Foto: Maria Wall

Som vanligt har vi oss själva att skylla

Det finns många delar av vårt samhälle som mått bra av ny teknik och nya former av kommunikation. Teknik är toppen. Punkt.

Forskning och framsteg sker varje dag på alla områden, med optisk mätteknik, effektiva värmeverk, miljövänliga smarta telefoner, CRISPR och alldeles strax också den där omtalade nanotekniken som vi börjar bli övervänt på.
Vi lyckas med det mesta vi företar oss som människosläkte, men tyvärr ställer vi till det i ungefär samma takt. Vi har typ fixat ozonskiktet, vi har fått bukt på befolkningstillväxten, luftkvaliteten i Asiens smogiga storstäder har blivit oerhört mycket bättre och av allt att döma överlevde torsken också.
Vi som art fixar saker hela tiden, vi gör det bara inte med tillräcklig entusiasm, och vi gör det inte tillräckligt ofta. Varför är det så undrar man då?
Jo, vi har inte ”känslan” av att någonting riktigt löser sig, och anledningen till det är att dåliga nyheter alltid kommer att trumfa bra nyheter. Precis som Hans Rosling försökte få oss att förstå – det finns ett överflöd av goda nyheter, men de förverkligas lite för långsamt för att kunna konkurrera i nyheterna med dramatiska, dåliga nyheter. Läs: explosioner, katastrofer och ond bråd död.
Nettovinsterna med ny teknik är såklart flerfaldigt större än baksidorna, men det finns ju förstås negativa effekter – och vanligtvis handlar det om människor och organisationer som missbrukar de möjligheter som tekniken ger oss, i stort och smått.
Telefonförsäljare missbrukar telefonen, troll missbrukar den upplevda anonymitet de hittar på nätet, företag missbrukar utrymmet på Facebook och Facebook missbrukar den information de har om oss.
Alla gör vi oss skyldiga till små fragment av avigsidorna. De senaste åren främst genom att vara lata, fördomsfulla och dessutom förstärka det via en uppkoppling till sociala medier. Det kan låta banalt men efter ovanstående analys kan vi ana att vi ingår i ett större sammanhang, ett gemensamt globalt ”humör”, som givetvis har en enorm påverkan.
En oskyldig och i grunden fantastisk möjlighet vi fick i mitten av 90-talet, då internet började koppla ihop oss på jorden – den horisontella kommunikationen – har vi brukat och missbrukat sen dess.
Horisontell kommunikation handlar om de samtal som förs mellan medmänniskor istället från toppen och neråt, från en megafon i toppen till gräsrötterna i botten.
Vad kunde rimligtvis gå snett med den? Det mesta skulle det visa sig.
Nu när vi skulle få chans att prata direkt med varandra skulle ju allt bli bra och propagandan skulle därmed dö ut. Det blev faktiskt exakt tvärtom – den blev starkare än någonsin tidigare.
Skulle man hävda att jorden är platt skulle man få medhåll nånstans på nätet. Och då är det ju inte konstigt att mer komplicerade saker som huruvida brotten går upp eller ner i ett samhälle, eller om klimatförändringarna är på riktigt eller inte – sånt går inte att hitta konsensus kring längre eftersom det går att hitta stöd och liktänkare för precis vad som helst, vilket och vilka föreslår att du inte behöver ändra dig.
Politiker har ju också hittat till sociala medier, och inte blev de mindre entusiastiska sen Trump snodde presidentvalet fjol genom att vara ett troll på nätet.
Alla dyra kommunikations-strategier stod sig slätt mot enkel skrämselpropaganda kryddad med lika delar patriotism, rasism och protektionism, uppbackad av en massa automatiserade fejk-konton som dygnet runt sprider budskapet vidare.
Våra politiker vill inte vara sämre förstås och därför ser vi nu lokala moderater som förfasas som om de vore inskränkta östermalmstanter från 1930-talet och socialdemokrater som röstfiskar med dynamit när de plötsligt påstår sig vilja införa totalt mobilförbund i skolorna.
Det är hög tid att spänna fast sig nu, för valåret 2018 har rivstartat – alla våra politikers stora stund att missbruka både förtroende och teknik.

Benny: Utveckling är ju jätteviktigt, och den sker ju varje dag i Västerbotten. Men! Vilka framsteg är de viktigaste som gjorts i länet de sista hundra åren? Små och stora saker, tack.
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!