Foto: Maria Wall

Därför älskar vi Antikrundan

I slutet av förra veckan hände två saker av betydelse i Umeå. Statsminister Stefan Löfven skulle tala i Broparken i torsdags, och granngårds med detta dukade tv-teamet som gör Antikrundan upp för inspelning i Väven där Fika gjordes om till en tv-studio.

Innan statsministerns framträdande satt jag med en kille på en terrass i parken och drack sossekaffe ur en pappmugg. Han var intresserad av världsekonomin och menade att sedan man slutat använda guldreserven som beräkning för valutan finns egentligen inga pengar. Och nu alla dessa osynliga kryptovalutor. Det är bara spekulationer och siffror!

Att kunna vända på slantarna
När statsministern sedan talade om Fattig-Sverige för 100 år sedan var det också en värld där fattigfolket fick vända på slantarna. I konkret betydelse. När barn auktionerades ut till lägstbjudande, när drängar och arbetare fick vända på slantarna. Jag drog mig till minnes den lilla myntsamling jag själv skrapade ihop i min barndom och hade i en låda på 60-talet. Jag ägde några tunga kopparmynt med påtryck ÖR och pilkors från 1600-talet, nötta silvermynt från mitten av 1800-talet och ett stort antal enkronor från Oscar II.
Som liten numismatiker gick jag ofta till biblioteket i Kramfors för att få dessa mynt värderade. Det fanns en tjock bok där skriven av en person som hette Ernst Nathorst-Böös. Han jobbade på Myntkabinettet och hade koll på vad slantarna var värda. Hade han levt idag hade han förmodligen varit en av experterna i Antikrundan.

Alla vill vi bli överraskade
Redan vid sextiden på morgonen i fredags började kön till Antikrundan växa. Tv-programmet har funnits i Sverige i 30 år nu och de som vill vara med vet hur de ska bete sig. Man åker tidigt hemifrån, tar med en campingstol att sitta i, har med sig sina dolda skatter i en väska och väntar på sin tur. De har med sig vaser, kopparkittlar, allmogeföremål, tavlor, pryttlar, grejer och manicker. De ville alla veta; vad är det värt? I regel har de nog själva koll på vad sakerna är värda. Man kan ju inte åka dit med vilka loppisfynd som helst. Skålen de har med sig måste vara från Ming-dynastin, nog är det väl ett Fabergéägg de har vårdat. Tavlan av Bengt Lindström, nog är det ett original!
Vi älskar Antikrundan av många skäl. Vi delar glädjen med dem som överraskas när de får veta att deras föremål är värda långt mer än de anat, men blir lika nöjda över att få rätt när vi sitter hemma i tv-soffan och själva konstaterar: Det är en kopia! Ha ha, ingenting värt!

”Shhh, det är inspelning!”
När jag strosade ner dit i fredags strax efter lunch pågick inspelningarna för fullt inne på Fika i Väven. Utanför ringlade en lång, lång kö med personer som fortfarande hoppades få komma in med sina grejor. Men det fanns även en inspelningsplats utomhus vid sidan av Väven där kameramän var uppställda vid ett litet tält och Antikrundans logga. Där kände jag igen programledaren Anne Lundberg som varit med i många år. Hon har tidigare bott i Umeå och jobbat med Nordnytt och Plus här på SVT så jag sa: ”Kul att se dig här i stan igen.” Hon log och sa: ”Shhh, det är inspelning.”
Jo, mycket riktigt. Här stod nu en av de yngre experterna från programmet, Rickard Thunér, som kan allt om speglar från 1700-talet, men som nu höll i en guldglittrande elgitarr av märket Hagström som borde visas upp.
Han verkade synnerligen nöjd med den antika gitarren och jag ville inte störa utan jag såg på hur de spelade in det avsnittet. När de var klara kunde jag tala med ägaren.

Glad speleman från Lycksele
Den lyckligen ägaren till elgitarren är John-Erik Haraldsson från Lycksele. Han hade fått skjuts in till Umeå tidigt på morgonen av svärdottern Ellinor Haraldsson. Med sig hade de denna guldglittrande elgitarr av märket Hagström från tidigt 50-tal. Jo han kände nog till att den var tillverkad i Älvdalen där Hagströms tillverkade både dragspel och elgitarrer.
Gitarren hade han spelat på åtskilliga gånger i sin orkester och nog visste han att den var unik. Det här är en provgitarr, sa John-Erik. Den åttonde som gjordes i en serie när de höll på att utveckla sina gitarrer med mickar och knappar och sånt. Men vad var värdet?
Han berättade för mig hur mycket Rickard Thunér hade värderat gitarren till, men det tänker jag inte avslöja för er. Jag kommer att sitta precis som alla ni andra framför tv:n när programmet sänds i början av januari och ”gissa”. Skillnaden är att jag vet på pricken vad gitarren är värd. Pilutta på er allesamman!

Ja du Nicklas. Vad ska vi hitta på åt dig nu då till nästa gång. Vi kör på Björklöven! Sätt ihop ett all time high lag med bästa spelare från alla tider som spelat i detta lag! Jag räknar också med att du motiverar varför de platsar.
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!