Framtiden på spåret – eller?

Benny undrar vilka länder jag vill ha ett flitigare utbyte med, nu när Umeå ska interagera mer med Europa. Alla, är nog ett bra svar, för jag måste verkligen rycka upp mig och bli en bättre europé – inte minst inför kulturhuvudstadsåret 2014. Trots att alla typer av kommunikation flyter allt bättre krymper min värld sakta och säkert, och dess invånarantal med den.

En av bovarna är alla online-samhällen, som är direkt kontraproduktiva. Facebook t ex förmedlar en tunn känsla av att man umgås med någon, men är egentligen bara ett praktiskt sätt att tappa kontakten med gamla kompisar ytterligare en gång.
Ett annat problem är vårt supersociala mikrokosmos, Rödäng. Här har vi det mesta tycker vi, inom gångavstånd. Det är alltid någon som har nåt skoj på gång – minitennis eller minipingis och middagar och cykelfest snart igen. Därför är det är allt mer sällan jag lämnar hemkvarteren.
Men faktum är att vi bör passa på, för resandet kommer att begränsas och krympa framöver, till en mer rimlig och hållbar nivå. Den klimatkompensering vi nu försöker att rättfärdiga vårt resande med, är ett enda stort skämt. Det enda som blir marginellt bättre av den är våra samveten.
Skillnaden i framtiden blir att vi då kommer att semestra med längre mellanrum, och istället när vi väl gör det, stanna på resmålet betydligt längre än vi gör idag. En helg i New York eller tio dagar i Thailand kommer att vara helt oacceptabelt.
Och frågan är väl hur mycket vi svenskar, för att inte tala om oss norrlänningar, kommer att resa då? Vi som drabbas av akut hemlängtan redan halvvägs in på charterveckan.
Vi reser inte till nåt utan bort sägs det, men längtar vi under alla omständigheter hem igen. Men till vad? Vi bor inte i de vackraste dalarna i världen. Det är mycket sly i Västerbotten. Rallarros och sly. Kanske är det en bieffekt av att vi tagit bort gran och sånt, riktig växtlighet så att säga.
Det är förresten inramningen till Botniabanan när den öppnar nästa år. Ett ansvarsfullt sätt att resa på har jag förstått. Men jag har blivit allt mer modstulen vad gäller det här snabbtåget. Nästan sex timmar till huvudstaden är åtminstone två timmar för mycket. Det skulle vi givetvis kunna leva med om priset var konkurrenskraftigt, men det kommer antagligen att kosta det trippla jämfört med vad vi skulle vilja betala, och värst av allt; det dubbla i jämförelse med flyget.
Det ger oss inte den knuff i rätt riktning som vi så väl behöver för att göra rätt val, utan tåg är av någon anledning någonting av det dyraste man kan göra här i världen. Att Botniabanan kommer att kosta ungefär som Orientexpressen är dumt, så dumt att den nivån bara kan ha reglerats fram av den urbota korkade marknaden.
När ska vi alla erkänna att marknadskrafterna inte fungerar som flertalet av oss önskar? Kapitalism funkar inte – i alla fall inte i praktiken. Kommunism led stora PR-förluster när Sovjet brakade samman, men kapitalism går ju inte så värst mycket bättre. Möjligtvis är det lite roligare att gå under till tonerna av kapitalism, men effektivare eller mer juste mot sina medborgare är den inte.
Umeås Lokaltrafik är ett utmärkt exempel på hur en i grunden god idé kan mynna ut i någonting dåligt, dyrt och mer eller mindre oanvändbart. Ultras hela affärsmodell verkar vara framtagen av antingen OPEC eller någon ond människa.
Hur vågar våra politiker använda stora, pretentiösa termer som hållbar utveckling och ansvarsfull energianvändning, när de inte kan ens kan styra upp sin egen lilla lokaltrafik?
Lokaltrafik ska vara miljövänligt och därför om inte gratis, så i alla fall provocerande billigt. Idag kostar en tur 22 kronor. Det är inte klokt.
Det är snarare själva definitionen av dumt.

Benny. Apropå omdebatterade Hollywoodfruar ställde Nico Allergren en intressant fråga till mig: Varför uttalar alla Anna Ankas efternamn på svenska? Är hon kanske en seriefigur? Vad tror du?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!