Vem ska jag tro på, tro på, tro på?

Krönikekamrat Karlsson efterfrågar den största lögnen jag stött på, och även om världens alla mytomaner och Bagdad-Bobs är fascinerande skulle jag vilja fokusera på de många små. För sanningen är att folk far med osanning som aldrig förr.

Det beror nog inte enbart på att folk var rakare i ryggen förut, och mindre fåfänga, utan främst på grund av att vi ges chansen mycket oftare. Vi kommunicerar konstant på 2000-talet och vid varje tillfälle frestas vi att dra till med ett par överdrifter och kanske till och med en lögn.
Men inte bara tillfällena har mångdubblats, även alternativen har blivit fler. Nu kan vi småljuga från vår trygga och säkra plats vid tangentbordet, överdriva hur bra vi har det i en Facebook-uppdatering, skarva lite generellt om våra bedrifter och framförallt; enbart lägga ut de bilder på oss själva där vi är mycket snyggare än normalt.
Det är en 2000-talsfrestelse som vi bara inte kan motstå. Vi förstår inte varför vi skulle göra det, när möjligheten finns att presentera oss från en osannolikt bra sida.
Borta sedan länge är de där vedervärdiga papperskopiorna som inte gick att förhandsgranska och radera efter behov. Skamliga festkort och ofrivilliga grimaser var bara att acceptera på den analoga tiden, till skillnad från idag när vi är våra egna publicister.
Vi tar bilder, kontrollerar och raderar och provar igen tills vi ser ut som vi hoppas att vi ser ut. Det är ett spartanskt alternativ till den högst omoraliska retuscheringen som vi aldrig skulle nedlåta oss till. Att kameran aldrig ljuger har aldrig stämt men nu är det värre än nånsin. Idag ljuger kameran varje gång den används, det har blivit dess huvuduppgift. Tyvärr biter den här planen oss i rumpan när vi börjar känna en förväntan på att vara lika snygga som den där gången vi fick till det, och det här missbruket brukar sluta med att folk inte längre vill vara med på bild alls.
Vi vill själva kontrollera informationen.
Det gäller inte bara privatpersoner. Alla vill kontrollera och frisera information.
Den driften väver det nät av halvsanningar som omger oss, och mängden lögner vi möter har gjort oss näst intill resistenta. Vi förvånas inte ens längre, utan förutsätter kallt att politiker, journalister, företag och organisationer, ja … till och med bekanta skarvar en hel del, och att det är vår uppgift att ta allt vi ser och hör med en rejäl nypa salt. Det medför tyvärr att vi famlar omkring i ovisshet utan att kunna vara bombsäkra på någonting.
Och att få vara säker på sin sak, i alla fall nån gång då och då, är oerhört tillfredsställande. Jag tror faktiskt det kan motverka allt från utbrändhet till hemorrojder. Tyvärr är det en ouppnåelig lyx idag. Nu gnager alltid tvivlet, och inte hjälper det att vi konsumerar välgjorda dokumentärer och intressanta debattprogram. Vi kommer inte närmare en stabil ståndpunkt – snarare tvärtom.
Frustrationen växer än mer när vi ser att den här problematiken rinner av ungdomen som vatten från en gås. De är den enda demografiska grupp som accepterat sakernas tillstånd. Under tiden vi andra stretar emot och vill ha svar, försäkringar, kan tonåringarna inte bry sig mindre. De drar nytta av sina koncentrationssvårigheter och tröstar sig med att de ändå kommer att tänka på nåt helt annat, typ, om femton sekunder, och bryr sig därför inte.
Vad som är fejk och inte på YouTube är alltid uppe för diskussion. Men det är snart bara att acceptera att det inte går att skilja på fakta och fiktion. Datoranimationer har suddat ut de sista vettiga gränserna. Och även inom dokumentärgenren fipplas det med formatet – trots att namnet egentligen förpliktigar. Redan dokusåpan är svårtolkad och nu drabbas vi även av regisserade realityserier (!?) och lömska fejkdokumentärer.
”Vem ska jag tro på, tro på, tro på?” är 2000-talets fråga.

Benny; Kom att tänka på din polare Staffan Lings barnprogram ”SANT & Sånt”. Det tycker jag fortfarande är ett bra namn på den serien. Bra namn på saker är viktiga, och dåliga namn ibland rent förödande. Har du några exempel på bra och dåliga namn?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!