Om närheten mellan män

Överallt ser man boken ”Jag är Zlatan” och redan innan den kom ut har vi fått reda på innehållet. Allt blir ju rubriker som Zlatan gör och succén med boken är inte oväntad. Som bok av kategorin ”en idrottsman berättar” är detta mer än en traditionell idrottsbok med hjältegloria.

Jag vet inte hur många idrottsbiografier som gjorts om Foppa, Gunde, Pillan, Billan, Sudden och allt vad de heter. Men ingen säljer någonsin lika bra som Zlatan. Boken om Zlatan är så mycket mer än en traditionell sportbok. Det är en uppbyggelig hjältebok för alla invandrarsvenskar. Jag tänker särskilt på alla dem som kom för inte så länge sedan som flyktingar från ett krigshärjat Jugoslavien. Det är DERAS grabb vi älskar, inte sant?
Jag skulle tippa att boken om Zlatan också blir en förstabok – eller enda bok – för många andra svenska killar som aldrig vill läsa böcker, ungefär som Jan Guillous Ondskan. Många fick den nog i skolan som obligatorisk läsning och ett bättre val har sällan funnits för en förstagångsläsare. En hjältebok, en revanschbok där rättvisan segrar. Så funkar nog Zlatans bok idag?

Jag vill veta alla meningsfulla detaljer
Som framgår av Nicklas boll till mig denna vecka så lider jag av celebrital magnetism. Ett modernare ord kanske är ”starstruck”, jag reagerar alltid på kändisar som finns i närheten. Och ibland reagerar de på mig. I tidigare krönikor har jag skrivit om att Frank Zappa slängt upp en dörr i huvet på mig, att BB King kallat fram mig till scenen på en konsert för att skaka hand med mig, att Jack Nicholson spänt blicken i mig och gett mig ett ”The Shining” smile på ett café i Antibes.
Naturligtvis har jag läst deras biografier och memoarer, ja i princip allt som skrivits om dem. Det jag vill veta är detaljer och skitsaker. Som att Salvador Dali ville hälsa på Zappa vid en repetition i New York, men lokalen var stängd så det blev ingen inspelning. Att Zappa, Jack Nicholson och The Monkees har kopplingar med varandra. Att BB King som skakat hand med mig hade problem med sin turnébuss som brann. Vänta nu. Hade inte även Max Fenders från Hörnefors det? Mats Långström i Max Fenders har en adopterad son som heter Odain Rose som är en framgångsrik sprinter. Visst har jag skrivit om honom? Och även hälsat på honom? BB King ... Odain Rose ... och brinnande turnebussar. Hur ska jag komma vidare? Paus.

Män som kramas,
män som nyper i häcken
När jag har kommit såhär långt i min krönika gör jag ett kort avbrott för att slinka in på Presspoint i Gammdomus för att spela på en häst på Umåkers eftermiddagstrav. Mattias som står där säger: ”Kan du inte skriva om nåt allvarligt nån gång. Nåt känsligt.” Ja hurdå säger jag. ”Ja skriv till exempel om närheten mellan män.
Nu är jag inne i krönikan igen. Har jag skrivit någonting om kvinnor? Inte i denna krönika. Närheten mellan män. Javisst. Det har det nog handlat om hela vägen och när jag nu ska avrunda krönikan handlar även det om närheten mellan män. Jag läser som sagt gärna biografier och memoarer om förhållandevis ytliga kändisar. Jag vill veta detaljerna!
I Jerry Williams biografi från 1992 finns det massor av sådant jag redan visste. Han gillar Sovjet och deras hockeytröjor. Han gillar engelska hojar fram till dess han fick en Suzuki-riskokare. Men här finns en uppgift som är sensationell som jag inte visste. Jerry är med sitt band The Violents och de träffar The Beatles på deras sverigeturné. Ett gruppfoto skall tas. De står vid en swimmingpool och just när fotografen knäpper bilder nyper John Lennon Jerry Williams i häcken så Jerry gör en grimas. Jerrys kommentar i boken: ”Jag ba ruttna över Lennon när han gjorde så!”
I Zlatans värld kramas män hela tiden när de gör mål. Ibland fulas de och ger varann häcknyp och värre saker än det. Zlatan skriker till tränaren Pep Guardiola i Barcelona: ”Du har inga pungkulor!” Jerry Williams glömmer aldrig när Lennon nöp honom i häcken. Närheten mellan män kommer till uttryck ibland på ett brutalt sätt. Kan kvinnor förstå det? God Morgon!

Ja du Nicklas. Jag vet att du har pungkulor och gillar italiensk fotboll. Jag utnämner dig därför till Umeås Marcus Birro! Kom loss mannen, hur känns det?
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!