Bilar från A till Ö: Bulgarbilarna

De kom från centralasien eller möjligen Mongoliet men slog sig ned väster om Svarta havet. Bulgarerna var vana vid förflyttningar. Och ett folk i farten behövde förstås en bilfabrik.

Den senare halvan av 1960-talet var för Bulgarien en period av ekonomisk tillväxt och bulgarerna bestämde sig för att bli en bilbyggarnation. Men tanken var inte att man skulle utveckla en helt ny bil, utan snarare att man skulle köpa delar från utländska biltillverkare och sätta samman dem innanför Bulgariens gränser.
Eftersom detta dessutom var en tid som präglades av ökande politisk öppenhet var de bulgariska beslutsfattarna inte främmande inför att förhandla med företag från andra sidan järnridån. De diskuterade med flera franska och italienska biltillverkare innan de bestämde sig för att låta franska Renault leverera beståndsdelarna.
De båda bilmodeller som byggdes i den bulgariska staden Plovdiv under åren 1966 till 1970 var alltså i stort sett samma modeller som i franska Flins-sur-Seine hette Renault 8 respektive 10. Att försöka dölja detta faktum skulle förstås bara ha blivit pinsamt. Bulgarerna bestämde sig för att tvärtom mycket tydligt varudeklarera att fordonen i fråga var av fransk familj. Namnet på det nya bilmärket blev således Bulgarrenault. I flera bulgariskspråkiga källor stavas det dock Bulgarreno. När namnet transkriberades från latinskt till kyrilliskt alfabet gjorde man nämligen inte detta bokstav för bokstav utan lät i stället uttalet av det franska namnet styra stavningen.

Beresta bulgarer
Den första delen av namnet har förstås att göra med orden ”Bulgarien”, ”bulgar” och ”bulgarisk”. Varifrån dessa ord kommer kan man dock inte med säkerhet säga. De skulle möjligen kunna ha med namnet Volga att göra. Vid första anblicken kan detta verka helt befängt – den som studerar en karta kan kvickt konstatera att Bulgarien ligger väster om Svarta havet, medan floden Volga inte ens rinner ut i detta hav utan i Kaspiska havet, mycket längre österut. Men folkgruppen bulgarer har inte uppstått i det som nu är Bulgarien. I antiken bodde bulgarerna vid Azovska sjön, som ligger mellan nuvarande Ryssland och Ukraina. På 600-talet splittrades riket och bulgarerna spreds åt olika håll. Några flyttade mot nordost, till Volgadalen, och blev volgabulgarer. Deras huvudstad fick namnet Bolgar eller Bulgar. Andra bulgarer flyttade åt motsatt håll, mot sydväst. De slog sig ned i nuvarande Bulgarien och blandades med de slaviska stammar som redan fanns i området.
En annan förklaring som framförts vad gäller ursprunget till ordet ”bulgar” är att ordet skulle komma från turkiska och betyda ungefär ”blandfolk”. Invånarna i det nuvarande Bulgarien kan onekligen beskrivas som en blandning. Men detta torde ha varit fallet redan i det ”Bulgarien” som låg vid Azovska sjön. Vissa forskare hävdar att dåtidens bulgarer var ett turkfolk, alltså ett folk som talar turkspråk. Skulle det alltså kunna vara så att båda förklaringarna av ursprunget till ordet ”bulgar” är korrekta? Att bulgarerna benämndes (eller benämnde sig själva) med ett ord som betydde ”blandfolk” och att det var detta ord som sedan gav upphov till namnen Volga och Bolgar/Bulgar? Nej, troligen inte. Mycket tyder på att namnet Volga är äldre än bulgarernas närvaro i Volgadalen. Dessutom verkar det råda ganska stor enighet bland språkvetarna om att namnet Volga kommer från ett fornslaviskt ord som betydde bland annat ”väta”.
Bland hypoteserna om var bulgarerna bodde innan de slog sig ned vid Azovska sjön fiskar vi dessutom upp ytterligare en förklaring till ordet ”bulgar”. Enligt en sådan hypotes skulle nämligen fornbulgarerna härstamma från området runt staden Bulgan i centrala Mongoliet.

Körsbär med körglädje
Den bulgariska staten ville med Bulgarrenault tillhandahålla en bulgarisktillverkad folkbil. Man det var inte någon särskilt stor del av det bulgariska folket som fick chansen att ha en Bulgarrenault. Sammanlagt tillverkades endast ungefär 3500 bilar och många av dessa gick på export till Jugoslavien och andra grannländer, berättar den tjeckiske motorjournalisten Jan Tucek i boken Auta východního bloku. (Boken finns inte i svensk översättning men titeln betyder ”Östblockets bilar”.)
Om folkbilen var basen i den bulgariska bilproduktionen så kan man förstås fråga sig vad som var överbyggnaden. Om Bulgarrenault var bulgur, potatis och bröd i kostpyramiden, vilka godsaker fanns i toppen som grädde på moset? Jo, en sportbil. Eller som Jan Tucek uttrycker det med en annan mastig matmetafor: ”Det lilla körsbäret på toppen av det fransk-bulgariska samarbetets tårta var sportcoupén Bulgaralpine, som tillverkades i några dussin exemplar under åren 1967 till 1969” (s. 166). Bulgaralpine, som också byggdes i Plovdiv, baserades på den franska sportvagnen Alpine A 110.
Bilmärket Alpine grundades på 1950-talet av den franske bilbyggaren och tävlingsföraren Jean Rédélé. Han hade tävlat för Renault och bland annat deltagit i den prestigefyllda biltävlingen Coupe des Alpes (på svenska ”Alppokalen” eller ”Alpcupen”) i de franska Alperna. När Rédélé började bygga egna sportbilar med delar från Renault fick hans bilmärke namnet Alpine för att påminna om hans framgångar i Coupe des Alpes (det franska ordet ”alpine” betyder bland annat ”alpin”).
Bulgarien var för övrigt inte det enda land som skapade en egen version av Alpine. Även i Spanien, Mexiko och Brasilien byggdes varianter av den franska sportbilen.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!