Foto: Niklas Eriksson

Har ni kvar er barnatro?

Nicklas undrar om hur det är ställt med umebornas särpräglade egenskaper utifrån stadsdelarna, och nämner exemplet grubbeborna som inte skulle vara särskilt smarta.

Ja ursäkta alla grubbebor, det är mitt och Nyårsrevyns fel att ni en gång pekats ut. Citatet: ”är du dum eller är du från Grubbe” fanns dock förankrat bland skolungdomen i Umeå på 60- och 70-talet då motsättningar stod mellan Teg och Grubbe. Det var tiden då alla aktade sig för Berghemmarna som hade flera ligor och särskilt utsatta var de från stan och Haga. Sen byggdes Mariehem, Ålidhem och sedemera Ersboda. Senast byggda stadsdel har alltid blivit hackkyckling i några år, så har här skett sedan Umeå fick stadsprivilegier redan på 1600-talet. Tegsborna tror än idag att de äger stan.

Fler bynamn än i ett helt engelskt county
De flesta av oss som bor här i Umeå är inte födda här. Majoriteten av oss som bor här är inflyttade och åtminstone 5000 av oss är födda i ett annat land. Jag var och klippte mig om hörnet härom veckan och frågade frisören var han kom ifrån. Han sa: ”Jag är kurd”.
Jaha tänkte jag. Kurdistan har alltid varit till bekymmer för kartritare, men han la till: ”Jag är kurd från Irak.” Okej, sa jag. Eller umebo. ”Jo”, sa han. ”Det är jag väl.”
Hade jag satt mig hos en frisör från trakterna ”Väst på stan” hade chansen varit stor att det blev en lång klippning. Särkilt om han hade sitt ursprung därifrån.
Problematiken ”Väst på stan” är att det finns lika många namn på stadsdelar och byar som det finns i ett engelskt county. De heter Amerika, Hedlunda, Grubbe, Grisbacka, Västerhiske, Backen, Väst-Backen. Här finns Umedalen, Baggböle, Kåddis, Brännland, Sörfors, Norrfors, Stornorrfors, Spöland... HALLÅ!
Var vi England var geografin kuperad, det skulle finnas bypubar ... men hos er är allting platt som en pannkaka. Kan ni inte samsas om ETT namn. För oss i Umeå Stad är ni UPPSTRÖMS. Det är ni även för laxen och flyttfåglarna.
Från Bildmuséets utsikt
som går till Skog & Mark
Älven är Umeå för mig. Går jag längs Älvspromenaden bort mot nya Bildmuseét och konstnärliga Campus är chansen större att jag hör ungdomar prata franska, tyska, engelska än lokala dialekter från trakten. Här om någonstans ser vi att Umeå är i en tillväxtfas utan jämförelse. Det intressanta är också att alla som går in i Bildmuséet hellre beundrar utsikten än någonting annat. Älven har hela tiden funnits när, nu blev den synlig. Men titta! Har ni sett!
Från högsta våningen vill gärna tankarna omfatta även Lappmarken och ändå om vi inte ser ända upp till skogarna bortom Vilhelmina så läste vi nyss i VK om problem som fanns i byarna Skog och Mark. Den utmärkte reportern Tom Juslin skrev nyss om det Lapp-Lisa-museum som finns där men som ingen vill besöka. Byborna vill nu flytta statyn av den en gång så kända frälsningssoldaten till Vilhelmina, men – säger jag – varför inte i Kulturhuvudstadens namn flytta den ända ner till Umeå? Jag lovar att vi ska pyssla om henne här!

Halleluja moment: Ann-Lisa Öst på stan!
Lapp-Lisa är alltså hon som sjöng ”Barnatro” som var en hit på 60-talet. Jag minns henne, jag har till och med sett henne uppträda i en skolaula i Kramfors när jag var barn. Stämningsfyllt ackompanjerad av en herre som spelade såg. Lapp-Lisa var egentligen inte same, hon hette Anna-Lisa Öst, men på den tiden – Hylands tid – räckte det med lappmössa för att kallas same. Statyn av Lapp-Lisa skulle bli ett utmärkt komplement till Krister Olssons samling av moderna skulpturer och denna är samtidigt ett Kinder-egg. Den kan sjunga, den kan samla oss alla och få oss att häpna, den ska ge oss halleluja-moments!
Placeringen kunde vara utanför Frälsningsarmén mitt i stan – där Lapp-Lisa blir vår egen statytrubadur inför Costas servering, för Schmäcks poetissor eller för Teaterföreningens Frida et consortes kring Sagateatern. Dramaten har Marie-Louise Ekmans staty av Margaretha Krook, så varför inte? Men en ännu bättre placering av Lapp-Lisa vore ÖST på stan. Nämligen vid Konstnärligt Campus.
Genidraget är inte bara att framkalla ett halleluja-moment med Lapp-Lisa ljudsatt med sången ”Barnatro” som fick klinga över älven. För oss semantiker får vi även en person som gestaltar den geografiska benämningen ÖST som en geografisk markering som äntligen får sin mening i ordets fulla betydelse.
Sen finns ju alltid de som kommer att säga: ”Lapp-Lisa, vadå Lapplisa? Det här är ingen Lapplisa. Det är ju en samegumma som spelar gitarr! Ja, skulle man då berätta. Det är Anna-Lisa Öst på stan. Hon är förresten släkt med de som sjöng ”Vita vidder” i schlagerfestivalen. Jahaja skulle då de okunniga utbrista. Det är alltså en bluffsamisk schlagerdrottning. Ja ska vi säga, hon var dåtidens Lady Gaga. Halleluja Moments ... just vad den här stan behöver. God Morgon!

Ja du Nicklas. Jag har en del fina idéer till hur staden kan utvecklas. Vad har du för stora tankar nuförtiden på stadens utveckling?
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!