Mera sånger i demonstrationstågen!

Nicklas Berglund skrev i sin förra krönika att han demonstrerat en enda gång. Det var en gång på 80-talet när han gick med SSU Böleäng på 1:a maj. Precis som jag trodde fanns inga ideella syften med den marschen, nej opportunisten Berglund blev aktiv i SSU enbart för att komma över en projektor så han kunde kolla film i klubblokalen. Typiskt Berglund!

Nu är det i och för sig många som inte demonstrerar och ska sanningen fram har jag själv inte deltagit i några demonstrationståg på länge, jag har nog inte gått med i något tåg sedan jag var med i det gigantiska tåget som demonstrerade mot USA:s inmarsch i Irak. Men det är klart att jag kollar in 1:a-majtågen i stan och passar väl samtidigt på att ta vårens första glass vid elskåpen vid Saedéns. Det hör som till.
Naturligtvis är det viktigt att räkna deltagarna. Det brukar väl gå en fyra-fem tåg varje 1:a maj i Umeå och det är liksom en sport att få ihop det största tåget. Jag minns ett år hur vi tågade från Sofiehem ner till stan en första maj – vi som var emot nedläggningen av Sofiehemsskolan på den tiden – och där var vi det största tåget denna första maj. Men var det någon som räknade oss? Nej vi var ju inget vanligt demonstrationståg som det ska vara på 1:a maj. Journalisterna på VK och VF hade dessutom gått hem så vi förblev oräknade. Däremot vann vi striden om skolan!

Kravaller och kaos?
Nicklas Berglund antyder om kravaller och kaos i samband med demonstrationer. Jag vet inte var han har varit då? Möjligtvis har han deltagit i nåt huliganrally på i Berlin i samband med att Sverige var med i fotbolls–EM. Där kan jag se i och för sig se Nicklas Berglund rusa och skråla sig fram till arenan med den gula svenska landslagströjan på sig och sjunga med i hejaramsor av Markoolio.
Nu kunde i och för sig Nicklas ställa till med kravaller och kaos helt själv för jag vet ju det att här har vi att göra med en femtekolonnare, en renegad, en överlöpare, en fraktionist som inte alls stöder de nationella leden. Vi som närmare känner denne ulv i fårakläder vet att under den svenska landslagströjan finns den italienska landslagströjan. Berglund har nämligen varit italienfan långt innan Marcus Birro fick mjölktänder och eftersom han inte nu får vara ensam med sin italienkärlek kan jag lova att han är minst lika förbannad på Marcus Birro, som den demonstrerande busschauffören på Vasaplan var mot slipstvånget och sin arbetsgivare.

Har ni sett min döve bror?!
Hur borde folk demonstrera, undrar Nicklas. Med handmålade plakat förstås som kan handla om precis allt och så vill jag ha mera pompa, ståt och fladdrande fanor.
På Folkrörelsearkivet på Västerbottens Museum finns det standarer av alla de slag för nykterhetsrörelse och fackliga organisationer. Varför inte damma av dessa standarer och lufta dem nu på 1:a maj? Om inte annat för att minnas tider när det var både viktigt och högtidligt att organisera sig i folkrörelser?
Jag vill naturligtvis även ha militärmusikerna i täten som spelar Arbetets Söner och Internationalen men gärna fler låtar som går att marschera till. Jag är barnsligt förtjust i en sång som jag tror Povel Ramel gjorde och som Sune Mangs sjöng:
”Har ni sett min döve bror, tjipp tjillevippa tjille-tjille-vippa / Han som var tamburmajor / tjipp-tjillevipp-tjille vipp bom bom /
Gick där först i vaktparaden men tog fel väg ut ur staden / Så har ni sett min döve bror tjipp-tjillevipp-tjille vipp bom bom!”
Nog tror jag förstamajtåget blev bra mycker roligare om Torsten W Persson, Lennart Holmlund och de andra sossarna kunde sjunga så. God Morgon!

Ja du Nicklas. Jag gav min syster blomfrön i present på födelsedagen vilket blev uppskattat. Nu ska hon förså dessa och sedan glädjas åt blomprakten. Gör du sånt kan man undra?
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!