Foto: RM Sotheby’s

Bilar från A till Ö: Brütsch – egensinnig äggbilsbyggare

När någon nämner tyska bilar tänker vi kanske på stora, tunga vagnar i de högre prisklasserna. Visserligen har klimathot och trafikträngsel på senare år fått många bilmärken – också tunga tyska tillverkare – att utöka sina modellprogram med även riktigt små bilar. Men det är inte småbilarna som symboliserar de senaste fyra eller fem decenniernas tyska bilindustri. Annat var det strax efter andra världskriget. Då var Tyskland Europas mesta minibilsland.

Under andra världskriget bombades tyska fabriker och städer. När Tyskland besegrats blev landet tvångsförvaltat och delat. Infrastruktur och industrier var förstörda. En betydande andel av arbetskraften hade dödats. Det var brist på både stål och annat som behövdes för att bygga bilar. Därför dök det upp minibilar, mikrobilar, mopedbilar eller vad man väljer att kalla de små, lätta, enkelt utrustade, bensinsnåla och billiga bilar som blev populära under åren efter krigsslutet.
En av beteckningarna på biltypen var bubbelbilar (på engelska ”bubble cars”). Detta kan föra tankarna till den bilmodell som i Sverige kallats Folkvagnsbubbla. Men detta leder lite fel. För även om en Volkswagen Typ 1 var ganska liten, motorsvag och enkelt utrustad jämfört med exempelvis stora tyska eller amerikanska bilar, och även om den togs fram för att vara en folkbil, var denna vagn ändå en bjässe jämfört med en äkta bubbelbil, som ofta var en- eller tvåsitsig, ofta hade motorcykel- eller mopedmotor och ofta saknade backväxel (vilket inte var något stort problem eftersom en bubbelbil ofta var så lätt att en normalstark person orkade lyfta upp dess fram- eller bakände och baxa in bilen i exempelvis en liten lucka mellan två parkerade bilar).

Tyskt bubbel
Bland bubbelbilar som Bilar från A till Ö tidigare berättat om finns brittiska Bamby, Berkeley och Bond, fransk-spanska Biscúter, argentinska Bambi, nederländska Bambino samt ungerska Alba Regia och Balaton. Men det var Tyskland som åren efter krigsslutet var de förkrympta fordonens förlovade land. Där fanns Fuldamobil, Messerschmitt Kabinenroller, BMW Isetta och Goggomobil. Dessutom fanns ett märke vars modeller tillverkades i betydligt mindre volymer: Brütsch.
Egon Brütsch (1904–1988) var – i motsats till många andra tyskar efter kriget – en person som det inte gick någon nöd på. Föräldrarna hade blivit förmögna genom att sälja damstrumpor och tack vare deras pengar kunde Egon leva livet, bland annat som racerförare. Hans första försök som fordonskonstruktör var en förminskad kopia (skala 1:2) av en Maserati-racerbil. Mini-Maseratin var tänkt som en barnleksak men försäljningen fallerade. Tydligen hade tyskarna under åren efter kriget andra prioriteringar än att fylla julkappsstrumporna med strumpsäljarsonens leksaksbilar, som kostade vansinniga 750 D-mark.

Ägg med fågelnamn
Efter Maserati-modell-misslyckandet kom en ensitsig ”roadster” med skottkärrehjul och motorsågsmotor (även detta fordonsförsök floppade). Därefter började Brütsch med de fordon som blivit hans signum – bubbelbilar med äggliknande karosser. Först bland dessa var Zwerg (tyska för ”dvärg”). Senare kom Spatz (”sparv”) och Mopetta, vars namn troligen ska föreställa en italiensk-inspirerad diminutivform av ordet ”Moped” (som förstås betyder ”moped”). Andra Brütsch-bilar var Pfeil (”pil”) och Rollera, vars namn antagligen har att göra med ordet ”rollen” (”rulla”) och kanske också med ordet ”Roller” (”sparkcykel”). Fågeltemat fortsattes med Bussard (”vråk”).
Ett mindre lyckat modellnamn var V-2, som många förknippade med de raketer som den tyska krigsmakten under kriget utvecklade för att hämnas på de allierade för bombningarna av tyska städer. I fallet med V-2-raketerna betydde beteckningen ”Vergeltungswaffe 2” (”vedergällningsvapen 2”) och då hjälpte det förstås föga att Brütsch försäkrade att hans förkortning faktiskt skulle utläsas ”Volks-Zweisitzer” (på svenska ungefär ”folk-tvåplatsare” eller ”tvåsitsig folkbil”).
Som bilkonstruktör tänkte Egon Brütsch ofta ”utanför lådan”. Han inte bara kläckte idén om äggbilarna utan fick också infall som att han skulle bygga världens lättaste bil, världens minsta bil, en amfibiemopedbil och så vidare. Ibland fungerade inte idéerna. Och ibland fungerade fordonen som Brütsch hade tänkt, men försäljningsframgångarna uteblev ändå. Flera Brütsch-modeller stannade på prototypstadiet eller tillverkades i endast få exemplar.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!