Foto: Peter Öberg

Från kallt till glödhett i Röbäck

Formgivning av glas är en fascinerande process för många. Men för Ulf Sankala är det mer än så, för honom är det både ett yrke och en favoritsyssla. Tillsammans med Anna-Carin Öhgren håller han glöden igång på Glödheta glashyttan i Röbäck.

Bort från kylan, in i värmen. Glödheta glashyttan i Röbäck lever verkligen upp till sitt namn. Utanför är det snö och minusgrader, inomhus går ugnarna på högvarv och temperaturen överskrider med lätthet trettiograderstrecket. Ulf Sankala möter oss iklädd sommarkläder, en t-shirt och ett par shorts, den naturliga arbetsuniformen om man är glasblåsare.
– Vi har alltid över 30 grader här, men man vänjer sig. Så här års, när det kyligt ute, är det extra skönt att ha det här jobbet, säger Ulf.
Ulf Sankala har arbetat med glas sedan 1988, då han slutförde utbildningen på Riksglasskolan i Orrefors och gav sig ut på arbetsmarknaden. Efter några olika blåsartjänster runtom i Västerbotten, öppnade han Glödheta glashyttan 1994, tillsammans med Anna-Carin Öhgren. Och sjutton år senare finns glöden fortfarande kvar i det stora tegelhuset i Röbäck.
– Jag gillar att arbeta med mina händer och det är därför jag håller på med glasblåsning. Sedan är också glas ett helt fantastiskt material att jobba med, formbart ena stunden, motsträvigt den andra. Förutsättningarna förändras hela tiden, vilket gör det utmanande. Det finns egentligen inte några gränser för vad man kan göra, allting är möjligt. Det är upp till en själv, och det är nog därför jag fortfarande tycker det är så roligt, säger Ulf.

Installerat nya ugnar
På Glödheta är man inblandade i alla steg av produktionen, från skissning och design, till formgivning och behandling. Alla produkter görs på frihand, utan formar, något som kräver ett nära samarbete. Ulf och Anna-Carin försöker också dela arbetsuppgifterna jämnt mellan varandra.
Eftersom man både har privatpersoner och företag som kunder, varierar beställningarna man får in. Vissa vet vad de är ute efter, andra är öppna för förslag, medan somliga som besöker glashyttan inte ens här för att köpa någonting, utan bara kommit hit för att få en glimt av den komplicerade processen. Ulf tar sig tid att visa oss hur det går till.
– Vi har just installerat nya ugnar, så vi är i full färd med att fylla upp sortimentet. Med de här ugnarna minskar vi vår gasolförbrukning, samtidigt som de har ett väldigt smidigt styrsystem. De går även att flytta på, till skillnad från våra gamla ugnar, som vi hade byggt själva, säger Ulf.

Över tusen grader varmt
För att smälta glas behövs först och främst en smältugn, där blandade glasråvaror värms upp i 1400 grader. När råvarorna smält och glaset blivit mjukt kan man så inleda själva formgivningen, glaset ska då ha en temperatur på cirka 1100 grader. Man börjar med att fånga upp glaset med hjälp av glasblåsarpipan, en ihålig metallstång med ett munstycke i ena ändan och en så kallad navel i den andra. Naveln används här för att fånga an glaset ur ugnen.
– När man hanterar glaset, snurrar man hela tiden blåsarpipan, så att glaset inte ska rinna av. Det är även viktigt att se till att glaset är jämnt och centrerat, innan man börjar blåsa in luft, säger Ulf.
Bearbetningen av glaset görs genom att blåsa, svänga pipan, rulla glaset eller forma det med verktyg, som kan vara speciella skärsaxar eller blött tidningspapper. När glaset har tagits ut från ugnen, har man ungefär femton till tjugo sekunder på sig, innan glaset måste värmas upp igen. Den här processen upprepas sedan till föremålet i fråga har fått önskad form och storlek.
– Tiden det tar att tillverka olika produkter varierar, ett vinglas är vanligtvis klart på sju minuter, medan en skål kan ta uppemot tjugo minuter att göra, säger Ulf.

Nyfikna besökare
Som åskådare är det lätt att förtrollas i det harmoniska sken som glöden i ugnen ger ifrån sig, samtidigt som man häpnas av denna fascinerande hantverkskonst, som förblivit närmast oförändrad genom åren. På Glödheta anordnar man välbesökta provblåsningstillfällen, där besökare får chansen att lära sig vad som egentligen krävs av en glasblåsare.
– För att vara glasblåsare behövs det mycket tålamod, det är nämligen lätt hänt att man misslyckas, så man måste alltid hålla sig skärpt. Man provar sig helt enkelt fram genom att forma och blåsa, forma och blåsa. Jag tror fascinationen för glasblåsning beror på den förvandling som sker, hur den här glödheta och mjuka massan blir ett fast föremål, säger Ulf.
När bearbetningen slutligen är klar och glaset är färdigformat placeras det i en kylugn, där temperaturen kontinuerligt sänks, för att ta bort spänningar ur glaset och försäkra att det inte spricker. Och när det är gjort, tar vi tillfället i akt och lämnar Ulf Sankalas och Anna-Carin Öhgrens glashytta. Från kallt till glödhett, och tillbaks igen. Bort från värmen, ut i kylan.
JIMMY WIDERLUND

Fler Artiklar
Klicka och läs!