Foto: Peter Öberg

Rally för alla

Nu är det återigen dags för Bil & Bostads uppskattade följetong om annorlunda fordon. På med hjälmen och sexpunktsbältet! Snö sprutar och kurvor slickas när vi testar en tvättäkta rallybil.

I skogen utanför Vännäs bryts den fridfulla tystnaden av ett vrålande motorljud. Motorstadions plogade bana glittrar i solen som faktiskt värmer för första gången sedan dödskylan som härjat de senaste veckorna. Ett försök till kartläsning har redan gjorts på vägen till banan. Nu ska koncentrationen uteslutande riktas på körningen.

Vännäsbon Nils Fransson, svensk mästare i rally-SM 2010 och silvermedaljör 2011, är vår instruktör för dagen. Vid sidan av karriären som rallyförare hyr han ut sina bilar och instruerar både enskilda personer och grupper i rallykörning.
– Det är allt från företag till personer som fått upplevelsen i födelsedagspresent eller de som helt enkelt vill testa köra en rallybil som kommer hit. Vi går igenom lite teori, åker med varandra, tränar och kör varv på tid. Och det blir alltid strid! Det är prestige att vinna, säger Nils Fransson.
När vi rullar ut på banan förstår man direkt kicken. Pulsen ökar i takt med farten och de blygsamma sladdarna i kurvorna växer i takt med självförtroendet. Snön sprutar och adrenalinet rusar. Rallykörningen strider mot allt man fått lära sig om att vara försiktig med lånade saker. Banan är en slinga på 1,5 km som bjuder på allt från långa kurvor till klurigare svängar och ett krön som får en att lätta från sätet. Vi kommunicerar genom mikrofon och högtalare i hjälmen. Fötter, händer och hjärna försöker följa instruktionerna från sverigemästaren som nu agerar min co-driver. Sväng, gasa, bromsa, gasa. Och givetvis ... kör jag tillslut in i plogkanten. Fram med spadarna och sedan in bakom ratten igen. Vad skulle en provkörning av rally vara utan att testa allt som hör sporten till, hävdar jag.

Racingutrustad
Det är inte bara dekalerna som skiljer denna Volvo 940 från grannens. Du sitter säkert i skålade racingstolar, är tight fastspänd med sexpunktsbälte och skyddas av en störtbåge ifall olyckan är framme. När det gäller prestanda är motorn byggd för att klara höga varv, väghållningen är bättre än på en standardutrustad personbil för vardagsbruk och stötdämpare och fjädring är ombyggda.
– De som testar den säger ofta att de inte förstod att det går att köra så fort med en gubbil. Den svarar snabbt och lätt på gas och styrning. Den inbjuder till att köra fort och ber om att komma upp i högre hastigheter, säger Nils.
Trots dagens hala underlag är däckens grepp betydligt bättre än vad man är van vid. Under vintern används sju millimeters dubb, vilket är betydligt längre än vad som används på vanliga personbilar.
– Det är riktigt bra fäste utan att hindra sladden. Det är som att köra på blöt asfalt, säger Nils.
Och vem får sätta sig bakom ratten? Alla. Och då menar jag alla. När körningen utförs på banan behövs inte ens ett körkort eftersom den sker på inhägnat område. Men för att få tävla krävs en licens som införskaffas genom motorklubbarna. Och efter några varv runt banan med den kvicka ”gubbilen” förstår jag att intresset lätt kan växa till en vilja att tävla. Den sladdvänliga upplevelsen gör bilkörningen tillbaka till Umeå till en blek aktivitet. För det är onekligen extremt extremt roligt att krydda körningen med en och annan sladd, lite fart och några adrenalinkickar.
SOFIA JOHANSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!