Foto: Niklas Eriksson

Det är alltid längre dit – än tillbaka

Benny Karlsson tycker att Jonas Sjöstedt borde få en regeringsplats osett – utan att passera Gå, så att säga. Och det kan man kanske tycka, han är ju ändå västerbottning, och lugn och trygg. Sen är Jonas ”vanlig” också – ett epitet som bara är positivt när det används för att beskriva ovanliga personer.

Men; några politiska wild-cards av det slaget finns inte. Tvärtom finns det en inbyggd tröghet i det politiska maskineriet, i alla fall in i systemet … ut kan det som bekant gå betydligt lättare.
Politik ska vara att vilja, sägs det, och det gäller kanske framförallt den övertygelse som krävs av individer för att orka bli politiker, för det är inte lätt att penetrera den tjocka atmosfären kring regering och riksdag. Påläggskalvarna får gärna börja strebra redan som elevrådsordförande och sen ännu hellre kårordförande. Den andra vägen mot plenisalen går via fackligt engagemang … men den varianten var kanske mer aktuell förut – när vi hade fackföreningar i Sverige. Hur som helst gick ordningsmännen i skolan åt höger och arbetarna till vänster och så var laguppdelningen gjord.
Den här segregeringen kallades på den tiden för blockpolitik, och överallt från Ystad till Kiruna berättade föräldrar för sina barn vilken sida de tillhörde. Vissa fluktuationer kunde tillåtas men om den finansiella supporten hemifrån var barnen kär borde utflykterna begränsas till rätt block.
Nu har det där förändrats, om vi får tro en ny undersökning som presenterades förra veckan. Föräldrarna försöker inte påverka sina barn i samma utsträckning – eller så lyssnar barnen inte lika noggrant längre. En tredje förklaring kan vara att ungdomarnas fokus helt enkelt ligger på någonting mindre och mer småskaligt än politik, historia och omvärldsanalys, nåt som ligger dem varmare om hjärtat – nämligen dem själva.
De har ju sina smarta telefoner och sina facebookvänner, sitt MSN och sin blogg och sin utseendefixering, och tiden kanske inte räcker till för så många fler intressen.
Frågan är om ens Jonas Sjöstedt kan engagera merparten av de här nyblivna väljarna? Han kommer däremot med all säkerhet att locka en massa gammsossar ännu längre till vänster, så det verkar som att prövningarna för Socialdemokraterna inte är över, utan snarare blir ännu fler framöver. Det här måste förresten vara mysigt för Reinfeldt & Co i regeringen, som får dola på tämligen ostört när oppositionen har vänt sig mot sig självt och har fullt upp med det.
Men alla har inte fallit pladask för Jonas Sjöstedt. Många kritiker skulle nog hävda att hans politik kännetecknas av att inte vilja – Sjöstedt är omodernt nog emot en massa saker, vilket ofta anses bakåtsträvande. Han gillar inte EU särskilt mycket, och, kanske det värsta av allt – han gillar inte Stockholm (här får ni gärna dra åt er luft – överraskat – och hålla handen för munnen…)
Så när kvällspressen försökte göra en sak av att Sjöstedt råkar bo på Östermalm, förklarade han att det är ett straff att bo i Stockholm oavsett adress. Men sånt där ska han nog passa sig för, säga såna där kategoriska saker. Helst ska man inte säga någonting alls längre. För anything you say can be held against you av en kvällstidning nån gång i framtiden.
Men många fler är de som ser upp till den om inte fel- så i alla fall fläckfrie Sjöstedt. Har han inga brister, tänkte krönikekollega Karlsson och gick därför ut till sina FB-vänner och bad dem komma upp med saker som Jonas INTE är bra på. Så här ser en ruff sammanfattning ut:
Birgitta Bjurström hade invändningar mot Jonas klädstil, Anders Sellström tyckte att Jonas är dålig på att låta folk bestämma själv hur de vill leva sitt liv, Calle Hård påpekade att Sjöstedt är dålig på att framstå som en medlem av det proletariat han säger sig företräda och Anders Pettersson Nåw ifrågasatte slutligen om Jonas verkligen kan vara särskilt bra på att kasta macka.
Fortsättning följer…

Benny; den så kallade ”innebandypappan” har blivit omtalad på slutet. Han verkar engagerad i sin sons idrottande, han skjutsade ju trots allt DIT honom, men sen verkar han som många andra ha svårt att hitta rätt nivå i sitt engagemang för barnets idrottande. Har du några kloka saker att säga om barnidrott?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!