Bilar från A till Ö: Bucciali – drevs av perfektionism

Inte många – men minnesvärda. Så skulle man kunna sammanfatta bröderna Buccialis bilar. Få bilar byggdes i Buccialis fabrik, men de som trots allt tillverkades, de var något alldeles extra.

Angelo och Paul-Albert Bucciali var söner till en korsikansk orgelbyggare som hade flyttat till det franska fastlandet. Efter att en tid ha vandrat i faderns fotspår styrde bröderna stegen mot Paris, där de 1922 började bygga bilar. Deras första modell var en minibil som hette Buc. Trots sin storlek var den tekniskt avancerad och drevs av en kompressormatad V2-motor.
I mitten av 20-talet började bröderna intressera sig för framhjulsdrift. Att 1900-talets bilar skulle bli bakhjulsdrivna var i bilens barndom lika lite bestämt som att de måste gå på bensin eller att de skulle styras med ett hjul som kallas ratt (i stället för med exempelvis en spak). Men när bilköparna började bli vana vid att bilar var byggda på ett visst sätt, då krävdes det mod och nytänkande för att gå en annan väg. Och visst fanns det fördelar med bakhjulsdrift. Det var okomplicerat att konstruera bilar som hade drivningen på den ena axeln och styrningen på den andra. Motor fram, sedan koppling, växellåda, kardanaxel och slutväxel i en rak linje. För att bygga en framhjulsdriven bil måste man förutse framhjulens rörelser när de påverkas av oändliga kombinationer av krafter: drivaxlar med olika hastigheter, styrutslag i olika vinklar, fjädringsrörelser och bromskrafter.

Siktade lägre
Men det finns förstås också fördelar med framhjulsdrift. Genom att plocka bort kardantunneln och slutväxeln vid bakaxeln kunde bilarna göras lägre och golvet i kupén slätare. Särskilt de utseendemässiga fördelarna verkar ha varit något som tilltalade bröderna Bucciali.
Bröderna bestämde sig för att sluta bygga bilen Buc så att de kunde koncentrera sig på att ta fram det perfekta framhjulsdrivna fordonet. År 1926 presenterade de sina första två prototyper. De var tekniskt avancerade och luxuösa bilar. Enda problemet var att de inte var körbara. Men strävan efter den fulländade framhjulsdrivna bilen fortsatte. Året därpå presenterades en bil som enligt uppgift till och med ska ha varit möjlig att beställa. Men att det var möjligt är ju inte samma sak som att någon faktiskt gjorde det. Av allt att döma tillverkades även denna Bucciali-bil i endast ett exemplar.
Nästa steg i utvecklingen kom 1928. Sex år före lanseringen av den bil som brukar betraktas som framhjulsdriftens kommersiella genombrott – Citroëns Traction Avant – presenterade bröderna Bucciali modellen TAV, vars namn var en förkortning av franskans traction avant (”framhjulsdrift”). Den motor som drev framhjulen var en sexa på 2,4 liter. Konstruktionens olika delar fungerade riktigt bra tillsammans, men motorn ansågs vara för svag, så den byttes senare ut mot en starkare sexa samt en åttacylindrig motor. Dessa båda bilar fick beteckningen TAV 30 respektive TAV 8. Medan modellbeteckningen TAV 8:s siffra stod för antalet cylindrar betecknade talet 30 troligen den sexcylindriga motorns volym i deciliter.

Modell med monstermotor
För att få plats med de nya större motorerna (eller kanske för att tydligt tala om att de nya motorerna var större) fick dessa båda modeller längre och mer imponerande motorhuvar än sina föregångare. Utvecklingen mot större, starkare och stiligare modeller nådde sin kulmen 1931, då modellen TAV Double Huit presenterades på bilsalongen i Paris. De franska orden ”double huit” betyder ”dubbel åtta” och det var just vad bilen hade under den långa motorhuven. Två raka åttor hade byggts ihop till en enorm V16-motor på 7,8 liter.
Att lansera denna långa, luxuösa Leviatan i lågkonjunkturens Europa var kanske lite verklighetsfrånvänt. I likhet med tidigare Bucciali-modeller väckte TAV Double Huit uppseende men var knappast en produkt som kunderna ställde sig i kö för att få beställa. Till nästa år hade bröderna lugnat sig något och 1932 års Bucciali hade ”bara” en V12:a.
Bröderna Bucciali anses ha varit stora visionärer och skickliga konstruktörer, men några affärsmän var de knappast. De bekymrade sig inte så mycket om bilmärkets bristande lönsamhet utan fortsatte att utveckla mer och mer avancerade bilar och trodde att om de bara byggde den perfekta bilen så skulle biltillverkarna slåss om att få licenstillverka den. Så blev det dock aldrig, och 1933 försvann bilmärket Bucciali.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!