Foto: MARIELLE LINDBERG

En bikers paradis

Jag går med försiktiga steg ner längs den branta grässluttningen och balanserar på mörkgrå skifferplattor som ligger utplacerade på rad framför mig. Mannen jag valt att besöka går bakom mig och berättar om gården vi befinner oss på. När jag nyss klev ur bilen fann jag honom på grusplanen vid garaget, putsandes på sin Kawasaki 1600 Classic – en motorcykel som tack vare sitt ljud inte går att missa när den rullar förbi.

Vi närmar oss huset och går upp på altanen där det står ett par utemöbler i trä och väntar på oss. Jag kikar ut över tomten som ligger belägen precis vid älvkanten där stranden är krattad och en båt guppar på vågorna där den ligger förtöjd vid bryggan.
Anders, som är en god vän till mig, sitter tillbakalutad på en stol mittemot mig. Han har gjort varma mackor med kantareller på som vi äter medan vi surrar om hemmet han bor i. Tidigare hade han bara ett kök med ett sovloft, en hall och en toalett med dusch och klädkammare. Sedan ett par år tillbaka är huset utbyggt och numera finns det en loftvåning som Anders barn bor i då de är här, ett vardagsrum och ett sovrum. Med hjälp av en kvinnlig närstående inreddes rummen stilrent med inspiration av lite av varje men främst av älven utanför. Favorittapeten pryder ena sovrumsväggen och har en struktur av bambu. Anders berättar att det var ett slitigt jobb att få dit den på egen hand då våderna var tunga och 1,5 m breda, men det var det värt, säger han och ler.

Harmoni råder
Runt valborg brukar herrn i fråga bjuda hem sina arbetskamrater för en kväll med badtunna, bastu och isvaksbad – en populär tillställning som blivit en tradition och som förstör den harmoniska idyllen för grannarna, lägger Anders till och skrattar. En annan rätt så uppskattad kväll infinner sig i augusti då den årliga stugsistan går av stapeln. Då eldas det på stranden och korv brukar grillas på kvällskvisten. Mannen mittemot mig trivs med att ha folk omkring sig och bjuder gärna hem folk och när jag tittar ut över bryggan och älven kan jag verkligen förstå att platsen är välbesökt. Det råder en slags harmoni över denna bikers paradis. Från platsen där vi sitter kan jag kasta sten ner i vattnet och ljudet av vågor som slår mot stranden är härligt sövande.
Vi befinner oss en bit utanför staden och hit leder både vägar och cykelbanor och avståndet till centrum är ynka fem kilometer. Ändå känns detta som en lantlig miljö, trots att Botniabanan endast är ett stenkast bort och fåglarna och flygplanen turas om att pryda himlen. Tidigare brukar flertalet båtar åka förbi men i år har det varit lugnt på vattnet, mycket beroende på att bygget av nya tågbron har pågått strax intill.

Luftar hojen
Jag frågar om den Kawasaki jag såg vid garaget och Anders berättar att motorcykeln är hans främsta intresse tillsammans med träning och hockey. Hojen luftar han på vägarna så fort vädret tillåter. Som längst i år har han åkt och tittat på Piteå Dragway tur och retur men oftast blir det kortare nöjesturer kring stadens centrum. Hade han inte jobbat så mycket har turerna förmodligen varit betydligt fler, säger Anders och jag kan ana en längtan av att få ge sig iväg längs vägarna.
Vi går in i huset, ställer undan tallrikarna och jag ser mig omkring. Inredningen är smakfull och jag tror att det skulle vara lätt att trivas i detta charmiga lilla hus. En fisk tittar på mig genom sitt akvarieglas men glömmer mig lika fort då den simmat ett varv. Jag kan inte låta bli att le. Här bor en cool snubbe med mc och hans främste vän är en firre på fyra cm. Vilken hårding!
MARIELLE LINDBERG

Fler Artiklar
Klicka och läs!