Gillar; Agneta Sjödin. Ogillar; kattungar.

Benny Karlsson sladdar aldrig efter i de aktuella samhällsdebatterna, i den betydelsen att han alltid känner till vad folk diskuterar med mest engagemang vid varje givet tillfälle. Huruvida han fortfarande låter synpunkterna färga hans egna åsikter är en annan femma.

Med åren får vi som bekant gradvis sämre koll men blir paradoxalt nog allt starkare i våra övertygelser. Och Benny kan mycket väl vara på väg in i den övergångsålder där han inte längre gitter ompröva sina ståndpunkter, ett stadium jag inte nått ännu – tvärtom, som ni snart ska bli varse.
Men först; veckans ämne. Karlsson undrar om hur jag ser på fenomenet ”kostnadsfri skolgång” – en het potatis den senaste tiden. I ambitionen att inte försätta barn från familjer med små eller obefintliga resurser i obekväma och ohållbara situationer ska inga obligatoriska aktiviteter längre kosta några pengar. Inte ens en enkel matsäck ska skolorna förutsätta att föräldrarna kan skicka med, och det har föga förvånande lyfts upp till en oerhört viktig fråga.
Det brukar vara så nuförtiden.
Små obetydliga frågor blir allt oftare föremål för stora diskussioner. De används som oskyldiga slagträn i debatter som egentligen handlar om någonting annat. Om man är riktigt tyst kan man höra upprörda röster i samhället, kring de där matsäckarna: ”Nog borde väl alla (bra föräldrar) ha råd att steka några ynka pannkakor?”. ”Vart är skolan på väg – har de inte ens äpplen till läraren med sig längre?”, ”Är det inte lite osvenskt att INTE ha matsäck på utflykter?”
Saker förenklas för att engagera, och det är svårt att inte tänka på det där cykelstället som diskuteras på ett fiktivt kommunfullmäktigemöte – där de viktiga ämnena inte hinns med eftersom frågan om placeringen av kommunhusets cykelställ upptog hela dagen. I den frågan kunde nämligen alla ha en åsikt, och hade det gärna.
Notera i det här fallet att även om skolan inte kommer att kräva matsäck, kommer de inte heller att förbjuda den. Så problemet är ett typexempel på ett icke-problem – för alla utom de som inte har möjlighet att fixa lite mackor åt barnen förstås, men av någon anledning är det inte dem det är mest synd om.
Och på det här viset blir en sketen ostfralla politik och en fråga om att ta seden dit man kommer.
Ämnen kidnappas och tvingas gå andras ärenden. Ett av de bästa exemplen är huruvida vi i Sverige skulle godkänna att folk pluggade och jobbade i heltäckande slöja, en niqab. Folk förfasades över att folk skulle se ut som Spökplumpen i ICA-kassan men enligt Uppdrag Granskning handlade hela den debatten om ett dussin kvinnor, i hela Sverige. Ännu ett icke-problem med andra ord.
Men att ha konservativa åsikter blir allt mer populärt. Sverigedemokrater och andra missunnsamma har noterat fenomenet och utnyttjar det. De tappar in på kristdemokraternas retoriska pipeline och vädjar till bilder av kärnfamiljer i rödvita stugor, helst iförda träskor.
Men jag tänker inte hemfalla till dessa försåtliga åsikter, och planerar därför att inom en snar framtid inte ha några egna åsikter över huvud taget. Istället tar jag bara reda på vad Åkesson och hans gelikar tycker och sen tycker jag precis tvärt emot – det får bli min nya moraliska kompass. Oavsett vad det handlar om. Gillar Jimmy kattungar gör jag det inte. Ogillar han Agneta Sjödin får hon bli min nya favoritförfattare i den förfärliga hjälp-till-självhjälp-kategorin.
Det här kommer, som alla förstår, inte att bli helt friktionsfritt.
Så om ni tycker att jag är oresonlig någon gång i framtiden kan ni vara ganska säkra på att det beror på den här Åkesson-doktrinen som jag nu lanserar.
Slutligen; antagligen anser Åkesson att matsäck är det svenskaste som finns, någonting att bevara, och att en picknickkorg med husman och kaviar är en rättighet för alla helsvenska barn och av den enkla anledningen är jag emot. Som svar på din fråga, alltså Benny.

Benny: Det känns som att jag frågat det här förut, men att du duckade den gången. Vilka är dina största åsiktsmässiga lappkast, de största frågorna där du fullständigt ändrat inställning?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!