Direktören som läser Harry Potter

Jag kan börja med att svara på Nicklas fråga. Det var rätt länge sedan nu jag fick dadda med Lillbattingen min. Då hade jag också tränat på dottern som är tre år äldre och jag tyckte nog att jag kunde det mesta om småttingar. Saken var den att Lillbattingen föddes några veckor för tidigt och fick vara kvar på BB för att växa till sig en aning. Jag var där med nappflaskan och skulle mata honom ibland och även om jag gjort manövern många gånger tidigare tappade jag förstås flaskan i golvet första gången så det sa krasch. Då la förstås sköterskorna sina huven på sne och sa ”halledudane då” även till mig.

Kunde de väl få göra tyckte jag. Och lät bli att berätta att jag var mästare på dutta bäbisar i ändan så de rapar upp en snygg spyfläck på axeln. Som man sen stolt kunde visa upp både på jobbet och på stan. Bara de insatta visste att denna fläck inte var vilken måsskit som helst!

I trötthetens dimma med Ed McBain
Mina tidiga minnen av när barnen var små var att jag drog dem i barnvagn över Ålidhem samtidigt som jag själv gick och läste Ed McBain på engelska. Med båda barnen inräknade hade jag nog läst 30 pocketböcker av Ed McBain och dessutom hela Raymond Chandlers produktion och en hel del annat i pocketväg på engelska men jag kommer inte ihåg handlingen i en enda.
Däremot blev jag hyfsat bra på att tala engelska.
Vi var unga och vi hade inga pengar. Vi konkade matkarsar från Konsum och drog småbarn på kälkar från dagis och jag lärde mig lyssna på Naturmorgon i P1 eftersom jag var uppe i ottan varje lördag. Man gör sånt när man har barn och jag blir lika förvånad varje gång jag hör psykologer och annat löst folk sitta i tevesofforna å försöka förklara för brommajournalisterna hur svårt det kan vara att kombinera karriär och ta hand om småttingar. Jamen behövs det utbildat folk för att förklara det? Ska man va civilingenjör snart för å bära ut mjölka? (Som Erik Thörnkvist sa.) Nej det måste få ta tid när barnen är små. Och den som inte begriper det begriper nog ingenting av livet.

Direktören som läser Harry Potter för sin son
Jag träffar en del företagsledare i mitt jobb. Såna tror man ju ska vara jäktade och stressade över försäljning och resultat och bokslut. Särskilt efter detta krisår som drabbat de flesta av oss. Den här företagsledaren har dessutom haft astronomiska elräkningar i vinter som hade fått vilken annan företagsledare som helst att klättra på väggarna, alternativt lägga sig på köksgolvet och räkna pappspiken i taket. (Och då är det illa.)
Denne företagsledare har nämligen skaffat sig den rogivande rutinen att alltid varje kväll läsa en saga för sin son. I det här fallet handlar det om att ta sig igenom ett kapitel av Harry Potter innan nattlampan släcks. Med tanke på hur många dessa böcker är till antalet och hur många kapitel det rör sig om i varje bok är detta ett åtagande av en mycket långsiktig natur. Jag kan inte tänka mig att det i bakgrunden finns en företagscoach som rått honom att lägga sig ner och läsa Harry Potter för sin son. Han är nog bara själv så förnuftig att han tar sig viktig tid med sin son och kanske även berikar sig själv med alla dessa fantastiska historier. Och med tanke på hur företagare i vårt inland ska bete sig för att överleva på sikt, ska de nog också kunna trolla. God Morgon!

Sådärja Nicklas. Nu är väl den förfärliga vintern borta och nu väntar vi bara på gäddleken och abbarleken. Eller väntar du på nåt annat när det blir vår?
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!