Foto: Niklas Eriksson

Förbud mot att förbjuda förbud?

Jaha. Då förverkligades det ingen egentligen kunde tro skulle bli av – ett snusförbud på arbetsplatsen Umeå Kommun. Därmed rådde det 1:a aprilstämning istället för julstämning i december, och det var helt omöjligt att veta om man skulle skratta eller gråta.

Men visst. Ordet nollvision ligger bra i munnen och låter handlingskraftigt under power point-presentationen, det ska erkännas. Men en nollvision ska bara vara just en vision, det hörs ju till och med på namnet. Det är ingenting som ska tas riktigt på allvar, det är mer en riktning, inte ett mål. Ni vet; ”sikta mot stjärnorna…”.
Å andra sidan; ingenting fungerar som det ska längre. Därför har kommunen fått mer skit för sina representationer den senaste månaden, än för tobaksomröstningen. VK:s scoop, om att var femte kommunal representation innehöll alkohol, var en lövtunn story, om ens det. 20 procent måste väl betraktas som en sensationellt LÅG siffra. Inte sant?
Intressantare hade varit att få reda på vilka de nätverkade med – träffade de inflytelserika personer från andra delar av landet och världen – liksom själva syftet med representation, eller var de alla från samma lilla damm?
Eller kunde Norrlands största tidning kanske ha ställt representationen i relation till tobaksförbudsförslaget, som det redan då ryktades om? Fanns det – konstpaus, trumvirvel – TOBAK på tillställningarna? Om nu representation är jobb, vilket de som deltar definitivt hävdar, både mot arbetskamrater och livskamrater, borde portionssnusarna vara bannlysta till kaffet och konjaken på Rex.
Nu blir ironin påtaglig; alkohol på jobbet är alltså okej men snuspåsarna måste man smussla med. Det är nästan så att det blir komiskt. Men bara nästan. Med den lilla skillnaden att ingen skrattar.
Det som är näst värst med snuskampanjen är att den antagligen är en oerhört missriktad imagekampanj. Risken är överhängande att våra politiker ser på ett snusförbud som någonting superprogressivt och modernt.
Nåt annat som inte känns bra med tobaksskandalen är att vara överens med Anders Ågren, som rasat mot snusförbudet – på ett engagerat men artigt och korrekt sätt förstås. Såna här galenskaper är mumma för gamla och nya moderater, när de får ondgöra sig över förbudsstater och överförmynderi, och dessutom ha rätt.
De gångerna kan det vara lätt att glömma bort att det finns väldigt många bra förbud här i världen. Men förbud har av någon anledning förvandlats till ett fult ord, som om vi människor nån endaste gång, bortom all rimlig tvivel, bevisat att vi klarar av frihet under ansvar.
Så är det ju inte riktigt, vilket betyder att det är lika enfaldigt att aldrig förespråka förbud som att alltid göra det.
Efter att ha sett ”Världens bästa skitskola” på SVT förra veckan har jag förresten god lust att förbjuda friskolor – med ungefär samma motivering som jag använde när det gällde Carema för nån vecka sen. Och efter Dox-dokumentären ”Inside Job” borde det vara ganska uppenbart att investmentbankerna inte, heller, fixar av alltför fria tyglar.
Och det är ingen skam att erkänna att vi inte klarar av att göra kloka och ansvarsfulla val hela tiden. Jag skulle nog inte köra 30 förbi Hedlundaskolan varje gång om det inte fanns skyltar som bad mig göra det och poliser som då och då kollade upp hur jag sköter mig. Jag skulle nog också parkera den där bilen lite som det passade mig. Bland många andra småsaker som skulle underlätta litegrann för mig men ställa till mycket oreda för andra.
Förbud är alltså inte så tokiga som de låter, förutsatt att de som inför dem har koll. Förbud som alla struntar i är verkningslösa och underminerar dessutom alla förnuftiga förbud.
Ett förbud mot korkade förbud, är det möjligt? Holmlund?

Benny: Jaha. Då skriver vi 2012 i kalendern. Det har därmed gått 18 år sedan vi passerade George Orwells framtidsdystopi 1984, och elva förbi 2001 – ett rymdäventyr. Utvecklingen går med andra ord långsammare än vad våra stora författare och regissörer förutsåg, även om det inte känns så. Hur är det egentligen? Går utvecklingen fort eller inte?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!