Bilar från A till Ö: Cadillac – lade grunden till USA:s bilindustri

Antoine Laumet bytte från borgare till blåbloding. Tack vare sin påhittighet fick han möjlighet att grunda Nordamerikas bilhuvudstad. Dessutom fick han bli ett bilmärke.

Ortnamn som slutar på -ac är frekvent förekommande i sydvästra Frankrike. Dessa namn har uppkommit genom att en gallisk adjektivändelse har lagts till på latinska personnamn. Ofta handlar det om städer och byar som är uppkallade efter en mäktig man med anknytning till orten. Det kunde vara platsens prefekt, en militär befälhavare eller helt enkelt en rik romare som bodde i trakten.
Ortnamnens gallisk-latinska ändelse blev -acum, som senare förkortades till -ac. Namn som bildats på detta sätt är bland andra Mérignac, Frontenac, Bergerac, Aurillac, Loupiac, Moissac och Cognac (vars namn också givit upphov till en benämning på en viss sorts destillerat vin).
I det som nu utgör departementet Gironde vid den franska Atlantkusten bodde en person som hette Catilius (dock troligen inte den kände Catilius som var mormorsfar till kejsaren Marcus Aurelius). Catilius plus ac-ändelse blev Catiliac, som med tiden förvanskades till Cadillac.

Mazarin gav stöd
Ungefär 15 mil sydost om Cadillac ligger Saint-Nicolas-de-la-Grave. Där föddes 1658 Antoine Laumet. Hans far, som var jurist, verkar ha fått både finansiellt och politiskt stöd från den mäktige kardinalen Jules Mazarin (som bakverket mazarin troligen är uppkallat efter). Men efter Mazarins död 1661 synes det ha varit slut på sötebrödsdagarna för familjen Laumet. Fadern hade vid samma tid förlorat i ett viktigt rättsfall, vilket verkar ha försämrat familjens ekonomi.
Antoine bestämde sig för att söka lyckan i de franska kolonierna i Nordamerika, dit han kom 1683. I samband med denna nystart i livet verkar han också ha försökt skapa sig en ny identitet. När han 1687 skulle gifta sig hade han nämligen inte bara trollat bort fyra år från sin ålder utan även adlat sig själv. I äktenskapshandlingarna registrerades hans namn som Antoine de Lamothe, sieur de Cadillac (det franska ordet sieur betyder ”herre”). I samma kreativa anda verkar han vid ungefär denna tid ha formgivit den vapensköld som han tyckte skulle passa för den adliga ätten Cadillac.
I Nordamerikas franska koloni fick han höga militära poster (man kan ana att hans behändigt påkomna adlighet hjälpte honom en bit på väg). År 1701 beordrade han byggandet av en fästning i det som nu är USA-delstaten Michigan. Syftet med fästningen var bland annat att säkra fransk kontroll över den ekonomiskt viktiga pälshandeln.
Fästningen byggdes på den strategiskt viktiga platsen mellan de båda sjöarna Huron och Erie. Dessa båda stora sjöar förbinds av en flod, som nu utgör gräns mellan USA och Kanada. Eftersom floden är så kort (bara drygt fyra mil) och eftersom den förbinder två stora sjöar har den av vissa betraktats mer som ett sund än som en flod.
Detta märks i flodens namn. På engelska heter den Detroit, vilket kommer från franskans détroit, som betyder just ”sund”. Sieur de Cadillac uppkallade fästningen efter sin beskyddare, den franske marinministern Louis Phélypeaux, comte de Pontchartrain. Fästningen fick således namnet Fort Pontchartrain du Détroit men kallades helt enkelt Fort Détroit. Runt fästningen anlades det som skulle komma att bli staden Detroit. Det bodde förstås folk vid floden även tidigare, men eftersom Cadillac fixade fortet brukar han räknas som stadens grundare.

Befästningsbyggaren blev bilmärke
Två hundra år senare, när de forna kolonierna blivit självständiga och staden vid sundet blivit en del av landet USA, grundades där ett biltillverkningsföretag. Bolaget – och det bilmärke som bolaget tillverkade – uppkallades efter stadens grundare (som alltså ansågs heta Cadillac). År 1909 köptes företaget Cadillac av General Motors (GM). Även om det alltså inte var GM som gav märket dess namn passade Cadillac mycket bra in bland GM:s andra personbilsmärken – flera av dem var ju uppkallade efter historiska amerikaner.
Men nog var det något särskilt med Cadillac – han grundade ju faktiskt staden som kom att bli Nordamerikas biltillverkningscentrum. Kanske var det detta som gjorde att GM bestämde att Cadillac skulle bygga koncernens dyraste och finaste bilar. Och kanske hjälpte sieur de Cadillacs ”adlighet” till även här. Visserligen var Förenta staterna formellt fritt från det europeiska blåblodsbeundrandet, men det är förstås flott med en adlig vapensköld, särskilt som kylaremblem på en lyxbil.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!