Foto: Maria Wall

Det är inget fel på en bara för att man haft fel

2018 lovar att bli ett mindre långtråkigt valår än vad vi är vana vid. Så pass många partier krisar, ja, faktiskt alla. Till och med SD krisar ju lite, vilket isåfall föreslår att de börjar bli ett vanligt parti.

Deras politik håller i alla fall på att normaliseras på den svenska scenen, vilket bland annat möjliggjorts av att panikslagna, etablerade partier börjat lufta liknande åsikter.
Men, det måste man ge SD – de har en yta av teflon ... allt bara rinner av dem. Och man undrar varför? Inte ens när deras förtroendevalda gör katastrofala utspel spelar det nån roll – tvärtom faktiskt så blir det en för SD:s räkning positiv tvåstegsraket.
Den funkar så här.
Ett bondeoffer i organisationen råkar säga att muslimer inte är människor.
Vederbörande får kicken och Jimmie Å får möjlighet att fördöma dessa åsikter.
SD lyckas alltså med konststycket att både äta kakan och ha den kvar. För det första visar partiet lite jävlaranamma när det ”säger som det är”, vilket superrasisterna bland väljarna tycker är det bästa de hört på länge, och för det andra får Jimmie en massa medieutrymme där han kan rasist-washa partiet igen, vilket tilltalar de som ännu inte vågar stå för att de är rassar.
Anledningen till att SD (och Trump) klarar av alla skandaler kan bara förklaras med att det – att det finns tillräckligt många ogina, kulturellt handikappade människor i som det heter ”stugorna”, som håller med om det horribla.
Punkt.
Det är mycket som är störande med SD, från deras politik, till deras väljare, deras historia och givetvis även deras ledare Jimmie Åkesson. Utöver det mest uppenbart irriterande med hans gränslösa snålhet är ju att han är en sån tönt. I vanliga fall är det helt okej att vara lite töntig, men inte när det handlar om fördömande personer som Mr Åkesson, som så uppenbart anser sig vara bättre än många andra.
Sen är det också störande att så många hävdar, av nåt slags artighet, att han är en skicklig politiker.
Det är han ju inte alls.
Jimmie har en egenskap som räddar honom, och det är att han är konsekvent – han håller sig till det han vill prata om. Han svarar som han vill oavsett vilken fråga journalisterna ställer – några väl inrepeterade argument som återanvänds ständigt, och i övrigt svarar han att han inte vet.
”Jag vet inte ...” följt av rasistiska insinuationer som det står alla fritt att tolka.
Tänk på det nästa gång ni hör honom svara på frågor. Han vet aldrig nånting, enligt honom själv
Jimmie är ett utmärkt exempel på hur illa det kan gå för politiska broilers, direkt från elevrådet via ett tidigt engagemang i ungdomspolitiken och sen till riksdagen – helt utan egenskaper eller erfarenheter av att leda och inspirera. Ingen skulle ju följa Jimmie nånstans, utan de titlar han haft – inte ens till ett gratisfika i uppehållsrummet.
Han är ju liksom motsatsen till karismatisk.
Men kanske är den här antikarisman en förutsättning, en planerad image, för att så många mesiga svenskar som möjligt ska våga rösta på ett så fascistiskt parti som Sverigedemokraterna. Hade han varit en vass profil, en charmig och aggressiv demagog – som kan klä sig själv till och med – så hade nog inte lika många vågat lämna sina trista, demokratiska partier för den här urspårade, sexistiska, rasistiska grabbklubben.
De är så kulturellt handikappade att de tror att det är nåt särskilt med den svenska. Och att åsikter, moral och etik är någonting fast, beständigt och allra helst svenskt – som ett grundämne som aldrig förändras, men det är ju motsatsen till vad som är sant. Moral och etik uppdateras hela tiden, precis som ett språk.
Vi blir ju smartare, och förstår bättre, och därmed förändras också våra åsikter.
#metoo är ett bra exempel.
Det som nästan var ok, åtminstone tilläts passera, för tio år sen är inte ok längre.
Sen betyder ju inte det att #metoo inte kan vara irriterande, men då ska vi inte glömma att det obehaget vi känner, det är själva utvecklingen. Friktionen vi känner är vi själva som förändras.
Vi måste bara släppa på defensiven, inte retirera till försvarsställning.
Inse att det inte är nåt fel med att ha haft fel – så länge vi ändrar oss nu.

Benny: du har just firat nyår i Asien och jag tänker mig att det finns både likheter och skillnader. En av våra nyårstraditioner har blivit att äta pizza dagen efter – men vad finns det för egenheter på andra ställen i världen på årets sista dag?
NICKLAS BERGLUND

Fler Krönikor
Klicka och läs!