Foto: Niklas Eriksson

Stöd din lokala handlare. Innan det är för sent.

Krönikekollega Karlsson fjäskade för bönderna förra veckan och undrar i sin tur hos vilken yrkeskategori jag vill ställa mig in. Men är det verkligen någon vits längre, att fjäska? Det känns inte så. Alla företag och organisationer är så genomlysta, effektiviserade, downsajsade, outsourcade eller helt enkelt redan så bortrationaliserade att det inte finns utrymme för några klassiska tjänster och gentjänster.

Annat var det förr. Så fort man skulle ha någonting verkade det som att farsan hade nån polare någonstans där man tack vare så kallade ”kontakter” kunde få lite bättre pris på saker och ting. Jag har inga såna (bortsett från Frippe), och om man frågar efter krita på ICA Maxi lär de hänvisa dig till Leksaker på rad 12.
Jag antar att de där underförstådda, men fortfarande inofficiella, ”kontakterna” var sjuttiotalets motsvarighet till medlemskort, VIP-kvällar och stamkundsrabatter – fast då med värme, med en personlighet som faktiskt på riktigt fick dig att känna dig som en kund som betydde lite mer för affären än vem som helst som råkat släntra in.
Dagens laminerade klubb-kort och massutskick funkar inte. De får mig bara att känna mig ännu mindre betydelsefull och mer anonym än tidigare, eftersom det aldrig går att undkomma känslan av att VIP-klubben inte är till för min skull lika mycket som för dem som delar ut kortet.
Man får den tvivelaktiga äran att hamna i ytterligare ett medlemsregister, vars enda potentiella värde torde ligga i framtida merförsäljning eller i att de vidarebefordrar den informationen till nästa företag som vill ha kontakt med ditt betalkort.
Storskalighet är någonting ont, eller i varje fall hjärtlöst. Butikskedjor är kanske inte elaka i grunden, de råkar bara bli det ute i verkligheten. Det här har de som kommit längst i den kommersiella kapplöpningen, amerikanerna, slutligen fattat. Tyvärr när det var alldeles för sent, långt efter att de hade chans att kan göra någonting åt saken. Annat än att drömma sig tillbaka till sin storhetstid, till ett diffust 50- och 60-tal när bilarna var snyggare, bensinen billig, mammorna hemmafruar, quarterbacken stjärna, tjejerna cheerleaders, äppelpajen godare (och hemgjord) och framförallt; till en tid när alla näringsidkare var lokala.
Det verkar vara en grundbult de saknar mer än nåt annat. Som att det är navet i ett friskt samhälle.
Om drömfabriken tidigare målade upp Hollywood som amerikansk dröm längtar de idag enbart tillbaka till de oskuldsfulla småstäderna. Varje småstad i varje film är en nostalgisk bild av välmående samhällen som kretsar kring en huvudgata kantad av lokala, små butiker – långt före K-MART, KFC och McDonalds byggde parkeringsplatser av allt inom synhåll.
Så när Benny pratar om ortens varor gör han helt rätt. Det ekologiska förnuftet kan mycket väl vara allas vår räddning. Men vi måste rösta med fötterna också – och stödja våra lokala handlare. Och inte bli glada och malliga där vid frukostbordet varje gång en företagsjätte deklarerar att de minsann har valt ut Umeå som nästa etableringsort.
Att kunna handla en billig cykel åt ungarna på stormarknaden är lockande, jag vet, men det uppväger inte den nedåtgående spiral som köpet bidrar till. För bolag som lever på att konkurrera med pris, och säljer billigt tack vare att de är stora, kommer alltid att vilja bli ännu större så de kan effektivisera ytterligare och tjäna ännu lite mer pengar. Små jättar blir snart ganska stora jättar för att till slut bli monster som slukar allt i sin väg.
Till slut jobbar vi alla på storhandeln, som säljer allt till alla under ett och samma tak, och har utmärkta parkeringsmöjligheter, men betalar så dåligt att vi knappt har råd att ens köpa de lockvaror av tveksam kvalitet som vi säljer. Trots en snålt tilltagen personalrabatt.

Benny: Du som marknadsförare måste väl, liksom alla andra, förundras över Löfvens succévår som partiledare för ett pånyttfött Socialdemokraterna. Utan att ha sagt eller gjort nånting mig veterligen har han lett sossarnas snabbaste och mest remarkabla comeback genom alla tider. Vad beror detta på? Är det bäst att hålla truten bara?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!