Klart jag har tid för OS!

Benny undrar om jag överväger att se skeleton, damhockey, bobsleigh och short-track från vinterspelen i Vancouver. Det också, måste han rimligtvis mena – utöver de självklara sporterna. Den riktiga frågan är isåfall: Hur jäkla mycket OS tänker jag (läs; anser jag mig ha tid att) se egentligen? Mitt enkla svar är; oerhört mycket, och jag ämnar förklara varför.

Frågan går dessutom helt i linje med en ökad mängd spekulation, som jag lagt märke till, om hur jag disponerar mina dagar. Inte bara från dig Benny, utan även från personer som jag ibland bara är ytligt bekanta med.
De undrar rätt och slätt vad jag gör på dagarna. En första reaktion skulle kunna vara att de ska skita i det, men tydligen väcker min, vad ska vi kalla det, ”vardagliga flexibilitet” nyfikenhet. Vissa verkar imponerade av att jag har tid över till annat (typ tennis), medan andra av någon anledning förefaller irriterade.
Bakom den här smidigheten ligger ingen spännande hemlighet begravd, jag råkar bara jobba en hel del hemifrån vilket naturligtvis har sina uppenbara fördelar, bland annat att man kan se en hel del sport på nätterna om man känner för det. Men visst, jag har skämts ibland över att arbetet hemma kan interferas av bra böcker som råkar ligga och vänta på en, att man plötsligt står och rotar bland LP-skivorna eller att subkulturen dag-TV lockar med sitt bisarra utbud.
Men; nu är det äntligen och lyckligtvis bevisat att arbete på dagens arbetsplatser inte heller är särskilt effektivt, och det är ju skönt att höra för oss hemmapulare.
I en debattartikel i VK skriver Thomas de Ming vid Linköpings universitet om en undersökning de gjort, som drar sensationella om än inte helt oväntade slutsatser. Att de som själva styr över sin tid samtidigt förfogar över betydligt MER tid än de fast- och heltidsanställda.
Det kan få följande, behagliga, konsekvenser.
Låt säga att jag tillåter mig att börja jobbet först vid halv nio nån gång, då kan jag genast unna mig själv nästan en timmes ytterligare sovmorgon – eftersom jag har kontoret blott två trappor upp. För enligt de Ming går 10 procent av arbetstiden åt till att transportera sig mellan olika A:n och B:n, vilket ger mig 5 x 48 frigjorda minuter att fördela fritt på veckan. Varför inte till att se en stund Vakna med The Voice på Kanal 5 – en bra självförtroende-boost som jag tror alla skulle må bra av på mornarna (sååå begåvade är inte alla i Stockholm, tydligen).
Men sen vid kvart över nio måste jag faktiskt börja arbeta med nåt, och så håller det på ända till 10.30 ungefär. Är det då fint väder växlar jag snabbt över till personalvård, och åker till Nydala för 10 km i längdspåret.
Väl hemkommen därifrån är det hög tid för lunchrast.
Lyckas jag sen bara klämma in två timmars arbete någon gång under eftermiddagen har jag gjort en fullgod arbetsdag i hemmet. Hur kan då det här gå ihop? Jo, den största effektivitetsvinsten kommer från att inte ha några störande arbetskamrater runtomkring mig. Man skulle ju lätt kunna tro att man får ovärderlig HJÄLP av sina kolleger, men det stämmer inte enligt undersökningen från Linköpings universitet – de är tvärtom de absolut största tidstjuvarna i arbetslivet. 45 PROCENT av din arbetstid går åt till möten, skvaller, dravel, konflikter, efterspel och inte minst alla artiga samtal med dem. Här pratar vi inte småpotatis – utan lågt räknat 17-18 timmar i veckan, som jag gladeligen kan investera i någonting vettigare.
Lägg nu härtill att jag skriver sport varje fredag, på Sportstory.se, så OS är dessutom jobb för mig, och därför kan jag tillgodoräkna mig varje minut av spelen som jag ser på nätterna; oavsett om det är hockey eller short-track, bob eller skeleton.
Det kommer med andra ord att bli rikligt med vintersport för min del. Så Benny, om jag inte svarar när du ringer den närmaste tiden beror det antagligen på att jag måste effektivisera mina arbetsdagar ytterligare.

Benny; OS påminner mig om nåt jag är rädd har gått snett. Jag kan alla OS från sextio-, sjuttio- och åttiotalen som ett rinnande vatten, men när det börjar bli nittotal, de jag sett som fullvuxen, blir allt betydligt suddigare. Är det jag eller informationsflödet? Vilken epok har du klarast minnen från?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!