Foto: Carl-Johan Söder/SVT

Knut Knutson delar med sig

Antikrundans 21:a säsong som börjar sändas den 14 januari har slagit alla besöksrekord. Även utan att ha med sig egna föremål köade folk för att få komma in och se på skatt och skrot. Knut Knutson, Antikrundans entusiastiske expert sedan 20 år berättar för Bil och Bostad om den nya säsongens fynd, vad som ligger på hans nattduksbord och vad som är en bra investering i antikvitetsbranschen.

Knut Knutson har alltid händerna fulla, antingen med röjsågen i den småländska skogen, eller med de tusentals objekt som ska värderas på varje ställe Antikrundan kommer till. I den nya säsongen får vi bland annat se ett altarskåp från 1500-talet, en skulptur av Zorn och en ask med gamla affischer som ägaren trodde var helt värdelös.
– Det kan ha varit Antikrundans dyraste objekt, värt över tvåhundra tusen, säger Knut Knutson som trots en del spektakulära fynd har lättare för att minnas människorna än prylarna.
– Föremålen är viktiga, men det viktigaste är ändå de som kommer till oss. Är man på platser som Småland och Dalarna så är det många stora personligheter. När de glömmer kamerorna är det väldigt mycket det som ger bra tv.

Som att vara nykär
Speciellt en besökare minns han med värme.
– Det var en sån underbar tant som kom med en liten kopparkittel som hon trodde drottningen hade haft. Det var en serveringskanna för kaffe med Gustav III:s gemål Drottning Sofia Magdalenas ägarmonogram på och hon trodde att kungen hade druckit ur den. Tror du verkligen att kungen dricker ur en kopparkittel? frågade jag. Hon var en underbar person! När det är så, då blir man glad.
I Höganäs tog de 2300 biljetterna snabbt slut och med tanke på att varje person i genomsnitt har med sig fem föremål blir det ett hästjobb för experterna att gå igenom allt. Vad är då drömföremålet någon skulle kunna komma med?
– Det är inte alls lätt att säga. Det är jättetrevligt när man kommer till ett ställe och hittar något som är typiskt för bygden. Det finns väldigt mycket bra. Men om någon kom med en Hauptbyrå med en fin signatur, ett jämnt skåp av högsta kvalitet eller en orörd Asplinbyrå, då hade det varit nåt. Men det finns så mycket annat som har en bra historia. När hjärtat börjar slå som när man är nykär... Känns det så spelar det ingen roll vad det är, säger Knut Knutson som på frågan om han bara omger sig med antikviteter hemma blir full i skratt.
– Haha, nej, det är en kulturhistorisk köckenmödding, väldigt blandat! Men om jag säger såhär, det finns inget som inte berör, möjligen IKEA-soffan. Jag är liksom inte nån sånhär, som har en enhetlig stil. Men allting har utstrålning. Det ska beröra en, ha en speciell form och det ska betyda någonting.

Underbart allmogemåleri
I år har programmet fått en ny producent med förhoppningen att i kommande säsonger kunna ta sig till Västerbotten. Möjligen dyker ett eller annat föremål norrifrån upp i de nya avsnitten.
– Det finns ju ett underbart, underbart allmogemåleri. Friska färger, rött och blått. Träet är underbart att se. Virket är väldigt tätvuxet, nästan nytt när man öppnar skåpen eller kistorna och inte en tillstymmelse till maskhål. Sen har vi Kalixmåleriet och Tornedalsmåleriet som är jättefint och så har vi den samiska kulturen. Det är otroligt intressant med deras föremål som präglas av att man flyttar. Det finns mycket fint här uppe, säger Knut Knutson.

Intresset viktigast
Den som har sett honom i Antikrundan kan inte låta bli att fundera över hur någon så passionerat kan intressera sig för allt från stämplar och ommålningar till krökta stolsben. Hans kunskaper verkar obegränsade, vad är knepet?
– Den viktigaste ingrediensen är inte universitetsstudier. Det är intresse. Är du intresserad av något är du som en torr tvättsvamp som det kan droppa på. Egentligen kan jag säga att när det blev sådär nördigt var när jag kom ner till Lund på 70-talet och träffande Jörgen Martinson och Jan Bäckman. Det blev en explosiv blandning. Vi läste ekonomi och juridik och skulle bli normala, men alla tre hamnade inom museivärlden.

”Vad tror du den är värd?”
Trots att juridiken fick stryka på foten för konststudier så är kulturobjekt av olika slag inte allt Knut Knutson intresserat sig för.
– Jag älskar att gå i skogen med röjsågen! Det är helt underbart med dofterna, avkopplingen. Det skiljer sig från vardagslivet. Jag har en skogsfastighet i Småland. Att röja ett skifte, det är en djävulsk tillfredställelse, säger han.
Den klassiska frågan ”Vad tror du den är värd?” har tittarna hört många gånger under Antikrundans 20 år, en fråga som inte har ett givet svar. Antikvitetsbranschen präglas av trender och det är inte säkert att det som är gammalt är värt mer.
– Man blir förvånad över att 1900-talet tar mycket plats nu. Matserviser från sekelskiftet är inte värt någonting medan 50-60-talsserviserna har ökat väldigt kraftigt. Det enda man säkert kan säga är att möbler från 1800-talets andra hälft, rokoko och nybarock är svårsålt. Men sen är det lite roligt med kläder och accessoarer som har blivit ett nytt samlarområde, second hand kallas vintage nu, säger Knut Knutson.

Udda föremål blir intressanta
Trots att 2000-talets första decennium snart är över har han svårt att komma på en pryl som skulle kunna sammanfatta 2000-2010-talets stil i Sverige. Men för att tipsa om vad som kan bli framtidens värdefulla antikviteter säger han att det kan löna sig att våga köpa något udda.
– Om man vill göra en hyfsat god affär är det bra att man köper så extrem design som möjligt. Ju mer extrem den är när den tillverkas desto större chans är det att det kan bli något på sikt. Vid Göteborgsutställningen 1923 sa man om Wiwen Nilssons silver att det var ”meningslösa strutformer” och ”ett typiskt fall av dålig materialkänsla”. Kritiken var förödande. Då var det extremt. Idag anses han vara vår främste silversmed.
SARA WALLIN

Fler Artiklar
Klicka och läs!