Positivt tänkande suger

Benny efterfrågar ett julevangelium den här veckan, och för att slippa skriva en uppdaterad version av de tre vise männen eller nåt liknande var min tanke att istället fokusera på den ordagranna betydelsen av evangelium – som är ”glatt budskap”. För övrigt ett omisskännligt tecken på att krönikörer börjar bli desperata – när de vänder sig till Svenska Akademiens Ordlista för att kick-starta texten.

Men; precis när jag passerat point-of-no-return, när jag väl bestämt mig för att hålla mig längs ett positivt och muntert ämne, tvekade jag. Varför ska det vara glatt – jag menar förutbestämt glatt? Krönikepingis i all ära, men känslor går inte att diktera. Det här avståndstagandet går dessutom helt i linje med en motreaktion jag noterat, bland annat hos mig själv.
För en månad sedan skrev jag till exempel så här i gratistidningen City Nöjesmagasinet, där min uppgift är att guida kidsen, och förbereda dem inför vuxenlivet, via en välbalanserad mix av gnäll och visdomsord:
”Ett drag många av oss har, och som blir extra synligt på Facebook, är det glättigt goda humöret. En aningslös new age-teknik som går ut på att vi ska bota allt med munterhet och framåtanda. Förhållanden, karriären, ekonomiska problem, vinterkräksjuka m m. You name it.
Bättre då att vara lite smådeppig och göra nåt åt saken.”
Lite visste jag då om att en amerikanska vid namn Barbara Ehrenreich skulle besöka den klämkäcke Fredrik Skavlan några veckor senare för att presentera samma tanke, och samtidigt promota sin bok ”Smile or Die”.
Grundtanken i boken verkar vara att positivt tänkande inte har något egentligt värde för den som förväntas prestera det – den inställningen är mest till för att underlätta för andra, i omgivningen – arbetsgivare, stater, föräldrar, regeringar med flera. Ehrenreich blev sjuk i bröstcancer och fick på det viset stifta bekantskap med den enfaldiga positivismen, och höra att en positiv inställning var avgörande om hon hade tänkt överleva. Men Barbara valde att bli sur och elak istället och klarade sig – mot alla odds ifall vi ska tro hennes läkare.
Efter den erfarenheten menar hon bestämt att det är mycket viktigare att vara beslutsam än att vara positiv.
Och om vi ska anta att den tesen stämmer, borde vi kunna räkna positivismen som den senaste i raden av opiumpreparat för folket, som distraherat våra tankar bort från viktigare saker genom åren. Religion kan vara ett opium menade Karl Marx, och riktig narkotika givetvis men även datorspel, idrott och teve.
Det är ofta vi förväntas att ”göra det bästa av situationen” eftersom en fundamental förändring av situationen vanligtvis är otänkbar. Att ändra någonting, hur fel det än må vara, är ofta för krångligt, för dyrt eller både och. Risken finns givetvis också att en eventuell reform inte skulle komma att gynna de som dikterat villkoren och fortfarande skördar frukterna.
För karriärister till exempel har det aldrig varit viktigare med en följsam attityd. Vill du vara påtänkt som påläggskalv, med åtminstone mikroskopiska chanser till att bli invigd, är det enbart positiva tongångar som gäller. De trubbiga typerna står ensamma och får skapa sin egen lycka, vilket alla vet inte är så enkelt idag.
De som står och stampar blir antagligen irriterade och bittra över det och den negativa inställningen ges i efterhand som förklaring till varför det inte gick bättre tidigare. Alla positiva stackare som inte heller de lyckas kan bara välja mellan att ansluta till de bittra förlorarna eller fortsätta le i förhoppningen att de ska bli förväxlade med vinnarna.
Men, det gäller bara så länge för många ställer upp på att vara tillgjort nöjda. Låt oss istället lova varandra att skrika klassikern från filmen ”Network”, så fort måttet är rågat:
”I´M MAD AS HELL – AND I´M NOT GONNA TAKE IT ANYMORE!”

Benny; erfarenhet är ingenting annat än misstag man begått sägs det, som man förhoppningsvis lärt sig av. Du som har en hel del mil i mätaren, kan inte du förmedla några av de viktigaste lärdomar du dragit under åren?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!