Finns det några snälla västerbottningar…

Mot slutet av den rekordlånga hösten, som jag för övrigt inte behövde några ytterligare anledningar till att älska, gick det upp för mig att den faktiskt hade fler fördelar än de uppenbara. Den fungerade även som ett motgift till all prematur jul.

Trots att handlarna som vanligt gjorde sitt yttersta för att försätta oss i konsumtionshypnos så tidigt som möjligt, lyckades de inte det här året. Den viktigaste julingrediensen, snön, lät vänta på sig och först den femte december blev julens försäsong vit och fullkomlig. Det gav oss tre veckors uppladdning inför doppardan – fullt tillräckligt, givetvis.
Av samma anledning blev Rödängs Lilla Julafton inte en julaktivitet bland andra, utan snarare ett startskott. Lilla Julafton låter som nåt bra föräldrar sätter upp för barnen, för att lindra deras julabstinens … men så är inte fallet.
De är portade på vår årliga spelkväll med julklappar i potten.
Nån gång i december, när så många som möjligt har möjlighet, köper vi i grannskapet en klapp, till ett värde av en femtilapp kanske, och sen slår vi tärning om dem till glöggen. Först fördelas ett paket med varje slagen sexa och efter den prologen börjar allvaret – när vi under en okänd tidsrymd (standardintervall mellan 12 och 16 minuter) snor paket av varandra (ifall du slagit en sexa förstås).
Det är inte tanken som räknas på Lilla Julafton, utan omslagspapperet och finishen på paketen, och tricket i själva spelet är att börja dåligt, avsluta bra och inte reta upp för många på vägen.
Själv avslutade jag tursamt och starkt, så när äggklockan ringde satt jag med hela tre klappar. Då hade jag dessutom hunnit med att leka Karl-Bertil Jonsson och SKÄNKT bort ett paket till de fattiga, i det här fallet Oskar, som satt helt utan klapp. (Min plan var att den gesten skulle förhindra andra att sno från en filantrop som jag, där mot slutet, och jag tror faktiskt att det funkade…)
Vad gick jag då hem med, undrar ni säkert?
Jo. P4-Gerhard hade garnerat en jätteful julkrans i snyggt Elvis-omslagspapper, vilket lurade mig fullständigt. Jag fick även med mig en ljushållare som fru Berglund hade bidragit med samt en spindelliknande massagemojäng för huvudet. Oerhört obehaglig kan tilläggas. Jag har svårt att föreställa mig vad som skulle hända om jag blev utsatt för den någon längre stund, men av de korta testerna att döma skulle jag antingen svimma eller kräkas – inget som kan vara syftet med den i varje fall.
Låt säga att den massageprylen inte var min högsta önskan, men vi vuxna har ju sällan några såna, officiella menar jag då. Men anspråkslösheten betyder egentligen bara ”ingenting som vi har mage att önska oss”.

Ska jag vara ärlig har jag massor på önskelistan:
1. Ett nytt badrum.
2. Att nån lagade min skivspelare.
3. Samt; isolerade våra dörrar till altanen och balkongen.

Tyvärr verkar det som att jag nått den åldern då man måste fixa sånt här själv, men vad är lättare att skjuta upp till morgondagen än att tilläggsisolera en dörr? Kanske borde vi byta fler tjänster på jul, istället för att köpa oss fria? Jag ger bort en text och nån fixar mina dörrar och fönster?
Skulle det räknas som gröna och ekologiska julklappar, eller ser staten det som nåt svart?
För varje år blir det svårare, inte omöjligt dock, att fortsätta att konsumera onödigheter till släkt och barn. Reklamfilmerna för etiska julklappar blir allt vanligare och allt mer lockande.
För 200 kronor kan du ge bort en dräktig get, och det måste ju bara kännas bra. Och har du spenderarbyxorna på kan du skänka en vattenpump till Nepal och ändå komma undan billigare jämfört med kostnaden för ett Nintendo 3DS. Letar du efter nåt mitt emellan är en barnmorska för en femhundring ett prisvärt val.
Frågan ”Finns det några snälla västerbottningar?” börjar få en annan innebörd.

Benny; du som jobbar med reklam måste ju veta vad som rör sig i huvudet på folk. Vad är de intresserade av egentligen? Är Elitserien mer intressant än vädret? Är ”Så mycket bättre” en större grej än den arabiska våren? Ge oss en uppskattning av läget.
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!