Foto: Marielle Lindberg

Pärlan vid havet

När jag kliver ur bilen och stänger dörren möts jag av ljumma vindar som blåser genom håret. Luften är frisk och härlig och det doftar sommar där jag går på grusuppfarten till det par jag valt att besöka. Framför mig skymtar jag en stor sommarstuga som lika gärna skulle kunna vara ett året-runt-boende. Gräsmattan är klippt och blommor och buskar är planterade lite varstans.

Jag känner med detsamma hur jag trivs med att vara hos Elin och Jonas, som under sommarmånaderna flyttat ut till sin pärla vid havet i Sörmjöle.
Till höger om mig ser jag en gäststuga med plats för många och en bit längre bort på står en badtunna som väntar på att bli fylld. På tomten finns även ett lusthus och en grillplats som ser välanvänd ut och fina dekorativa keramik-ankor som nyfiket tittar på mig. Jag rotar i jackfickan och plockar fram min kamera. Det här stället vill jag verkligen dokumentera.
Att bo en bit bort från stadens puls har sina för- och nackdelar. Det är långt att pendla till jobbet varje dag och det kan kännas lite ensligt om kvällarna. Men det finns mycket som kompenserar de få nackdelar jag kan komma på. Ljudet av vatten som slår mot en strand, fågelsång i skogen och den ljuvliga känslan av frihet är några av de fördelar som skulle kunna få mig att flytta hit vilken dag som helst. Jag serveras en kopp kaffe och bjuder på den kladdkaka jag tagit med mig. Efter en rundvandring sätter vi oss inne i stugan och pratar om alla detaljerna i hemmet som gör stället så mysigt och fint. Jag fascineras av inredningen och kan inte låta bli att le åt alla prylar som avslöjar att vi befinner oss vid havet. Här finns en gammal kikare, glasbollar i nät som en gång i tiden har använts vid fiske och gamla möbler som alla målats i färgen vit. Stugan är ljus och rymlig och varje vägg pryds av stora fönster. Här finns ett litet kök, en hall och en toalett, ett allrum med matbord med tillhörande stolar, en soffa och fåtöljer. Allrummet sitter sedan ihop med en slags sovalkov som rymmer en mindre familj. I ett av hörnen står en gammal öppen spis med insatskamin som sprider värme om kvällarna.
Byggdes av farfadern
Jag anar att den här stugan inte är nybyggd och frågar därför om lite bakgrundshistoria.
Elin berättar att hennes farfars far brukade besöka platsen för länge sedan då han skulle ut och fiska och att stugan på den tiden bara var en liten fiskebod. Sedan dess har mycket förändrats och den befintliga stugan som vi sitter i byggdes av Elins farfar. Hon visar mig ett blekt gammalt papper där det står skrivet att släkten hälsades välkomna på 10-årsjubileum. Datumet uppe i högra hörnet avslöjar att dagen var den 23 juli, 1950.
Snart 60 år senare sitter jag på den plats där Elins släkt hade samlats, i samma stuga och med samma utsikt. Väggar har målats om och några träd har kapats ner men platsen är fortfarande densamma. När jag håller det vita arket i min hand blir jag upprymd av att sitta här. Tänk att en sådan vacker plats har bevarats så väl. Elins farfars far skulle säkert vara stolt om han satt bredvid oss och tittade ut över det hav han många år tidigare brukade fiska på. Jag trivs med att vara här och kan inte få nog av utsikten. Stranden är lång och tallarna är höga. Hit vill jag återvända.
MARIELLE LINDBERG

Fler Artiklar
Klicka och läs!