Foto: Maria Wall

Lungen de Beda. Det är bara vals!

Nyårslöften går i regel ut på att året som ligger framför dig ska bli det år när du ska leva sundare än det år du just genomlevt. Dessa löften avges samtidigt som du gnager på en hummer, röker cigarr, har en hjärna som är lika smart som champagnekorken som nyss flög i taket.

Är det verkligen i det upprymda tillståndet du ska försäkra dig själv och din omgivning att du ska bli en bättre människa? Ja för satiken. Nu eller aldrig!

River deep, mountain high!
När radion spelar ”Happy new year” med Abba efter klockorna har ringt och fyrverkerierna smäller överallt så utbringar du skål för det nya året med årskort på gym, träning inför masalopp och maraton! Ut med allt godis, hamburgare och pizza. In med fibrer och müsli och inte FASIKEN ska vi på charter till Kanarieöarna för att sola? Teneriffa och cykelsemester! Om man bara cyklar till Älgfarmen, några gånger i vår uppför backen där, så nog ska man väl klara av att cykla till toppen av vulkanen Teide?
Du är lika stursk som Tina Turner när hon sjunger ”River deep mountain high” och det finns inga hinder i världen för dig att uppnå dina mål.
Men på nyårsdagen sitter du likt förbannat böjd över din bakis-pizza du köpt hos Charlies på Teg och säger: Ja, ja. Nyår är inte över och vardagen har inte börjat! Finns det några cigg kvar i paketet vid köksfläkten?

Jag tror inte på nyårslöften
Visst finns det de som lyckas infria sina nyårslöften. Vissa klarar av att sluta röka, äta godis eller gå ner i vikt. Men det är nog funderingar de dragits med länge. Nu har det gått snart tre veckor efter nyår och det är nu det börjar krisa. Jag ser i statistiken att nu återfaller 17 procent till gamla vanor och innan juni rör det sig om 40 procent. Men majoriteten tycks klara sig och det är väl bra!
Själv ägnar jag mig inte så mycket åt att avge nyårslöften. Naturligtvis vill man väl sträva mot att bli en bättre människa men det är inte gjort i en grisblink. Det är sådant man lär sig eftersom. Motionerar gör jag bara i varmbassängen på Iksu Spa. Motionerar förresten, jag flyter mest omkring och tänker. Jag är skuldfri, betalar räkningar i tid och är måttlig i mitt drickande. Har jag 3500 steg i min stegräknare får jag vara nöjd. Jag röker mest när jag skriver krönikor som denna, klarar jag det utan cigg? Kanske jag borde testa nikotinplåster när jag skriver. Eller plåster med kvinnligt östrogen? För mer kvinnliga krönikor?

Jag jobbar inte åt CNN
Jag har kommit upp i en ålder när jag lärt mig att man inte behöver engagera sig i allt som händer. Det tillhör i och för sig välbefinnandet att på Facebook kommentera dumheter som Donald Trump ägnar sig åt. Eller Kim Jong-un för den delen. Vi kanske är en miljard snart som tycker att de beter sig galet, men vad hjälper det? Som krönikör i Bil & Bostad har vi ett begränsat område att skriva för. Umeå och kringliggande kommuner.
Skulle jag avge ett nyårslöfte blir det alltså att fortsätta jobba som jag gjort i den här tidningen. Jag säger ”Lungen de Beda, det är bara vals” och försöker göra mitt bästa för att försöka få ihop ännu en krönika. Det tog tre koppar kaffe och tre cigg för att få ihop den. Utan stress. Jag får vara nöjd med det.

Ja du Nicklas. Ibland är det lätt att gå i taket och bli upprörd för minsta lilla. Jag gör det ibland och jag utgår från att även du gör det, men har det hjälpt? När skällde du ut nån senast?
BENNY KARLSSON

Fler Krönikor
Klicka och läs!