Bilar från A till Ö: California – paradisisk plats med somriga bilar

Den som läser för mycket blir galen. Så skulle man kunna tolka sensmoralen i böckerna om don Quijote. Men om inte spanjorerna hade läst äventyrsromaner på 1500-talet så hade både Ferrari och Volkswagen fått finna andra namn till sina soldyrkarbilar.

Böckerna om don Quijote av den spanske författaren Miguel de Cervantes Saavedra (1547–1616) kom ut 1605 och 1615. Berättelsen handlar om den fattige adelsmannen Alonso Quijano som läser alltför många riddarromaner och blir tokig. Han förvandlas till riddaren don Quijote och går ut i världen för att bekämpa ondskan. Den ser han bland annat i väderkvarnar – för don Quijote är de onda jättar som måste dödas.
Quijanos systerdotter kommer tillsammans med hans hushållerska fram till att det är det myckna läsandet som orsakat galenskapen. De fördärvliga böckerna bärs ut och bränns medan Quijano sover. Hushållerskan låter dessutom mura igen dörren till Quijanos bibliotek. Tyvärr verkar dessa åtgärder göra mer skada än nytta, för när Quijano frågar vart biblioteket tagit vägen svarar systerdottern att en elak trollkarl tagit det, vilket ger Quijano vatten på kvarn i hans tro på det övernaturliga.

Krigarkvinnor på påhittad ö
En av de skadliga böcker som bränns på Quijanos gårdsplan är riddarromanen Las Sergas de Esplandián av den spanske författaren Garci Rodríguez de Montalvo (1450-1504). Boken hade kommit ungefär 100 år innan böckerna om Don Quijote gavs ut. Jag har inte funnit någon svensk översättning men i olika svenska utgåvor av böckerna om don Quijote översätts titeln till Esplandiáns bedrifter respektive Esplandiáns bragder. I boken berättas det om en paradisö som ligger öster om Asien och som är rik på guld, diamanter och pärlor. Ön befolkas av enbart kvinnor – kvinnliga krigare, närmare bestämt. (Detta hade sedan antiken varit ett populärt tema i legender och berättelser. Och tanken på de kvinnliga krigarna var tydligen så tilltalande även i modern tid att en bilmodell – Amazon – på 1950-talet fick sitt namn från en grekisk benämning på en sådan krigarkvinna.) Den ö som boken berättar om heter California och den regeras av drottning Calafia (inspiration till de båda namnen fick författaren troligen från det spanska ordet califa, som betyder ”kalif”).
Men det var inte bara Don Quijote eller Cervantes som hade läst om Calafia och California. Även andra spanjorer kände till berättelsen. En av dem var kolonisatören Hernán Cortés (1485-1547), som erövrade Mexiko på uppdrag av den kastiliansk-aragonisk-katalonske kungen. Cortés ledde 1535 en expedition till det som ansågs vara en stor ö utanför Mexikos västkust (men som senare visade sig vara en halvö). Sundet mellan det mexikanska fastlandet och landmassan längre ut kallade han i all ödmjukhet Cortés hav, medan själva ”ön” fick heta Santa Cruz. Cortés’ benämningar blev dock inte så långvariga. Det populära och vedertagna namnet på (halv)ön blev California. Och Cortés hav blev Californiaviken.
För ordningens skull bör det tilläggas att det också finns en annan hypotes om hur halvön fick sitt namn: att namnet California skulle vara en sorts förkortning av de spanska orden caliente fornalla, som skulle betyda ”het ugn” (vilket alltså skulle syfta på klimatet). Men denna förklaring förefaller avsevärt mindre rimlig.
Så småningom insåg conquistadorerna att California satt ihop med den nordamerikanska kontinenten. Och med tiden kom benämningen California att avse både hela halvön och kustområdet norr därom. År 1848 blev den norra delen av landområdet en delstat i Amerikas förenta stater, medan den södra delen, själva halvön, kom att utgöra två delstater i federationen Mexiko.

För hippies och yuppies
Kalifornien ligger vid Stilla havet och har ett varmare klimat än de flesta andra delar av USA. Därför har delstatens namn blivit synonymt med sådana somriga saker som sol, stränder, och surfande. Men dessa kaliforniska konnotationer kan användas för att ge namn åt bilar som inte har särskilt mycket gemensamt.
För även om både Ferrari California och Volkswagen California har flyttbart tak, är de ändå väldigt olika. Ferrarin är en muskelbil med omkring 500 hästkrafter medan VW California är en folkabuss i husbilsversion. I Ferrari-fallet är det förstås förnimmelser av det vackra västkustska vädret som namnet California ska framkalla – Ferraris California är en cabriolet. Vad gäller Volkswagen verkar närheten till havet vara det viktiga – VW California finns i tre versioner: Beach (”strand”), Coast (”kust”) och Ocean.
Det fanns också tidigare en Volkswagen Atlantic (”atlantisk”) och man behöver bara smaka på namnet för att förstå att detta är en bil för kyligare klimatförhållanden (till skillnad från California var Atlantic exempelvis standardutrustad med bensin- eller dieselvärmare). Om Volkswagen California är semester, sandstrand och surfingbrädor i San Diego så är Atlantic regnvåt asfaltsparkering och säsongsarbete på fiskfabrik i Stavanger.
Förutom klimatet finns för VW California ytterligare en Kalifornien-koppling: Ingen bil är så tätt förknippad med 1960- och -70-talens hippiekultur som folkabussen – gärna med handmålad kaross och VW-emblemet omgjort till ett fredsmärke. Och ingen amerikansk delstat är väl mer sammankopplad med hippies än Kalifornien, med sin Summer of Love och sina blommor i håret.
Men det har även funnits andra bilar som burit namnet California och varianter därav. Då har det inte handlat så mycket om sommar och sol som att dessa bilar helt enkelt byggdes i Kalifornien. Det gäller exempelvis den California som tillverkades i Los Angeles 1913 och den Californian (ordet betyder ”kalifornisk”) som byggdes i samma stad 1920-21.

Fler Artiklar
Klicka och läs!