Inte tid för personlighet

Benny saknar stjärnstatus hos Sveriges nye tennishjälte Robin Söderling – och man måste erkänna att Karlsson har en poäng. Det är inte mycket hos Söderlings personlighet som sticker ut. Antagligen har dagens superstjärnor inte riktigt tid att odla en personlighet också – samtidigt som de ska träna och tävla och bli Nummer Ett till varje pris.

Det kanske är som det sägs, om till exempel NHL-spelarna; de har inte tid över för någonting annat än att träna, resa och spela matcher medan frugan uppfostrar ungarna i mexitegelvillan. Förut fanns det lite mer marginaler, om vi tar tennis som exempel, då utgjordes världseliten av tre spelare – inte etthundratre som de är idag.
Imagemässigt verkar stjärnorna idag enbart bestå av de som inte försöker alls och de som försöker för mycket. De gångerna blir det Chippen Wilhelmsson av alltihopa – för mycket mode. Det blir liksom inte bättre bara för att man hänger på sig allt man sett i annonserna och har råd att köpa. Rafael Nadal balanserar ofta på gränsen för den goda smaken – lyckligtvis har han dock slutat spela i de där piratbyxorna som gav honom idrottsvärldens mest irriterande tics; att han drar brallorna ur röven inför varje serve.
Det finns dock de som är mer färglösa än Söderling. Davydenko är i princip genomskinlig. Han har förresten Airness som klädsponsor, ett märke ingen hört talas om – en passande symbios kan man tycka. Robin har Lotto, och det är bara aningen bättre, och fortfarande ett tydligt tecken på att han inte ännu tillhör de riktigt heta tennisspelarna.
Vi väntar på att Robin ska värvas av Lacoste eller Fila. Björn Borg hade Fila. McEnroe hade Taccini. Det är fortfarande gräddan av tennis-gear.
Konstigt nog finns de som frivilligt går åt andra hållet, och byter ner sig. Andy Murray har lämnat den gamle storspelaren Fred Perrys märke – den senaste britt som vann Wimbledon för övrigt – för tyska och trista Adidas. Ett fullständigt idiotiskt val, även om det handlar om pengar på banken.
Men, så tar våra idoler inte de bästa besluten hela tiden. Inte för att det har nån större betydelse, de kommer undan med det mesta. Brott, omoral eller allmänt dålig stil bara – sånt spolas snart bort av den medialatrin som töms varje dag.
”Kommer undan med?” tänker ni, som upplever att stjärnor torskar dagligen, och hängs ut på tork. Men även om de blir ertappade med jämna mellanrum ger det liksom inga direkta konsekvenser. Tiger kan ligga runt och bli av med en sponsor eller två, men är fortfarande avgudad, bäst på golf och perverst förmögen. Ribery & Co lär ha utnyttjat en minderårig prostituerad men såvida misstankarna inte renderar i fängelsestraff lär det knappast ge några bestående men, varken i karriären eller plånboken. Ej heller Steven Gerrard – förebilden, härföraren, den perfekte Stevie G – berördes nämnvärt av sitt misshandelsmål. Trots att han stod för nåt av de värsta övertramp jag hört talas om – att spöa en discjockey för att han visar den goda smaken att vägra spela Phil Collins.
Hockeyspelare är fortfarande värst, men så finns det heller ingen av betydelse som uppmuntrar dem att bättra sig. Så länge det tuffa män gör funkar hos da ladies ser de ingen anledning till förändring, och tyvärr förlorar kvinnor fullständigt sin stilkompass inför hockeykillar. Det påminner faktiskt en del om hur slaviskt män faller för strippor, trots att de varken vill eller erkänner det.
Få idrottare får ihop hela paketet, till skillnad från musikerna som alltid vetat att ett framgångsrikt rockband måste ha alla bitar på plats; låtar, looks och rätt attityd. Men inom idrotten är kraven inte lika högt ställda – vi har överseende med jocksen, antagligen för att vi vet att de växt upp i omklädningsrum med Metallica och Limp Bizkit på bandaren.

Benny; Kataloger! Clas Ohlson, Teknikmagasinet, Ellos...det finns hur många kataloger som helst. De är gratis också, därför tror jag du gillar dem...vilka kataloger är bäst?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!