Ja, vart är vi på väg?

Det finns hur mycket kunskap som helst som du kan ”ladda ner” i din dator, i din mobiltelefon, på din surfplatta ja allt vad det heter. Du kan hitta vad du vill via en massa sökmotorer på nätet. Du kan nå världens alla nyhetsbyråer, ha direktkontakt med demonstranter i Kairo eller i Damaskus, du kan ladda ner hela Oxford Dictionary och ha några tusen böcker i din lilla mobil men kan du förstå dig på hur världen fungerar? Nej, men du har aldrig haft bättre förutsättningar.

Den arabiska våren
har redan förklarats
Många trodde att de hade koll på upproren i Tunisien, Libyen, Egypten och Syrien. En helt ny generation ungdomar använder sociala medier som Facebook och Youtube för att göra revolution. De beter sig ”västerländskt” och de talar engelska och den utmärkta nyhetskanalen Al Jazeera förmedlar bilder och intervjuer som går ut över hela världen.
Men vad innebär krav om allmänna val och demokrati i dessa länder som bygger på helt andra förutsättningar än dem vi har i Sverige – här finns klaner, religiösa grupper, familjer, militärer, byråkratier som fanns kring den gamle tyrannen som störtats – visst är det lite olikt det vi har hemma?
I det här läget blir våra svenska politiker, med få undantag, förvirrade och okunniga. De kan inget om länderna, inget om muslimer, de behärskar inget av situationen. Det enda man hör i debatten är en massa tyck. ”Vi hoppas att det inte ska införas sharialagar för det är något som dessutom är kvinnoförnedrande.” (Det är ungefär på den nivån man pratar.)
De sakliga analyserna kommer däremot från alltid påläste Carl Bildt, Katarina Engberg från UD och den bästa av dem alla, nyhetsreportern Cecilia Uddén som är stationerad där nere och som kan arabiska dessutom. Nu frågar dock tevesoffan det vanliga: ”Vad tänker du om det och det”. Ja vad de tänka. De försöker lägga fram fakta!
Det här bildade gänget sa redan i upprorsfasen att det här kommer att ta tid. Demokrati och allmänna val kan ställa till med precis vad som helst. Till och med sharialagar och det som följer med det. Folket har röstat, vi får vänta och se...

Medan vi väntar på
att skidskyttet ska börja
Nicklas undrar över vad folk vill ha och inte ha. Ja svensken i allmänhet vill väl helst att det ska lugna ner sig i alla oroshärder, att det ska bli ordning på världsekonomin, slut på världssvälten och att hon som sitter där och skrapar trisslotten i tevesoffan – hon som är arbetslös och sjukskriven och verkligen förtjänar en storvinst – ska ta hem fem miljoner så det blir fanfar och tårar och hela släkten blir lycklig!
Sådan lycka begriper vi mer av än när succéförfattaren Lisa Marklund sitter i tevesoffan intill och talar om hur rörd hon blir över att få vara UNICEF-ambassadör och verkligen känna hur hon bidrar med någonting viktigt när hon fick resa ner dit till Somalia och ge svältande barn ett paket med nötcreme som är det första de får i sig. ”Förstår ni hur viktigt det är att få i sig sån där nötcreme.” (Är det samma vi har hemma som heter nutmeg, såndär godis?)
Vi är obarmhärtiga i våra kommentarer och vi väntar på att skidskyttet ska sätta igång. Eller att Kalla ska vinna tremilen. Eller ska man gå på stan en vända och höra med grabbarna vid elskåpen vid Saedéns hur det gick för dem i gårdagens På spåret?

Vi är mästarna när det
gäller triviala kunskaper
Efter snart 50 års tevetittande har jag nog sett varenda avkrok i England, jag kan tillräckligt mycket om antikviteter och konst för att gissa rätt pris i Antikrundan eller på Buskovskis auktioner, jag kan laga mat över hela Europa och när det är På spåret i TV så är jag en levande Google. Jag skulle tippa att vi som är födda i slutet av 40-talet och hela 50-talet är den mest kunniga generationen när gäller frågesport i teve. Vi är uppfödda med frågesport både i radion och i teven och för oss var det ofta den enda underhållning som gavs.
Vi gick i skolan som ställde krav på kunskaper och vi tillbringade mycket tid på biblioteken. Det är Vi som vet mest och du kan fråga oss om vad som helst från var sädesärlan är på vintern till vem som spelade Tjorvens pappa i Saltkråkan. Ja en del av oss vet även vilken tidning Eric Clapton läste på omslaget till John Mayalls platta Bluesbreakers. (Rätt svar: Tidningen hette BEANO.)
Ibland när vi ser på frågesport i TV kan vi förfäras över ungdomen som vet så lite. Man visar ett foto på Tage Erlander för en i Sverige född kvinna i trettioårsåldern och frågar lyder: ”Vem är det här?” Detta är en fråga som till och med katten min kan men trettioårstjejen där i teven har inte en tumvantes aning. Hade jag konstruerat frågan hade jag nog visat en bild på Ingvar Carlsson. Han ser ju ut som en fot i ansiktet. Och det borde hon väl ha kunnat. God Morgon!

Ja du Nicklas. Jag har en känsla av att allt fler vill kontrollera oss. Är det inte länsstyrelsen är det kommunen. Snusförbud? Vart är vi på väg, del 2.
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!