Bilar från A till Ö: Brennabor – från barnvagnar till bilar

Brennabor var under en tid Tysklands största biltillverkare. Men berättelsen om Brennabor börjar – som sig bör – i barnvagnen.

På 1870-talet började bröderna Adolf, Carl och Hermann Reichstein bygga barnvagnar i Brandenburg an der Havel i Tyskland. Det var en bra tid för barnvagnstillverkning. Det fransk-tyska kriget hade slutat 1871. Tyskland hade genom kriget stärkt sin ställning som stormakt och utökat sitt territorium. Krigstidens oro klingade av och ersattes av en viss optimism. Lagändringar hade gjort det lättare att flytta och att ingå äktenskap. Och även om alltför många unga tyska män blev kvar på och i fransk jord innebar krigsslutet också att tyskar kom hem igen. Många par vågade äntligen ingå äktenskap. Vigselvågen följdes av en babyboom. Och bäbisarna behövde förstås barnvagnar.
Den tyska storken var flitigast från 1874 till 1877. Efter denna babyboom började barnafödandet minska. Nativitetsnedgången fortsatte sedan under flera årtionden. En besvärlig situation för en barnvagnstillverkare, kan man tycka. Men babyboomsbarnen blev ju äldre. Bröderna började bygga barncyklar (trehjulingar) och sedan också vuxencyklar. Även denna gång låg Reichsteins rätt i tiden. På 1880-talet rullade nämligen en cykelfeber fram över Europa. De gamla svårhanterliga ”höghjulingarna” ersattes av cyklar med lika stora fram- och bakhjul. Många ville svinga sig upp på den nya sortens cyklar och cyklandet fick ett uppsving.

Folket fick namn från floden
År 1888 började bröderna använda varumärket Brennabor när de sålde sina cyklar, vilket kan tolkas som lokalpatriotism – Brennabor var en tidig benämning på staden Brandenburg an der Havel. Som stadens moderna namn antyder ligger staden vid floden Havel. Så vitt man vet är flodens namn äldre än stadens. Floden Havel nämns nämligen redan under första århundradet e. Kr. av den romerske historikern Tacitus. På 700-talet flyttade en slavisk folkstam till området runt floden. Slaverna vid Havel kom av andra folk att kallas havelli och liknande. (Jag har inte lyckats finna någon enhetlig svensk benämning på folkstammen. I äldre svenska texter talas det om ”vilzer” eller ”viltzer”.)
Havel-folket gav en plats vid floden namnet ”Brenna”, vilket senare blev ”Brennabor”. Att en bosättning vid älven benämns Brenna kan föra tankarna till exempelvis Bränna i Överkalix, men det mesta tyder på att det var olika ord som användes av Brennabor respektive Brännabor. Nordisk familjebok anger att det havelska ordet ”brenna” betydde ”berg” och att ”bor” betydde ”skog”. Om ”brenna” var ett slaviskt ord på 700-talet så verkar det ha försvunnit spårlöst sedan dess. Jag kan inte i något slaviskt språk finna något sådant ord eller morfem (det finns dock i Polen, bland Beskidy-bergen, en by som heter Brenna). Men att ”bor” har med ”skog” att göra, det kan man se även i moderna slaviska språk.
Den tidigaste tyska namnformen tycks vara Brendanburg.

Mogna för motorer
Strax efter sekelskiftet tyckte tydligen Reichsteins att 1870-talets babyboomsbarn var redo för motorcyklar och bilar. Eller så lyckades bröderna helt enkelt än en gång haka på utvecklingen i precis rätt tid. Efter cyklarnas årtionden började nämligen konsumenterna nu efterfråga motorfordon. Brennabor började bygga motorcyklar, sedan också personbilar, lastbilar och bussar.
Under första världskriget tvingades Brennabor göra uppehåll i biltillverkningen men 1919 återkom märket med prestigebilen Typ P. Sedan kom bilmärkets bästa tid. I mitten av tjugotalet var Brennabor Tysklands största biltillverkare. Men lågkonjunkturen drabbade Brennabor hårt och 1933 upphörde bilbyggandet helt och hållet. Barnvagnsproduktionen fanns dock kvar. Trots olycksbådande stöveltramp fortsatte faktiskt barn att födas.
Brennabor överlevde ytterligare några år, bland annat som motorcykelmärke. Under andra världskriget tillverkades krigsmateriel. Om man ser till antalet sysselsatta så skulle man kunna kalla även krigsåren för en storhetstid för företaget – fler än 6000 personer arbetade i fabrikerna. Men många av dem var tvångsarbetare.
När kriget var slut var det slut också med Brennabor. Företagets fabriker hade till stora delar förstörts av flygbomber. Efter kriget delades Tyskland upp i olika förvaltningsområden och Brandenburg hamnade i den sovjetiska zonen. Befälhavarna där bestämde att Brennabor-fabriken skulle avvecklas.
FREDRIK ANDERSSON

Fler Artiklar
Klicka och läs!