Foto: Marielle Lindberg

Harmoni i skön trädgårdsmiljö

Det är tisdagsförmiddag och solen lyser starkt denna vackra sommardag. I min högra hand hänger en genomskinlig påse med ett innehåll av färska jordgubbar och en förpackning gräddglass. Jag låter klackarna passera de små stenarna där jag går på grusuppfarten till ett stort gult hus.

Förutom denna utbyggda Västerbottensgård finns det flera rödmålade intilliggande hus på tomten och jag förväntar mig att höra ljud från någon av de boende. Det enda jag hör är vinden som försiktigt sveper genom gårdsplanen. Stadspulsen lyser med sin frånvaro och inte ett endaste motorljud hörs från något fordon. När jag närmar mig det gula husets entré och kikar in genom den vidöppna dörren ser jag ett bekant ansikte inne i hallen.

Utflugna söner
Anna kommer ut på bron och hälsar mig välkommen. Efter att ha småpratat en liten stund tar hon med mig på en halvtimmes rundvandring och låter mig bekanta mig med hennes ljuvliga trädgård och harmoniska hem. Vi befinner oss i Klabböle utanför Umeå där Anna bor med sin man Karl-Gunnar och sin son Karl. De äldre sönerna Erik och Nils är utflugna sedan länge men har lämnat kvar en hel del ägodelar som de ofta återvänder till.
På gården bor även Ove, en katt som njuter av tillvaron och som tycker sig bidra till hemmet genom att bära hem någon fågel då och då – något som husägarna är mindre förtjusta över. Därför har han ett eget krypin vid sidan av bron dit han som oftast smiter in med sina dagsfångster.

Trädgården fascinerar
Det stora huset är en särklass för sig. Här är det högt till tak och rummen är stora och rymliga.
Man hinner samla på sig en mängd av saker under ett liv och därför är prylarna i detta hem oräkneliga. Jag passerar Karl-Gunnars småbilssamling och Annas jättelånga ormskinn från Afrika som tar upp en stor del av golvet i ett av rummen och som så småningom ska fästas på väggen. Trots att huset med dess innehåll är en sevärdhet i sig, är det trädgården som fascinerar mig mest!
Familjens utemiljö är lummig och färgerna runt omkring mig är många. Platsen här i Klabböle är vacker och överallt på tomten växer träd, buskar och blommor. Intill rabatten liggen en blå keramikgroda och latar sig med händerna bakom huvudet och i jorden står en gammeldags jättevallmo och sträcker sig mot skyn.
Anna berättar att blomman faktiskt fyllt 80 år och att hon därför brukar låta bli att röra den gamla växten för att förhoppningsvis få se dess klara orange färg även nästkommande år. Jag fortsätter att se mig omkring och tittar frågande på en stor guldfärgad boll som står på en pinne bland buskarna. Anna informerar mig om att den här typen av trädgårdsdekoration är vanlig bland annat i Tyskland och när jag granskar de mindre trädens grenslut ser jag fler bollar som placerats här och där.

Utsikten slående vacker
I hörnet av tomten står ett lusthus i trä som inhandlats några år tidigare. Anna och Karl-Gunnar bjuder på våfflor till lunch och till det äter vi de röda gubbar jag hade med mig. Utsikten från platsen där jag sitter är slående vacker.
Jag ser hur älven slingrar sig mot stadens centrum och rinner förbi en båtbrygga längre bort där sonen Karl har sin båt. Vid sluttningens början står två välanvända trädgårdsstolar och jag anar att åtskilliga timmar har spenderats i dem för stunder av avkoppling framför den harmoniska vy som platsen erbjuder.
I andra hörnet av tomten står två gula trälådor. Jag går dit för att kika närmare på innehållet och när jag bara har några meter kvar tvärstannar jag och lyssnar. Ljudet är inte svårt att känna igen och mycket riktigt ser jag mängder av små randiga arbetare som flyger in och ut ur biodlingen. Här vankas honung!
De positiva intrycken av Anna och Karl-Gunnars hemmiljö är många och jag strosar ytterligare en gång genom den härliga trädgården som fyllts av hägg, perenner, lejongap, silverek, förädlade blåklockor, tagetis och mycket mer. När jag står intill lusthuset igen och blickar ut över älven får jag lust att sjunga ”jag trivs bäst i öppna landskap” och nynnar en rad innan jag återvänder till husägarna, till grönskande buskar, till vackra blommor och till väldoftande våfflor. Fler sådana här tisdagar, tack!
MARIELLE LINDBERG

Fler Artiklar
Klicka och läs!