Foto: Jimmy Widerlund

En samlingsplats för kreativitet

På Konstnärligt campus intill Umeälven återfinns Sliperiet. Den klassiska byggnaden har med tiden förvandlats till en mötesplats där idéer kan bli till verklighet. Bil & Bostad har tagit tillfället i akt och fått en vältajmad sightseeingtur, med tyngdpunkt på 3D-labbet och forskningsprojektet +Project.

Jag behöver inte vänta länge innan jag får sällskap i foajén. Punktligt som ett urverk infinner sig Jenny Bucht på utsatt tid, för att välkomna sin smått vilsna men ack så vetgiriga besökare. Hon har arbetat på Sliperiet i drygt tre år, och som Facilities & Community manager är hon rätt person att visa vad som är ut och in på det här stället. Till vardags kamperar hon två trappor upp från markplan, där vi nu råkar befinna oss, men för henne är alla våningar som en hemmaplan. Det är nämligen hon som ser till att allt är i sin ordning i den här byggnaden.
– Målet med verksamheten är att skapa samverkan, menar Jenny Bucht. Det ska vara en mötesplats för innovation, forskning och skapande. I den här byggnaden finns kreatörer, innovatörer och studenter. En mix av bra människor, helt enkelt.
Till skillnad från de andra husen på Konstnärligt campus har Sliperiet också en långlivad historia. Den karaktäristiska tegelbyggnaden ritades av den norske ingenjören Alf Prydz, med en dekorativ fasadutformning av arkitekten Sigge Cronstedt. Huset uppfördes av Scharinska firman 1909 och användes ursprungligen för mekanisk framställning av pappersmassa. Diverse verkstäder har huserat här genom åren, men 1986 byggdes lokalerna om för att rymma Konsthögskolan vid Umeå universitet. Och i samband med utbyggnaden av Konstnärligt campus skapades den nuvarande verksamheten, som invigdes i september 2014.

Utmanar gränser
Sliperiet är i dag en del av Umeå universitet, med ett övergripande mål att utveckla och stödja samarbeten inom innovation, företagande, forskning och utbildning. Projekten som bedrivs här strävar efter att vara nytänkande och tvärdisciplinära. Forskningen ska våga vara gränsöverskridande, med andra ord. Konst ska möta vetenskap, akademi ska möta näringsliv. Och enligt Jenny Bucht har även byggnadens historik en roll i den här målbilden.
– För oss har det varit mycket värt att kunna behålla den historiska känslan, berättar hon. Vi vill ju att man ska kunna tänka kreativt här och jag tror att byggnaden i sig och platsen där den befinner sig spelar in, att det höjer skaparlusten och på så sätt påverkar den kreativa processen.
– Vi har varit här i fyra år i september och det är verkligen ett fantastiskt läge, fortsätter hon, med en härlig utsikt och många kreativa institutioner. Vi har också många samarbeten med de andra verksamheterna här på Konstnärligt campus. Men för mig personligen är det roligt bara att kunna vara här bland alla de här kreativa människorna.
Snart får vi också kreativ tillökning där vi står i foajén.
Åke Fransson introducerar sig som forskningsledare för det pågående +Project, ett forskningsprojekt startat 2015, som ska till att avslutas nu i augusti. Vi slår oss ner vid ett lämpligt bord och låter Åke Fransson berätta mer om arbetsprocessen.
– Den största fokuspunkten har varit additiv tillverkning, förklarar han, det vill säga 3D-printing, där vi främst inriktat oss på trä- och byggbranschen. Vi har då använt skogsråvaror, närmare bestämt skogens restprodukter, och implementerat olika idéer för att ta till vara på deras egenskaper.

Avancerat 3D-labb
Projektets huvudsakliga finansiering kommer från Europeiska regionala utvecklingsfonden, men drivs i samarbete med flera partners och medfinansiärer. Både Umeå kommun och Region Västerbotten är involverade, samt en rad lokala företagsverksamheter. Kompetenser från olika discipliner har sammanstrålat här på Sliperiet för att på så sätt dela med sig av sina kunskaper.
– Det har varit ett väldigt utmanande projekt, beskriver Åke Fransson, med många rörliga delar och många parter som ska samarbeta. Hållbarhet och energibesparing har kommit i första hand, men det har även funnits affärsplanering att ta med i beräkningarna.
– Att ta till vara på kompetensen och styra samarbetet har kanske varit det mest utmanande med projektet, fortsätter han. Vi har bollat många idéer. I början hände det egentligen ingenting, då diskuterade vi nog mest. Man måste ju börja någonstans. Det är först nu på slutet som det verkligen har börjat hända saker.
För att bättre kunna följa händelseförloppet rör vi oss mot 3D-labbet.
Labbet på markplan är en avancerad 3D-verkstad, utrustad med allt från vatten-laserskärare och bildavläsare, till en 5-axlad portalfräs och flertalet 3D-skrivare, av både industriella och portabla mått. Under dagtid sitter mest tekniker och studenter här, men på onsdagar efter klockan 16.00 är det öppet hus, vilket innebär att även allmänheten har möjlighet att ta del av utrustningen.

Ny byggteknik
3D-tekniken är fortfarande under utveckling, men den har redan visat sig användbar inom byggbranschen. I Kina har man bland annat lyckats upprätta 3D-byggda hus med hjälp av 3D-betongskrivare. På Sliperiet har man experimenterat med en mängd olika material, men frågan är om tekniken går att tillämpa på skogsråvaror för fortsatt tillverkning i trä.
Åke Fransson vill mena att svaret är ja, att varje del av konstruktionen kan optimeras genom digital additiv tillverkning. Samtidigt är han tydlig med att poängtera att det inte kommer vara lönsamt att skriva ut allt i 3D. Han stannar vid en prototyp, som visar hur ett digitalt tillverkat väggblock skulle kunna se ut, för att utveckla sitt resonemang.
– Man kan ta till vara på restprodukter och maximera utrymmet, bland annat med håligheter i väggarna, som med lätthet kan fyllas med isolering, eller användas för rör- och elledningar. Och när man bygger med hela block är det även lättare att minimera köldbryggor. Med så kallat fasadomvandlingsmaterial kan man sedan reglera temperaturen. Det blir ett passivt system, som rättar sig efter yttre påverkan.
– Avancerade fasader minskar nämligen inte bara köldbryggor, klargör Åke Fransson, de kan även användas för att reglera temperaturen. Avancerade ytor, med 3D-printade, anpassade mönster, kan både reducera och förhöja utvändiga förhållanden. De kan exempelvis bromsa vind eller ta till vara på solens strålar. Det här går i sin tur att anpassa med olika mönster för olika ytterväggar.

Komplicerad utveckling
Den ursprungliga förhoppningen med +Project var att kunna bygga ett färdigt 3D-hus i trä, som skulle visas på den utställning som startar i slutet av maj. En förhoppning som dock inte har kunnat infrias. Istället har målbilden ritats om, och än så länge, snart tre år senare, är det fortfarande för tidigt att säga när idéerna går att använda i praktiskt syfte. Förklaringen till detta är å andra sidan ganska förståelig.
– Det handlar trots allt om en väldigt komplicerad material- och teknikutveckling, som samtidigt försvåras av affärsmässiga problem. De här lösningarna skulle potentiellt sett kunna vara en väldigt lönsam verksamhet och det finns vissa som hellre vill behålla sina idéer för sig själva, menar Åke Fransson.
– Nu när projektet avslutas kommer det att bildas nya nischer, fortsätter han, där vi går vidare med forskningen, och fokuserar på själva materialutvecklingen. Tekniken måste följa med för att det ska vara möjligt. I andra länder har man tidigare 3D-tillverkat i betong, men sådana printrar går inte att använda, utan det måste byggas nya för just det här ändamålet.

Bred verksamhet
Forskningen går vidare och rundvandringen likaså, även om det är svårt att slita sig från 3D-labbet. Men Sliperiets verksamhet utgörs faktiskt av tre plan. På markplan finns förutom 3D-labbet även ett konferensutrymme, tre stora hallar och en black box, det vill säga ett svart scenrum som bland annat är utrustat med en motion capture-rigg. På plan två återfinns sedan en ljud- och bildstudio, som bland annat erbjuder möjligheter till animeringar och digitalisering av bilder. På den här våningen finns även ett softlab, en prototypverkstad med maskiner, mjukvara och material för digital tillverkning relaterad till textiler. Det tredje planet inrymmer i sin tur arbetsplatser, både för de som arbetar på Sliperiet och de som är hyresgäster här. För tillfället inhyser byggnaden sjutton företag, plus en inkubator, för en total siffra på åttiotre personer. Jenny Bucht, som tagit över stafettpinnen under den avslutande delen av rundvandringen, beskriver planläggningen lite närmare.
– Just nu är vi breda i vår verksamhet, förklarar hon, det här är en samlingsplats för många olika branscher. Många kommer också hit för att ta del av den samverkan som skapas i och med det här upplägget. Det är många öppna ytor, vilket ger en god stämning, men man kan även hänga upp avskiljare och på så sätt forma sin egen yta.
Rundvandringen avrundas där den började. Cirkeln har slutits och vi är tillbaka i foajén igen, bara ett sista handslag innan uppbrottet av vårt sällskap är ett faktum. Jag går tillbaka till mitt, Jenny Bucht och Åke Fransson till sitt, och Sliperiets långlivade historia fortsätter som vanligt. I skrivande stund och efter det. Så länge det finns någon kvar på Konstnärligt campus som är vetgirig.
JIMMY WIDERLUND

Fler Artiklar
Klicka och läs!