Foto: Elin Larsson

Fullt drag på Kalldrage

Lördagsmorgonen var fortfarande ung när veteranbilarna började samlas utanför Biltema i Umeå för att förbereda sig inför Kalldrage 2012. Snart var det ett 70-tal bilar och cirka 200 åkare som stod redo för start. Bil & Bostad var där och bestämde sig för att slå följe med två av de tävlande, Willy Nygårdhs och Kenneth Nilsson, som rest ända från Malung och Hindås i Willys DKW från 1961 för att få delta i tävlingen.

En av de som tar emot de tävlande när de kommer är Thomas Danielsson från Umeå Veteranbilssällskap som varit med och arrangerat tävlingen. Han berättar att regeln för att få delta i rallyt är att man kör en bil som är minst 30 år gammal och att de flesta bilarna kommer från 50- och 60-talet. Det är också Thomas som pressenterar mig för Willy Nygårdhs och Kennet Nilsson som är de som rest längst i år för att få delta i tävlingen.
Ute på parkeringen förbereds bilarna för fullt och efter att Willy och Kenneth fäst sin nummerskylt på bilen är det strax dags att ge sig iväg. Willy intar förarplatsen och vår kartläsare Kenneth erbjuder mig det främre passagerarsätet och säger därefter med ett skratt.
– Jag har nog aldrig suttit bak i en DKW så det blir spännande.
Det blir vår tur att ge oss av och vi rullar ut från parkeringen tryggt anförda av Kenneths kartläsning redan från första stund.
– Sväng höger ut från parkeringen.

Först i mål inte viktigt
Men till de stressiga rallyn man idag kan se på tv är steget långt för i Kalldrage är det inte att komma först i mål som är det viktiga. Här är det istället de tipsfrågor vi kommer till längst vägen som avgör tävlingen och vi rullar därför på i ett betydligt mer makligt tempo och ganska snart märker Kenneth att det är en bra dag för rally.
– Det är mulet så solen bländar inte, det är bra.
– Ja, men det kunde låta bli att blåsa, säger Willy.
Efter en stund kommer vi till den första frågan där min erfarenhet av tv-spel visar sig vara till fördel för Willy och Kenneth och Willy konstaterar glatt att det var en bra idé att bjuda in mig i laget. Efter detta blir vår rollfördelning snabbt avgjord, fordonsfrågorna tar Willy och Kenneth med lätthet och glädje medan de skickar ut mig till medie- och kulturfrågorna. Längst vägen lägger vi även märke till att det är lätt att på förhand se om en fråga är extra svår för då och då kommer vi ikapp de som ligger före oss och står och trängs runt en fråga som får oss alla att klia våra huvuden. När vi kommer till en fråga vi inte kan lösa skriver vi ner den och tar den med oss för att fortsätta klura i bilen.

Kluriga frågor
Vi rullar vidare längst landsvägar och skogsvägar och håller ögonen öppna efter frågor och specialuppsatta skyltar. När vi kommer upp på en höjd påpekar både Kenneth och Willy tjusningen med att åka på veteranrallyn.
– Oj, här var det vackert. Vi har mycket fin landsbygd i Sverige som man aldrig får se för att man bara tar de stora vägarna, säger Kenneth och får medhåll.
– Ja, det är en fördel med de här träffarna. Man får komma ut och se saker.
Det börjar snöa och en stund senare är vi framme vid fikastoppet där vi slår oss ihop med Anders Wieweg och pratar om hur det gått längst vägen och diskuterar de svåraste frågorna. Nu får vi även tid att tillsammans hjälpas åt att tolka och lösa den där frågan som ingen av oss lyckats lösa. ”ANAGRAM. Ledtråd: Omvänt råder idag. VANLIGT GEVÄR.” Vi funderar och kastar om bokstäverna och ser ingen riktig lösning på det men med lite mat och kaffe i magen kommer vi så småningom fram till vad det blir och kan nöjda fortsätta vår väg mot mål.

Kämpar uppför backen
När vi fortsätter har snöovädret tilltagit och då vi kommer till den rallysträcka där det är tillåtet att dra upp tempot konstaterar Willy ganska snart att vägen är för smal och igensnöad och säger:
– Här vet jag inte om jag vill dra på särskilt mycket.
Något jag och Kenneth helt och hållet håller med om.
– Är det bra väglag går det att köra 80-90 km i timmen och det går väl att åka 100 också men det blir ett väldigt oljud så det är ju inte så behagligt, berättar Willy och fortsätter att köra i de 40-50 km i timmen som för dagens väglag är alldeles lagom.
Efter rallysträckan kommer vi till en brant backe och bilen vill inte riktigt orka hela vägen upp för krönet. Vi börjar om, backar tillbaka och tar sats på nytt. Medan Willy står på gasen hejar jag och Kenneth på och till slut kämpar bilen sig tappert uppför backen. När vi kommer till nästa backe är Willy beredd.
– Det är bästa att ta fart här.
Mot slutet av tävlingen kommer vi till en rallycrossbana där det är dags för en av dagens utmaningar som redan på förhand gör Willy beslutsam.
– Här vill jag då rakt inte dra på för här är det ju guppigt och dant.
Ett påstående som dock får mig och Kenneth att undra om det inte varit det hela vägen och vi skrattar alla tre och kommer ännu en gång överens om att det är Willy som kör och bestämmer i vilken takt. För det viktigaste är ju som sagt inte att komma först utan att ha det trevligt.

Tionde plats
Och trevligt hade vi och i mål tog vi oss trots tilltagande snöstorm till en tionde plats. När vi slutligen når målet som är Liljaskolan i Vännäs är det dags för middag och prisutdelning och vi slår oss återigen ihop med Anders Wieweg som tycker att det varit ett Kalldrage som hållit måttet.
– Det var ju kul att det blev lite vinterväder också annars blir det ju som att köra vanlig bil. Vi hade ju nästan hoppats på minus 30 grader så att man får kämpa lite.
Men lite spännande blev det tydligen ändå mot slutet för när jag var ute och tittade på en musikfråga lossnade vajern till jalusit i Willys DKW. Något jag dock inte fick veta förrän efter middagen då Willy och Anders hjälptes åt att lösa problemet med hjälp av en tom oljeflaska som de hittade i Willys baklucka.
– Det är sånt som händer, det är en del av spänningen att se vad som går sönder, säger Willy och vi hoppar in i bilen och rullar tillbaka mot Umeå igen fast den här gången tar vi den stora landsvägen.
ELIN LARSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!