Foto: Maria Wall

Gör inte FÖR folk. Gör MED folk.

Det har funnits en naiv idé – post avregleringen av televisionen på 90-talet – om att det borde vara ganska enkelt att sno ihop ett succéprogram. Det självförtroendet har byggt uteslutande på att så mycket på teve har varit både trist och förutsägbart, varken särskilt kul eller särskilt lärorikt.

Jag har trott det. Janne Bylund och Jon Rönström har trott det. Och många med oss.
Vi gör inte riktigt det längre.
Det har visat sig att tevebranschen är en koloss som inte vänder hit och dit precis som den vill, inte ens när den kunde.
Det viktigaste för kolossen är att någonting har fungerat någon annanstans före du föreslår det.
Man får inga poäng för originalitet i den här klassen.
Då är det absolut enklare idag att by-passa de stora drakarna och slå igenom själv via en egen kanal på Youtube – i alla fall om du frågar de nya mediehusen som United Screens, som samlar 500 poppiga influencers i sitt stall. Nu säger jag inte att det är busenkelt att bli en influencer via Youtube – bara att det är typ omöjligt att göra det genom en allt mer konkurrensutsatt och villrådig jätte i gammelmedia.
Jag har hört Jan Helin beskriva problematiken själv, SVT:s programdirektör nuförtiden.
Jan Helin, som inte bara är årsbarn med mig utan dessutom en intelligent och bra representant för moderna old-school-publicister, beskrev det som ett klassiskt ”fast mellan en sten och ett hårt ställe-problem”.
Inte ens SVT har resurser riktigt för att få ett garanterat genomslag bland all rörlig bild online. Och som stickspår: Då blir det än mer oförklarligt att många företag och organisationer deppar ihop över att de inte slår ”viralt” med sina informativa informationsfilmer. Sociala medier är ju lockande för alla kommunikatörer eftersom det är lätt att inbilla sig att den kanalen är mer eller mindre gratis. Och det är väl på ett sätt sant – det är förhållandevis billigt att MISSLYCKAS på sociala medier, i varje fall i kronor och ören, vilket inte kan sägas om alla mediekanaler.
Men det har blivit allt svårare – även om man betalar för sig.
Det här bevisas alltså av att till och med public service flaggskepp, mäktiga SVT, befinner sig i ”dödens position” mellan miljoner timmar billigt material som är helt gratis och det dyra 5 plus-material som Netflix och HBO tar bra betalt för.
Netflix till exempel investerade i fjol fyra miljarder i egenproducerat, högkvalitativt drama för att behålla sin position i toppen av näringskedjan, vilket SVT givetvis inte kan tävla mot – utan de måste som alla andra hitta sin nisch. Det här resonemanget är anledningen till varför få tycker att SVT ska fortsätta lägga våra pengar på Melodifestivalen. Satsa istället på ... ja, vaddå?
Det var väl din fråga den här veckan ... ett bra teve-format.
Jag måste här tillåta mig själv att återigen citera den fenomenale miljöprofilen Mattias Goldmann.
”Det finns mycket att lära av alla misstag vi gjort inom miljörörelsen – att vi alla tenderar att göra saker FÖR andra grupper av människor – istället för att göra det tillsammans MED dem.”
Det tycker jag är en bra utgångspunkt. Hitta sätt att göra teve tillsammans med kidsen, precis som de gjorde i arbetet med SKAM, där tonåringar fick vara med och skriva manuset.
Och jag har redan gjort en kort pilot faktiskt (med Tonåring #2) – där en snapchat-skadad tonårstjej febrilt (nåja:) försöker hålla koll på nyheterna i världen, utan att veta ett dyft mer än de som förväntas följa serien.

Benny: när jag skriver det här sitter jag på ett SJ-tåg mot Stockholm, och som vanligt fungerar allt perfekt – för 30:e gången i rad. Min fråga är: Varför smutskastas tågen hela tiden (om vi bortser från haveriet Norrtåg)? Varför uppfostras vi till att hata tåg?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!