Foto: Elin Larsson

Kväll med design i fokus

I fredags var det designen som stod i centrum när Svensk Form Botnia arrangerade en PechaKucha på Umeå Folkets Hus. Under kvällen fick publiken höra sex personer berätta om sina hjärtefrågor. – Det är som ett miniuniversitet varenda kväll. Fast ett miniuniversitet med både humoristiska och oväntade förtecken, säger Anna Sjöberg som är ordförande i Svensk Form Botnia.

Svensk Form och är en ideell medlemsorganisation med ett uppdrag från regeringen att främja svensk design, nationellt och internationellt och runt om i landet finns det tolv regionalföreningar som arbetar för att uppnå detta mål.
– Svensk Form arbetar över hela landet för att skapa evenemang och belysa de möjligheter design kan ge individen, kulturen, samhället och näringslivet, berättar Anna som även tillägger att devisen är enkel; god design för ett bättre liv.
Formen för kvällens arrangemang var PechaKucha, en form som växte fram i Tokyo 2003 när arkitektparet Astrid Klein och Mark Dytham var där på besök och upptäckte en rad problem, och som sedan dess spridit sig till 445 städer runt om i världen.
– De upptäckte att hierarkin i Japan gjorde att det bara var de som var äldst och hade finast titel som fick prata i sammanhang där man hade konferenser och liknande. Det gjorde att många människor med intressanta tankar och idéer aldrig ens kom till tals. Unga människor fick aldrig yttra sig, och unga människor det var i princip människor som var under 50 år, berättar Anna.

”Golden handshake”
Ett annat problem som de la märke till var att de arkitekter som fick prata var så mångordiga att det var svårt att hålla tiderna för konferenserna om alla skulle få prata. Som resultat av detta växte därför så kallade PechaKuchas fram där alla oavsett erfarenhet fick 6 minuter och 40 sekunder på sig att presentera en tanke med hjälp av 20 bilder.
– Ordet PechaKucha betyder två saker, både ”ljudet av ett samtal” och ”kaos”, och det tycker jag är en så bra beskrivning av vad det är. Det är en oväntad blandning av talare. Det utmanar både de som står på scenen och de utmanar oss som lyssnare, resonerar Anna.
Men det är inte vem som helst som får arrangera PechaKucha utan för att få göra detta kräva att man har ”the golden hand-shake”. Något som Anna lyckats få.
– Här i Umeå är det jag som har the golden handshake och då har man passerat ett slags nålsöga. De har tagit referenser och kollat upp en – är man en duktig arrangör, kan man hålla i PechaKuchan, har man ett bra nätverk och litar folk på en så mycket att de vill komma och prata? Det handlar mycket om att man ska vara en person som kan få människor att vilja ställa sig på scen och berätta och dela med sig. För det är ju en generös form. Idag har vi ju till exempel träffat sex personer som har delat med sig av sina hjärtefrågor på ett väldigt personligt sätt.

Möten mellan människor
För Anna är formen ett globalt demokratiprojekt i miniformat.
– Det låter kanske högtravande men jag ser det så eftersom alla människor har samma tid. Det spelar ingen roll hur mycket du tjänar eller om du är känd eller okänd. Oavsett vem du är så har du precis samma förutsättningar.
Ytterligare en positiv aspekt som Anna ser med denna form är att det skapar tillfällen för möten mellan människor.
– Det märks på stämningen här att det blir en mötesplats för människor. Folk pratar otvunget med varandra och diskuterar det man hört och vad man skulle vilja höra och det uppstår nya möten mellan människor där man träffas och det är lätt att prata med varandra. För mig är det väldigt viktigt att den här informella stämningen uppstår och att det känns vänligt varmt och välkomnande och att man vill ge tillbaka den stämningen som talarna delar med sig av så generöst från scenen.

Ung design
Anna berättar att man från Svensk Form centralt arbetar väldigt mycket med utlandslanseringar av svensk design och då framförallt ung svensk design.
– Sen har vi också fått ett riksuppdrag för att ta hand om mode. Det är också en del av designen som inte haft så hög status tidigare men som fått en rättmätig plats. Det vill säga kläder som identitetsskapare. Vi har alla kläder på oss och det är viktigt att bry sig om detta. Inte så mycket ur en trendsynvinkel utan vad som är kvalité och vad som är hållbarhet. Vad är det som gör ett plagg bärbart och vem kan ha plagget? Det finns många intressanta frågor att ställa, resonerar Anna.
Nästa projekt blir därför Designbar Umeå som kommer arrangeras under Umeå modevecka den 21 oktober.
– Det är ett eget projekt som jag startade och det här är tredje gången det blir av. Där vill jag att det ska vara socialt och trevligt. Det ska vara enkelt att komma dit och alla som är intresserade av mode och identitet ska känna att det här är en plats de vill vara på där man kan träffa människor som är intresserade av mode och att vi lyfter fram intressanta designers, avslutar Anna.
ELIN LARSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!