Foto: Maria Wall

Bra gräs, tennis och champagne

Tennis är Sporternas Sport. Jag har snott den formuleringen av en kamrat som inte kan mäta sig med mig alls egentligen, på tennisbanan, men som av någon märklig anledning slår mig nio gånger av tio.

Det är charmen med tennis – att det handlar mycket om fysik och feeling men framförallt om att kuva en motståndare, med hjälp av en racket och självförtroende, på tjugofem meters avstånd.
Jag har försökt beskriva vårt märkliga förhållande på banan nån gång med följande mening.
”Jag vet att jag är bättre än H på att spela tennis. Mitt problem är att han inte vet det.”
Tennis är svårt som golf fast med tillägget att man måste sprinta runt och svinga alla slag med samma klubba samtidigt som man har en motståndare som försöker psyka förnuftet ur dig.
I Umeå TK hade vi en period en familj på längre besök från Dubai, vars son var liten, duktig och lärde sig hjälplig svenska på ett par månader. Hans far förklarade för mig en gång:
”Nicklas ... you know! Tennis is 80 percent mental and 20 percent psyche.”
Jag hade fel när jag trodde att tennisen skulle locka bolltalanger till sporten. Inget kunde vara längre från sanningen. Tennisen i Sverige behöver de hårdaste vinnarskallarna. Och då menar jag inte folk som är dåliga förlorare, utan tjejer och killar som gör i princip vad som helst för att vinna, och som av någon anledning också vinner ologiskt ofta.
Saker som är svåra är attraktiva. Vad är vitsen med att lära sig enkla saker? Det kan alla göra om de har en helg över. Det som är mäktigt är att lära sig sånt som är svårt – som att bemästra en saxofon, hoppa stavhopp, steppa eller spela tennis.
Man tränar och spelar tennis för de ögonblick när du helhjärtat känner att du behärskar den här svåra motoriken. När forehanden sitter när du vill. När du kan sikta nära sidlinjen och veta att du kommer att lyckas. (Baslinjen är en annan femma, men ibland kan du inte heller slå för långt.)
Vi tennis-junkies kan stå ut med timme efter timme av ramträffar och felträffar om vi får en halvtimme av felfri tennis, när man vet att man avgör varje duell lite som och när man vill.
De frekventa motgångarna är en förutsättning för få tillfällen av högoktanig tillfredsställelse.
Tennis är en året runt-sport, och som årstider förändras miljöerna och underlaget. Hard-court gäller på vintern, kulminerar i Australian Open i januari, men fortsätter sen i USA. Mot vårkanten är det grussäsong, med en rad stora turneringar i bland annat Madrid och Rom innan le grand finale – VM på grus i Paris, Roland Garros. Tyvärr har Rafael Nadal förvandlat den turneringen till en tävling i att sätta toppspin på bollen, hissa högt över nät och inte missa. Han har tråkat ut motståndare och publik i ett drygt decennium nu, vunnit elva gånger och bara förlorat två matcher där – mot Söderling och Djokovic för övrigt.
Som tur är avlöses gruset av den numera korta grässäsongen. En styv månad av uppvärmnings-turneringar i Tyskland och England och årets höjdpunkt i sydvästra London.
Turneringarnas Turnering – Wimbledon.
Annat var det förr. Så sent som på 80-talet avgjorde tre av fyra Grand Slam på gräs. Både US Open och Australiska spelades på stampad jord med inslag av gräs.
Att få slå några slag på en gräsbana är förresten varje motionsspelares dröm.
Nyss nämnde H mejlade några klubbar i England och undrade om han och jag kunde få komma förbi och bolla lite.
Svaren var positiva. Från drottningens klubb i Fulham, Queens Club, fick vi till exempel veta att det enda som behövdes var att två nuvarande, seniora, medlemmar – oberoende av varandra – rekommenderade oss för ett medlemsskap. Därefter skulle vi få genomgå nån slags revision, men om den undersökningen föll väl ut kunde vi eventuellt boka en tid.
Däremot kan man titta på grästennis. Särskilt nu de här veckorna. Ratta in Wimbledon nu i eftermiddag, och njut – framförallt av Roger Federer.
Spelarnas Spelare.
Idrott blir varken vackrare eller mer värdig än när han spelar.

Benny: Vi kommer inte undan klimathot och allt med det. Ibland får jag för mig att du tar ganska lätt på det. Bryr du dig om att isbergen smälter, att få dåligt samvete när du flyger, och så vidare. Tar du ditt klimatansvar?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!