Foto: Mikael "Big Papa" Bergström

Big Papa: Racingkulturen stark i Umeå

Dragracing är ju för de flesta en sommarsport. Tävlingen handlar enkelt beskrivet om att ta sig snabbast till mål eller närmast sin egen idealtid på den 402 meter lång raksträckan som man kör på.

Sträckan i folkmun brukar kallas ”strippen” vilket kanske känns igen. Två bilar tävlar mot varandra, i vissa fall i USA förkommer att det är fyra fordon som ställer upp samtidigt. Man börjar med olika kvalheat och jobbar sig sedan upp mot en finalplats och kör på tills endast den bäste för dagen är kvar.
Dragracingen kommer ju som så mycket annat från USA där den är gigantisk. Drag-racing förekommer under många olika fordonsteman som bilar, motorcyklar, båtar, ja till och med snöskoter, som sedan delas in i sina olika grupper/klasser. Den tuffaste klassen är Top Fuel-klassen där tiotusentals hästkrafter släpps lös under några sekunder och där åskådarna får korta hjärtstopp då bilarna rent av flyger iväg framåt. Men alla fordon och klasser har power långt över vad vi trafikanter är vana vid, och de har gemensamt att det är gasen i botten eller plattan i mattan till mållinjen. Och fort går det kan jag lova då vissa klasser passerar mållinjen i över 400 km/tim. Annat än vad jag är van från skogarna och rally.
Nu under vinterhalvåret kan man tro att dragracingen stannar upp helt då i vart fall de flesta racefordon inte lämpar sig för halkigt underlag. Men lugnt är absolut inte fallet. De män och kvinnor, flickor och pojkar som sysslar med dragracing, de har just nu rätt mycket att göra efter säsongen som varit och med att göra klara fordonen för den kommande säsongen. Jag har knackat på i garage där jag sett att flitens lampor lyser.
Det första garaget jag hälsat på är hemma hos Umeås dragracingprofil Daniel ”Bagarn” Norberg som kör och tävlar för den anrika klubben SHRA Umeå i en klass som heter Street 8/60.
Street 8/60 betyder helt enkelt att man inte får köra sträckan på 402 meter snabbare än 8,6 sekunder. Sedan använder man sig av ett kvalsystem som slutar med att det bara blir en kvar efter alla utslagningar. Inte helt enkelt att förklara kort varför jag låter bli. Rekommenderar dig istället att besöka en tävling. Bagarn berättar väldigt tydligt att detta är en reaktionssport. ”Det handlar om tusendelar, fixar du inte det är du borta direkt.”
Bilen som Bagarn kör med är en Chevrolet Nova från 1966, en av mina favoritbilar då den är rejält rapp trots att det är en tung amerikansk järnsläde. Under huven sitter en big block på 540 kubiktum som levererar power från att bromsarna släpps till fallskärmen vecklar ut sig. På frågan hur många hästkrafter den levererar svarar Bagarn bara ”för lite” medan han fortsätter montera motorn efter en rejäl genomgång och service. Den anrika tävlingsbilen är från början, närmare bestämt 1994, byggd av Peter ”Mora” Johansson, en välkänd profil i dragracingvärlden. Innan Bagarn köpte bilen 2009 tävlade han med bland annat med en Barracuda. Jänkare har varit ett stort intresse sedan tonåren och den första Camaron köpte han redan vid 19 års ålder, sen har det bara fortsatt. Att detta är en kostsam sport förstår jag då jag ser Bagarns garage och dragbilen teamet och familjen reser med och bor i under tävlingsperioderna. Familjen består av hustrun Anita och barnen Harry, Zeth och Irma. Harry är sju år vilket innebär att familjen snart har sin första juniordragster och juniorförare. Familjen delar så klart intresset och följer med på tävlingarna i den mån det är möjligt.
Bagarnracings dragbil är en Peterbilt 379 från 1989. Vill du veta mer om dragracing och Team Bagarnracing eller stötta teamet? Mer info om det hittar du på
www.bagarnracing.se. Efter besöket hos Bagarn väntar nu ett besök hemma hos dragracingjuniorerna Hampus och Ludde och pappa Fredrik i Sundqvist Bros jr dragracing team i Umeå för att se hur de laddar upp inför kommande säsong.


MIAKEL "BIG PAPA" BERGSTRÖM

Fler Artiklar
Klicka och läs!