Musik att leva för eller överleva

Benny Karlsson undrar vilken musik som är värd att leva för. Svaret på den frågan blir allt vanligare; allt mindre. Och håll nu tummarna tillsammans med mig för att det här inte beror på att jag blivit gammal. Låt oss istället unisont skylla på den cyniska industrin som tillsammans med tevemediet förvandlat detta konstnärskap till en kombinerad karaoke- och skönhetstävling.

Men helt oskyldig är jag säkert inte, för som vanligt ligger svaret mitt emellan det man hoppas på och det man är rädd för. Och det måste erkännas, att jag själv tappade geisten strax efter att den digitala revolutionen. För snål som jag var för att fortsätta betala 179 kronor för en cd, och för mesig för att ladda hem det jag ville ha. Jag tappade kontakten helt enkelt, när värdet på de digitala skivorna, i könlöst mp3-format, blev för lågt för att skammen förknippad med fildelning skulle kännas motiverad.
Samtidigt fick sig albumkonceptet en rejäl törn – i och med att låtar inte längre behövde förpackas praktiskt i dussintal – och är det nåt jag gillar så är det helgjutna album. I princip vem som helst kan värpa fram en singel, och gör det tydligen också, av radioutbudet att döma.
Den gamla hedervärda radion, det aktiva mediet, dukade snabbt under av de moderna tidernas alla möjligheter, vilket paradoxalt nog resulterade i en sanslös likriktning. Vissa har till och med hävdat att radion inte längre driver på skivförsäljningen – eftersom den effektivt spelar ihjäl tio låtar åt gången. Vem vid sina sinnens fulla bruk känner sig sugen på att köpa Black Eyed Peas och frivilligt höra dem ännu fler gånger per dag? Att de får hållas är förresten märkligt. Gruppens senaste lustmord på Dirty Dancing-hiten “The time of my life” borde vara tillräckligt för ett långsträckt näringsförbud.
Ett annat bra exempel är Swedish House Mafia – en lyckad svensk musikexport. Inte som Abba eller ens Roxette, utan mycket modernare. De är enormt framgångsrika trots att de bara gjort typ två låtar. Swedish House Mafia har dyra jeans och T-shirts istället, och en stor del av gigen består av att dricka skumpa och peppa publiken. De är DJ:s – de nya rockstjärnorna.
Jag frågade Nicke Jonsson som jobbar på Swedish House Mafias bokningsbolag, för jag var ju uppriktigt intresserad av just det där, hur en spelning ser ut: ”Spelar de andras låtar och sen nån egen mix/låt på slutet kanske?”
”Ja, typ…” sa Nicke. Och han borde ju veta.
Men det här är förstås inte deras fel – de har bara lyckats passa in enligt de nya spelreglerna; inga dyra musiker, rätt bpm, instant igenkänning och uppfordrande synthar.
Alla i ”gruppen” ser också förhållandevis bra ut, nåt som alltid väcker misstankar. Ser en yrkesgrupp generellt lite för bra ut måste det betyda att vad de håller på med inte kan vara särskilt svårt – för isåfall skulle många fula duktiga ha konkurrerat ut dem.
Nästa bransch till rakning är förresten betaltevekanalerna, av samma anledning som musikindustrin – de försöker ta för mycket betalt. Vill du se all sport därute får du lätt hosta upp 500 spänn i månaden, utan att det ger dig minsta garanti för att du får se det du vill – ständiga förändringar av utbudet är en affärsidé. Men även här slår nätet tillbaka, med det mest konkurrenskraftiga alternativet – nämligen gratis. Myp2p har funnits i nåt år nu och jag kan inte ens avgöra om jag gör nåt olagligt den här gången, när jag kikar på ATP-tennis via obskyra europeiska tevekanaler. Det kommer ju reklam då och då så på ett sätt betalar jag för mig genom att bli läskad av egendomlig yoghurt och sexistisk rumänsk bilreklam.
Avslutningsvis, för att svara på din fråga: Den senaste tiden har jag bara lyssnat på en cd med Sam Cooks bästa. Lite grann beroende på att skivspelaren slutligen gett upp.
Spotify lyssnar jag aldrig på nykter, det är bara för tråkigt.

Benny; Umeå håller äntligen på att få sin stad mellan broarna... och sen blir det kanske ”förtätning” i I20-skogen. Vilka fler projekt ser du fram emot? Och försök även titta tillbaka, vilka satsningar i Umeå hade vi kunnat klara oss utan? ”Curling Hallen”, Vänortsparken, Umeå Vill Mer, nya korvvagnar?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!