade han rätt i. Jag tror det hände i februari någon gång i mitten av 90-talet. Och jag var nog ganska trött i huvet då.
Men tanken dök upp igen i förra veckan just när jag väntade på att flötet skulle sjunka och börtingen nappa så kom tanken att den där idén kanske inte var så jäkla dum egentligen. Kunde kanske passa in i alla andra flugiga projekt kring Kulturhuvudstad 2014. Emil i Lönneberga, Mao Tse Tung och Count Basie. Allting ryms under samma keps. God Morgon!

Ja du Nicklas. Umeå är Sveriges (näst) bästa sportstad och det är OS och Wimbledon och fotboll om vartannat. Men om vi kikar lokalt … vilka idrottare minns du helst?
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!