Foto: Niklas Eriksson

”Håll inga tal”, säger hustrun

Ja du Nicklas. Du ställer en känslig fråga. Vad är Karlsson dålig på? Eftersom jag för det mesta är nöjd med det jag gör och dessutom får beröm för mina krönikor så kunde jag leva i förvissningen om att jag var ofelbar. Varje onsdagmorgon när krönikan är publicerad ringer dessutom morsan och berömmer och en timme senare hennes syster Sonja i Hörnefors: ”Du skriver så bra Benny”, säger moster Sonja. ”Du kommer säkert att bli någonting.”

Nu är både morsan och moster Sonja drygt 80 år men som kvinnliga klanledare i släkten (om ni har sett Sopranos) är det enda riktiga man kan göra att ta till sig berömmet. Samtidigt borde man kanske bli fundersam över moster Sonjas uppmuntrande: ”...du kommer säkert att bli någonting.” (Jag har fyllt 60, men än finns det hopp).

Jag har en kinkig sida
i mitt glada skrivande
Jag har nu skrivit krönikor i fem-sex år och när jag tittar igenom dem så inser jag att jag har en kinkig sida. Flera gånger har jag uttryckt missnöje med en väldans massa projekt som jag tycker har gått överstyr. Kommunen kan inte skylta rätt om cykelförbud på Gågatan, det finns ingen smart tanke bakom utvecklingen av centrala stan – inte minst utseendemässigt. Detta förbannade ”äventyrsbad” i city, idén är 20 år efter sin tid. Alla dessa miljarder som Botniabanan kostat och ännu inte fungerar som den ska. Om ornitologerna som fördröjde alltsammans och nu dessutom bråkar inbördes om de ”kanske egentligen hade fel från början som överklagade.”
Gud så less jag är på sådana tankar. Varför bryr det mig? Eftersom jag inte kunnat åstadkomma några förändringar med allt mitt skrivande kring detta, borde jag då inte sluta med min klagan? Vad blir min roll i detta? Jo att låta inkompetenta politiker, tjänstemän och andra beslutsfattare bli energitjuvar – samt att jag själv ger dem plats i offentligheten med eget kink som försurar hela läsekretsen? Jo förbaje! Nog nu. Blad vänd. Gå vidare!
”Du surrar för mycket
hördu krönikör Karlsson”
Det framskymtar ibland i Nicklas krönikor att jag pratar för mycket. Mitt naturliga sinnelag gör att jag skulle vilja käfta emot ett sådant påstående, men förmodligen har han rätt. Nu har inte ombyggda Bishops Arms haft någon ordning på sina barstolar så den naturliga ”gubbhyllan” i hörnet är i oreda och det var ett tag sedan jag kunde sitta där med Nåven, Lindgren, Harr och Palm och de andra sanningssägarna och få höra dem säga att ”gud vad du surrar mycket.” De har helt rätt. Mitt uppdämda behov av att få snacka, prata, pladdra, pjöllra – helt enkelt att få göra min röst hörd – kan ha att göra med mitt skrivande. Jag läste en intressant essä av Horace Engdahl om grafomaner, författare som helt lever genom sin text, Kafka var en sådan.
Eftersom jag lever långa stunder i mina egna tankar som blir texter som sätts samman i grafiska krumelurer för att de ska kommunicera med fler är detta också ett ensamjobb utan jämförelse. I regel har jag också tankar över som aldrig blev till text och även tankespillet vill ut ur mig. Det gör att jag har en pratsamhet utöver det vanliga. Det vet killarna på gubbhyllan på Bishops. Nu är Karlsson över måttan associativ och svårbegriplig. Surrkus, säger dom. Och det är precis vad jag behöver höra.

”Gå inte ut och håll tal”,
säger hustrun till mig
Jag är gift med samma fru sedan snart 40 år tillbaka. Är det någon som känner till mina dåliga sidor bäst är det förmodligen hon. Nu har jag kommit upp i mogen ålder så hon behöver inte längre säga: ”kom inte hem så sent, eller drick inte så mycket”.
Hon vet att jag lätt kan bli ”carried away” i glada sällskap, men i regel hittar jag hem i tid. Det hon däremot har börjat säga är ”och vad du än gör håll inga tal”. Jag vet inte om min hustru är unik när hon säger så, men nu när jag vänder mig till våra 80 000 läsare i Västerbotten, ställer jag frågan: Har ni en man eller hustru som ni säger så till: ”Sköt dig snyggt nu. Klinga inte i glaset, håll inga tal!”

En uppmaning till er
på uteserveringarna...
Sommaren verkar ha kommit nu till Umeå och det puttrar trivsamt bland borden på Umeås uteserveringar. Om ni ser mig komma dit och sätta mig med en kall öl eller ett glas vitt i solskenet, ha inget överseende med mig om jag skulle drista mig att vilja hålla ett tal utan anledning. Om det däremot finns en allmän begäran om tal, att det helt enkelt är påkallat med en hyllning till någon som förtjänar det, ja då är det en helt annan sak.
Men för ordningen skull kanske det är lika bra att ni håller talen själva. Eller för all del låter mig skriva dem, ty ibland anlitar man mig som talskrivare. Men för det tar jag betalt. God Morgon!

Ja du Nicklas. Jag har hittat nya promenadvägar. De övergivna järnvägsspåren på Västerslätt till exempel. Vad gör de där? Du som bor i närheten, vad är Västerslätt för dig?
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!