Bara den med dåligt omdöme…

Benny undrar när jag var full första gången. Hmm… det låter inte så värst trevligt det där ordet, full… ändå är det ju för det mesta just trevligt, och skönt och kul. Det är nog därför vi använder oss av förskönande omskrivningar för det där tillståndet. Man är berusad, påverkad, onykter, ljummen och en massa annat, men gärna inte full.

Själv var jag nykterist förvånansvärt länge. Jag spenderade de flesta av tonåren med att tycka att det var råtöntigt att dricka, jag lirade bordtennis och skulle bli bra på det. Men, det fanns några tuffa Luleå-killar på pingistouren som började dricka på turneringarna OCH röka pipa. Konstigt nog tyckte inte pingisbrudarna att de var töntiga - tvärtom. Trots det förblev jag absolutist ända till min sjuttonde midsommarafton.
Allt det där gick över när ett gäng SSK-spelare samlades hemma hos Ylva Karlsson (visst?) på Rödäng och någon hade fixat ut öl. Det smakade så obeskrivligt dåligt att jag blandade ut den med juice! Öl och apelsinjuice har jag aldrig stött på sen dess, men det gjorde susen den gången. Jag minns att jag snart trillade runt som en vinglig kalv på gräsmattan, och tyckte att det var otroligt roligt hur allt kunde förändras så där. Att marken plötsligt kunde befinna sig på ens kind, att överläppen domnade av och att man ville prata med alla människor man såg. Sen gick vi ner på stan där det givetvis var folktomt. Men det var lite överraskande också väldigt kul.
Det där var dagen då jag upptäckte att alkohol har en förmåga att förvandla tråkiga saker till roliga. Som kubb… och Stjärnor på is… och stela bröllopsmiddagar.
Inledningsvis överdrev man hur full man varit för att sen, nån gång kring 30-strecket tror jag, börja tona ner sin egen berusning. Likadant med vilken tid man egentligen kommit hem och mängden alkohol man satt i sig. Förut var just det något av en tävling. Ibland var det faktiskt en tävling. När jag muckade, t ex, utmanade vi stabsassistenter alla kvartersmästare i alkoholdrickning – jag antar att det en gång för alla skulle avgöra vilka av oss pärmbärare som var manligast. (Våra tolv månader på trängförband hade inte lyckats ge något som helst svar på den frågan.) Utformningen påminde om ett matchspel i Ryder Cup. Min antagonist blev Truls Engström. Jag drack två vinare och kunde aningen tilltufsad kamma hem en poäng till stabsassistenterna. Vårt ankare, han som gick i tungvikt, var Gustavsson. Han såg ut som en stor nallebjörn, drack en sjuttis Black Velvet och utsågs efter den till hela tävlingens MVP. (Tjena Gus… länge sen!)
Men det är ju skitfarligt att hålla på sådär. Inte bara att hälla i sig för mycket av det där nervgiftet, utan vad man gör sen… Det vet man ju nu, så här i efterhand. Att jag inte råkat illa ut på allvar är bara ren flax. Allt från att rumla in i fel kvarter i stora städer (litegrann som myran som slåss med ett Toy i Stefan Demerts visa), till att överleva trafik i sydeuropa när man är på kanelen. Jag minns att jag och Bosse Lidén genade över en motorväg på Gran Canaria en gång, (hade inte Bosse ena benet i gips också?) som om det var ett tevespel vi spelade.
Motsatsen – nollvisionen – är inte mycket bättre. När IOGT-NTO räknar ut hur mycket alkoholen kostar samhället väger man aldrig in dess goodwill. För dem finns inga andra värden än kronorna som staten drar in via Systemet.
Men alkohol får ju människor att träffas och prata med varandra och bli kära och skratta och, inte minst, göra av med oförsvarligt mycket pengar på restaurangbesök och skräpmat och taxiresor. (En bra medborgare är en konsumerande medborgare.)
Såg förresten en ny slags vindunk – som mer ser ut som en platspåse. På den finns det en fiffig genomskinlig linjal som visar nivån i påsen. Lustigt nog stod det inte ”håll koll på hur mycket du druckit” utan ”håll koll på hur mycket du har kvar” (innan du skyndsamt måste dra till Bolaget igen).
Det var lite roligt. Och då hade jag inte ens druckit nåt.
Men kanske är det som vår fotbollsjunior Marcus Bohlin (numera läkare på ortopeden) sa när vi skulle grupptrycka honom till att göra alkoholdebut på träningsläger i Italien:
”Bara den med dåligt omdöme väljer frivilligt att försämra det ytterligare.”

Benny; Jag stör mig på snöskottning och mopedligister. Har du några irritationsmoment i vardagen?
NICKLAS BERGLUND

Fler Artiklar
Klicka och läs!