Bilar från A till Ö: Bugatti skulpterade fullblod

Hans bror var uppkallad efter en person från Nederländerna. Själv flyttade han från Italien till Tyskland och grundade där ett berömt franskt bilmärke som blev italiensk-luxemburgskt och sedan tyskt. Den internationelle italienarens namn var Ettore Bugatti.

Ettore Arco Isidore Bugatti föddes 1881 i Milano. Det var en konstnärsfamilj som han kom till, vilket bland annat tog sig uttryck i att Ettores tre år yngre bror fick förnamnet Rembrandt. Ettore är ett mer ”normalt” namn i Italien (det är den italienska formen av grekiska Hektor), men det kan naturligtvis mycket väl vara så att även Ettore, familjens förstfödde, fick sitt namn från en konstnär som föräldrarna beundrade. Det skulle till exempel kunna vara skulptören Ettore Ximenes, som var i ropet i början av 1880-talet. Däremot kan det inte gärna röra sig om målaren Ettore Tito, som ännu inte hade haft sitt genombrott vid tiden för unge herr Bugattis födelse.

Fascinerad av fordon
Bröderna Bugattis mor, Teresa Lorioli, designade smycken och möbler i jugendstil. Fadern, Carlo Bugatti, var konstnär, formgivare och silversmed. Rembrandt blev skulptör med djurskulpturer som specialitet. Även Ettore ville bli konstnär, men han tyckte inte att han hade samma talang som sin bror. Denna tid, då 1800-tal gick över i 1900-tal, utgjorde dock inte bara Ettore Bugattis ungdom utan även bilens barndom, vilket kanske bestämde Bugattis öde. Hans hemstad Milano var dessutom inte bara ett centrum för konst, arkitektur och musik utan höll också på att bli en viktig del av Italiens framväxande fordonsindustri. En av stadens industrier var Prinetti Stucchi, som tillverkade symaskiner, cyklar och motorcyklar (senare även bilar). Företaget hade grundats av de båda ingenjörerna Giulio Prinetti och Augusto Stucchi.
Som många andra ungdomar vid denna tid fascinerades Ettore Bugatti av de motordrivna fordonens framfart. Augusto Stucchi, som kände Ettores far, visade en dag Ettore en trehjulig Prinetti Stucchi-motorcykel. Sedan dröjde det inte länge förrän den unge Bugatti började arbeta för Prinetti Stucchi som formgivare och konstruktör.
År 1901 blev Giulio Prinetti utsedd till utrikesminister i Italien och lämnade företaget. Kort därefter övergav även Bugatti bolaget. Han hade nämligen rekryterats av industriägaren Eugène-Dominique de Dietrich som hade en bilfabrik i Bad Niederbronn (nu Niederbronn-les-Bains) i Elsaß, som då låg i Tyskland. (Området i fråga har bytt statstillhörighet många gånger – fyra gånger bara under de senaste 150 åren. På franska heter området Alsace.) Hos De Dietrich började Bugatti bygga bilar av märket De Dietrich-Bugatti.
Från De Dietrich gick Bugatti till motortillverkaren Deutz (uppkallad efter Köln-förorten Deutz), som hade grundats av motorpionjärerna Nicolaus Otto (den så kallade otto-motorns uppfinnare) och Eugen Langen. Ettore hann också med en period på Peugeot innan han 1910 startade eget i staden Molsheim i Elsaß. Bugatti brukar betraktas som ett franskt bilmärke, men grundades alltså i Tyskland.
Renblodiga bilar
För Ettore Bugatti var det dock franskan som gällde. Han marknadsförde exempelvis sina bilar med benämningen Pur Sang. De franska orden betyder ordagrant ”rent blod” men en mer meningsfull översättning är ”fullblod”. (Pur Sang är dessutom ett nutida argentinskt företag som bygger kopior av gamla Bugatti-bilar.) Fullblodsformuleringen kom sig av att Ettore älskade hästsport, vilket visar sig även i Bugatti-bilarnas karakteristiska hästskoformade kylargrillar. På en av Bugatti-modellerna, Typ 41, kröns kylarens hästsko för övrigt av en Rembrandt. En elefantskulptur signerad Rembrandt Bugatti, närmare bestämt.
I början av 1900-talet var det viktigt för tillverkare av dyra bilar att kunna visa på tävlingsframgångar för att få folk att välja deras produkter. Bugatti var inget undantag. Ettore Bugatti körde själv i tävlingar och uppmuntrade dessutom sina kunder att själva tävla med sina Bugatti-bilar. I mitten av 1920-talet hade Bugatti skaffat sig ett grundmurat rykte som tillverkare av tävlingsvinnande bilar.
Efter första världskriget blev Elsaß franskt igen. Under andra världskriget tog tyskarna tillbaka territoriet, bara för att tvingas att återlämna det efter kriget. Man kan tänka sig att Bugattis bolagsjurister blev trötta på att hålla reda på vilket lands lagar som egentligen gällde. Men fabrikens läge ledde till än allvarligare konsekvenser. Fabriken förstördes under kriget och företaget lyckades aldrig helt återhämta sig. Man kan säga att Ettores Bugattis bortgång 1947 också blev bilmärkets död.
År 1987 köpte en italiensk affärsman rättigheterna till namnet Bugatti, registrerade det i Luxemburg och återupplivade märket. Det blev några supersnabba, spektakulära bilar, men ekonomin gick inte ihop. Strax före sekelskiftet köpte Volkswagen namnet, vilket innebar att Bugatti åter blev tyskt. Men bilarna byggs i Frankrike – i Molsheim i Alsace.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!