Allt är inte blått och rosa

Vilka ting är manliga respektive kvinnliga? Herregud Benny! – konflikträdda män från Övre Bäck till Västerslätt sätter morgonkaffet i vrångstrupen när du drar upp såna här slamkrypare.

Vad vi män än svarar på såna frågor kommer det att bli fel. Och det är ingen slump, utan tvärtom meningen. Det är litegrann som att utmana de där trevliga typerna på Drottninggatan i Stockholm, som undrar om man inte kan gissa under vilken bägare den lilla stenen ligger.
Det finns en modern överenskommelse om att män har pratat färdigt i de här sammanhangen. Nu är det vår tur att lyssna. Svarar vi A är B rätt svar just då, och vice versa. Råkar vi för en gångs skull svara rätt har vi rätt av fel anledning.
Och det är väl gott så. Problemet är bara att det finns en väldig obalans mellan teori och praktik.
Manliga män är nämligen fortfarande väldigt praktiska och bra att ha i verkligheten, men sedan länge motsatsen när man genusanalyserar dem över en bag-in-box med kompisparen. Med manliga drag hos kvinnor är det omvänt – de är bra i teorin men bör däremot undvikas i vardagen. Likadant är det med kvinnliga män – de gör sig också bäst i debattform.
Hur som helst anstränger vi oss hela tiden för att sopa igen våra miljöbiologiska spår. Mest därför att våra barn åtminstone borde få chansen att börja på ett vitt blad. Vi ska alltså inte dela upp världen i blått och rosa längre.
Jag och Ylva är förstås down with that och har mycket riktigt köpt leksaksbilar till våra döttrar. Men bilarna blev aldrig några favoritleksaker. Det klickade aldrig.
Som ett led i det här var jag ute och spelade landhockey med mina tjejer och några av deras kompisar förra helgen. Shit, vad hopplöst det var. Så fort jag satte mig ner satte sig de också. Leken tog liksom aldrig fart – det kändes som att jag var tvungen att ge landhockeyn konstgjord andning hela tiden för att den inte ska dö ut. Jag smet in och värmde kaffet i mikron en gång och när jag vände mig om stod det en landhockeymålis bakom mig som genom gallret undrade när vi skulle fortsätta.
Att mima till ABBA tycker de dock är sjukt kul och nåt de kan göra i timmar utan att jag måste vara Björn Ulveaus.
Den moderne pappan deppar inför övermakten och viker sig förr eller senare för minsta motståndets lag. ”OK… klä ut er till popstjärnor då och öva på ert uppträdande (så kan jag gå och se på Tottenham - Chelsea) men kom inte till mig och gnäll när ni blir sidsteppade på jobbet och får lägre lön än alla sportiga, gapiga och grabbiga killar.”
Tyvärr verkar vi omodernt nog vara fångna i den mix av arv och miljö vi blivit tilldelade. Men att skylla för mycket på arvet – på biologin – ska man akta sig för. Insinuera aldrig att det är våra gener som gör män till jägare och kvinnor till samlare.
Ändå stämmer det misstänkt väl. Har ni tänkt på att män alltid måste veta var vi är när kvinnor vill veta var saker är. Åker man några familjer på semester så är det första killarna gör att orientera sig i den nya miljön – var ligger närmaste mack, affär, bar och strand och hur tar vi oss dit? För mig är det där nästan en tvångstanke… jag måste ha bäring i en ny stad, annars får jag ångest.
Kvinnor däremot måste ta reda på var alla saker är innan de kan slappna av. De måste liksom göra hemmet till ”sitt” innan de kan softa ner i soffan med ett glas vin. För även om männen lagar maten måste de bara veta svaret på frågorna ”finns det någon vitlökspress” och ”var är durkslaget”.
Det här världsordningen gäller även på hemmaplan.
Min kära sambo anser alltid att hon har en bättre plan för var allt ska förvaras i vårt hem.
Så fort jag flyttar på någonting korrigerar hon snabbt tillbaka det till ”rätt” (alternativt en ny) plats. Döttrarnas fotbollsbenskydd är ett aktuellt exempel: ”Hehe… DÄR kan de ju inte ligga”.
Vad som var fel vet jag ännu inte - tydligen var det alldeles för uppenbart för att ens svara på.
Det här får givetvis till följd att alla i huset frågar henne om var saker är, varpå hon konstigt nog blir väldigt irriterad över att alla frågar just henne.
”Har du sett mina nycklar?”
”Dom är väl där du la´rom.”
”Nä! Det är ju det som är problemet – saker ligger ALDRIG där jag la dem.”

Benny; som du märkte sidsteppade jag snyggt frågan om vilka saker som är manliga och kvinnliga. Kanske vågar du på dig en genomgång av den saken?
NICKLAS BERGLUND

Fler Artiklar
Klicka och läs!